Arrangör Jakob |
Banan som gick på grusvägarna norr om staden va riktigt trevlig. Inga större backar men rullande hela tiden.....vilket är jobbigt nog.
Man kunde själv välja vilken cykel man ville använda, en del körde på cykelcross och vi andra körde på MTB. När jag och Anders W. rullade in till nummerlapparna såg vi att CKX hade samlat hela sitt A-lag och alla va utrustade med cykelcross cyklar.
Redan då förstod jag att det skulle bli en seg dag. På med nummerlapparna....som vanligt, då hörde man någon ropa att vi skulle ha nummerlapparna fram på bröstet. Jag vägrade, det va fan inte Vasaloppet vi skulle köra. Kör man cykel sätter man självklart numret där bak på ryggen, springer man eller åker skidor sitter nummerlappen där fram, eller hur!
Starten gick och det tog inte många minuter förrän jag hade max puls. Elitåkarna pumpade på längst fram och en annan hängde på där bak så gott det gick. Efter tio minuter va vi inte många kvar och jag hängde på snöret. Efter 30 minuter blev jag regelrätt avhängd med mjölksyra upp i öronen, här va det inte frågan om att tappa klungan utan handlade bara om ett "battle of surviving". Den pulskurvan jag fick ihop på 30 minuter finns det inget diagram i världen som kan täcka.
Slog av på takten och tog eget tempo för att komma in i andra andningen. Det tog ganska lång tid innan förste man kom ifatt mig, det va Ola på sin carboncross. Vi rullade på.....sen kom Snabbe-Daniel med kompis och vi fick igång ett bra lagtempo som höll till mål.
Väl i mål blev det rena kalaset.....kaffe med kaka....en mugg ärtsoppa och en kaffe till sen började jag återhämta mig. Servering hade allt man kunde önska sig.....och lite till.
Allt va framdukat.....rena festen |
Korv grillades i mängder |
När jag cyklade hem med ömma ben funderade jag på om man inte ska öka på träningen för sådana här upplevelser är inget jag vill vara med om för ofta. Men å andra sidan är det bara mitten av oktober och ett halvt år kvar till vi ska köra cykeltävling nästa gång, så man hinner nog träna högpulsigt många gånger innan dess.
När jag kollade mätaren vid mål med glansiga ögon stod den på 59 km och över 30 i snitt.
Ett stort tack till arrangören för ett bra initiativ.
Ett tack till Watt-Stefan, Martin, Jerry, Lars m.fl för åkturen och lektionen.
Här är killarna som kan klämma Watt |
Ola, stark lagtempokompis |
Det är många år sen och inte minst många kilo sen Martin vann ungdoms-SM |
Väl hemma blev det trädgårdsjobb för hela slanten. Klippte gräset för antagligen sista gången det här året. Termometern visade 18 grader och det har nog aldrig hänt att jag klippt gräset den 20 oktober i kortbyxor och T-shirt. Helt otroligt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar