Karriärbyte?

När jag härom morgonen innan jobbet satt och svettades på innecykeln kom mina tankar igång. När jag slutade tävla 1981 svullade jag upp, ja svulla är nog bara förnamnet! Det är något jag ångrar, men gjort är gjort och då va då och nu är nu! När man slutade cykla så fanns det inte så många konditionsidrotter att vända sig till. Löpning va nog den grejen dom flesta fortsatte med. När jag cyklade va det ganska mycket löpträning på vintrarna och jag hade ganska lätt för att springa. En dröm som jag hade va att springa ett maratonlopp bra och då menar jag bra. Tyvärr blev det endast en dröm.....som många andra drömmar man hade.
Det hade nog varit lättare att hitta en sysselsättning nu när det dykt upp hur många "Musse Pigg" idrotter som helst! Hör ni.....SUP - Stand Up Paddling........Multisport.....trailrunning.....swim and run.....Toughest.......innebandy.....är några av dom.

Den absolut ultimata sporten måste vara Triathlon. Jag möter många triathleter genom mitt jobb och alla är en trevlig skara. Man hör att dom reser hela världen runt för att tävla....halv Irionman i Arizona......kvarts Ironman på Jamacia.....Irionman i Kalmar. Sen kommer något som heter Challenge, vilket är också en triathlonserie. Som cyklist kommer man aldrig iväg på dom resorna, tyvärr.

Som cyklist har man inte heller många ursäkter att komma med. Missar man en utbrytning så beror det nästan alltid på att man sitter och sover, ligger för långt ner i klungan eller att utbrytarna kör för fort! Blir man avhängd beror det oftast på att dom andra kör för fort eller att man ligger för långt ner i klungan.Svårare är det inte.

Simma, cykla och spring.

När jag frågar en triathlet hur det gick kan dom mest underliga ursäkter komma. Här kommer en lista på några av ursäkterna jag hört.....obs några!

Simningen. Det va för höga vågor, fick en spark i huvudet, fick en kallsup...(det får jag varje gång jag badar), simmade vilse, såg inte bojen.........

Cyklingen: Det blåste, svårt med högprofilhjul, fick en stop and go, punktering och fick inte på ett nytt däck, alla andra låg på rulle utom jag.....gick ut för hårt.........

Löpningen: Jag fick kramp, magen ballade ur, drog baksidan av låret, vätskebrist, fick börja gå, såg dubbelt.......
Listan kan göras längre.

Det är viktigt att stretcha

Listan på resultat är nästan lika lång. Hur gick det på Irionmannen?  159:a .....det va ju bra! ......i min ag? .....ja age group!.....hur många va det totalt?   2000!!!

Hur gick det på Ironmannen?   1,05 på simningen !   34 i snitt på cyklingen!  10.45 i tid.

Man kan hitta alla ljuspunkter i mörkret på en Ironman. Min bästa triathlonkompis Kristian har en bror som för några år sen gjorde Ironman Kona på Hawaii. Det gick jätterbra för honom. Han hade bästa tiden av alla startande i loppet på växlingszonerna.....vilket är en merit som inte går av för hackor.

Fast triathleterna ser jäkligt coola ut sina magtröjor och Speedos tror jag att jag håller mig till cykling. Vinner man inte beror det alltid på att någon annan körde fortare......krångligare är det inte!

Idag blåste det.

När jag stängde dom bruna på lördagskvällen va det ett riktigt busväder. Det regnade och blåste ordentligt och inspirationen för söndagens gubbarunda va inte på topp. Jag kollade på dmi.dk innan jag släckte lampan och dom lovade att regnet skulle upphöra under natten men blåsten skulle fortsätta.
När klockan ringde vid sjutiden hörde jag hur det blåste ute och det tog i riktigt i taket. Det första frugan sa.....ska du ut i det här vädret? Jag svarade...vi får se om det inte snart kommer ett...."jag ställer in" sms....
Efter lite grötfrukost och tidningsläsande hade det fortfarande inte kommit något sms så det blev till att byta om.
När Lasse och jag körde upp i backen mot Sallerups Kyrka kände jag hur sura benen va. Efter en flitig träningsvecka va jag trött i påkarna. Styrketräningen med dammsugarröret på axlarna tar ordentligt i låren.....
På vägen mot Örtofta hade vi en grym motvind och det tog en jäkla tid att komma fram till byn. Vi fick fortsätta mot Lund innan vi mötte Johan och Mats. Sen fick vi fortsätta en bit mot Odarslöv innan Patrik dök upp. Han stönade och pustade.....17 km i snitt och 93% av max i puls. Han fick ta några djupa andetag innan vi rullade tillbaka mot Örtofta för att sen svänga ut i motvinden mot Virke.

Här va det tungt, riktigt tungt.....när jag kollade ner på mätaren såg jag att på vissa bitar va vi nere i 14 km/h och det va fan inte mycket över styrfart. Vi drog tillbaka till Remmarlöv...som på senare tid har blivit en riktig kändis by tack vare sitt ölbryggeri. Kan verkligen rekommendera deras öl.

Remmarlöv öl, riktigt god!

Sen körde vi ut i motvinden igen mot Marieholm och Södervidinge. Jag fick Mats bredvid mig på insidan......och det är ingen lek när man har tunga ben. Jag vet inte va det är men Mats får julafton varje gång vi kör ihop och jag har det tungt. Han har nämnt något om gammal ost osv. jag vet inte riktigt va han menar. Härom helgen sa han till mig....kan du inte träna lite mindre i veckan så att du inte är så dålig nästa helg. Nu är det så att Mats och jag har varit polare i mer än trettio år och jag såg glimten i ögat.....och tur va det.
Jag orkade inte sitta många minuter bredvid Mats innan jag fick smyga bak igen. Snart va vi framme i Dösjebro och där körde vi mot Saxtorp....ett par km efter Dösjan styrde vi väster mot Hofterup och sen vidare mot Barsebäckshamn. Väl ute på rakorna på kustvägen började halvhjulskungarna Sätofta och Johan duellera med varann. Johan på insidan i vinden och Lasse på utsidan på läsidan. Men inte hjälpte det Lasse....han sjönk sakta men säkert neråt......cm för cm. Vi andra hängde på som slipsar där bak. Efter några km fick Lasse vika ner sig och då drog Johan på en rökare och försvann i fjärran.

Här snackar vi duell

Det va tur att vi va framme i Barsebäckshamn för jag va nära att få en hjärtattack. Vi pustade några minuter och tittade på det stormande havet innan vi drog ut i medvinden mot Löddeköpinge och Stävie. Det hjälpte inte så mycket med medvind......det va fan lika tungt. Vi mötte inte någon som va ute och tränade idag...den ende snabbcyklisten vi såg körde vi om just innan Furulund. Det va det lokala fyllot som styrde i en jäkla hastighet mot den lokala ICA butiken.....för ett sixpack nödraketer!

Johan och Mats svängde av i Lackalänga mot Lund. Vi andra körde mot Kävlinge och sen vidare mot Örtofta. Här rullade det på ganska bra....med bra medvind i ryggen. Patrik körde vidare mot Sandby och Lasse och jag körde upp i sidvinden mot Eslöv. Jag funderade för mig själv.....hur i helsicke ska jag komma upp för Sallerupsbackarna idag. Just i foten av backen blev vi omkörda av en stor betupptagare men vi kunde inte slänga oss in på rullen. Jag satt på utsidan i vinden och det gick saktare och saktare....då säger Lasse...vi byter sida så du kommer på läsidan. Det gjorde saken lite lättare. Lasse är som Bamse.....alltid snäll.....nästan...om inte hans halvhjuls kompis Johan kommer upp vid sidan om.
Väl hemma på garageuppfarten va mina ben helt döda och hurtbullesnittet hamnade på 27,1 km/h och distansen på 92 km.

Kanske inte det snabbaste gubbagänget....men helt säkert det trevligaste!

Efter söndagsrundorna på vintern brukar jag krypa ner en stund i badkaret. Där låg jag och läste lite i senaste numret av Runners World. Min gamle kompis Christer Wernhult har en stående krönika i varje nummer om träning. I detta numret hette artikeln "Träna smartare" och där stod det....töm inte reservtanken i de enskilda träningspassen. Du ska känna dig ordentligt trött - men inte helt utmattad - efter väl genomfört träningspass. Jag låg där i badet och funderade om det är för sent att bli löpare! Jag funderade också om jag inte ska byta träningsgäng och hitta ett så nu för tiden populärt cykelfikagäng!
När jag väl kommit upp ur karet tänkte jag.....nästa söndag...då jäklar!

cykeltankar

Redan när jag va en liten pilt och växte upp i Jönköping tyckte jag att cykling va fräckt. När man såg en cyklist fara fram på sin racercykel så såg det så rätt och enkelt ut. Att man sen med jämna mellanrum både i tidningar och i sportspegeln på söndagar kunde följa bröderna Fåglums framgångar gjorde inte intresset sämre. Innan cyklingen tog över spelade jag knatte fotboll i ett av Jönköpings Södras många knattelag. Jag hade inget bollsinne vilket gjorde att man aldrig platsade i något lag när det va tid för match. Jag va en jäkel på att springa men va hjälpte det när man aldrig fick bollen. Jag kommer ihåg att en gång fick jag åka med till Huskvarna för att möta laget Egna Hem. Jag va trettonde eller fjortonde man så det blev aldrig något spel...tyvärr.
Inför sportlovet 1968 fick man i skolan som sedvanlig ett häfte om alla aktiviteter under lovet. Som vanligt slängde man sig över häftet för att kolla in alla aktiviteter. Det mesta som handboll, tennis, ponnyridning gick bort på en gång. Däremot såg jag två aktiviteter jag tände på, schack och cykling. På måndag morgonen drog jag till schackklubben som låg i närheten av va vi bodde. Jag hade spelat lite schack i skolan...men nu gick jag igång på alla cylindrar.
På tisdag morgon tog jag cykeln 5-6 km till cykelklubbens lokaler på Gräshagen. På den tiden va det inte frågan om att bli skjutsad av föräldrarna, ville man göra något så fick man ta sig dit själv.
När jag kom ner i källaren på Gräshagen så va jag ensam. Men snart möttes jag av Lennart Axelsson som va där för dagen. Lennart är en av dom bästa ledarna jag någonsin haft. Lennart va alltid positiv och hade alltid tid för lite uppmuntran och ett gott råd. Hade det inte varit för Lennart så hade aldrig mitt liv sett ut som det gör idag.
Redan efter ett par månader så insåg jag att detta va min grej i livet.....även om resultaten va kass så trivdes jag i klubben och gemenskapen.

Nu när cykling blivit populärt så märker man ibland att denna drive har försvunnit på många ställen. Nu är det bara resultat och prestige som gäller....inget hjärta.

Man börjar cykla när man i fyrtioårs åldern och efter 2 år vet man allt......men inget hjärta. Det är mycket roligare att kunna mäta sig med andra än att finna glädje.

Jag har läst om cyklister i femtioårs åldern som har gått in i väggen och lagt ner projektet. Jag vet sk. cyklister som i femtioårsåldern drabbats av ortorexi i sin strävan av att hänga av kompisarna.

För mig känns detta konstigt.....den glädjen jag fick i källaren hos Jönköpings cykelklubb sitter i snart femtio år senare.....och jag kan lova att den kommer sitta i tills den dagen då jag släpper styret.

För övrigt kan jag tillägga att det blev inte mycket av min schackkarriär. Jag höll på ett tag med träningar och lite klubbträningar. Jag tror garanterat att jag va stadsbibliotekets största kund på schackböcker. Jag lånade nog varenda bok dom hade om schack....läste allt om rokader, Capablanca  osv. men cyklingen tog överhand och det är jag evigt tacksam för.

Robert Marchand 100 år gammal slog världsrekord på en timmes cykling., 24 km. Ett livslångt projekt håller ännu.

2016 är långsamt på gång.

Efter ett år som på flera plan inte varit något av dom bättre jag varit med om är det dags att se fram mot 2016. Nu tar vi tag i det och ser som sagt va fram mot nya mål.
Under oktober har jag slötränat lite och också passat på att ha lite ledigt. Idag första November drar vi gång igen och det ska bli kul som vanligt. Det är konstigt va mycket piggare man blir när man får svettas lite mer regelbundet.....endorfinerna slår frivolter och den gamle blir piggare.
Idag körde vi en söndagsrunda med vintercyklarna. Robert och jag mötte upp Alex, Johan och Mats som kom farande från Lunda hållet. Vinden va lite sydvästlig och vi styrde väster ut mot Virke - Lilla Harrie - Södervidinge - Västra Karaby - Hofterup innan vi snart va framme i Barsebäck. Det va inte så mycket till vind idag, i alla fall inte med skånska mått mätt. På vägen ner mot Löddeköpinge blev det lite mer motvind men inte mycket att snacka om. Just innan Lödde for det i Alex något.....jag vet inte va det va för anfall han fick. Han skrek lucka...Contador och något annat jag inte uppfattade och drog iväg i en jäkla spurt. Problemet va att vi skulle svänga höger och han drog rakt fram. Det tog nog hundra meter innan han vände sig om och såg att han va ensam och vände.När han skulle köra ifatt oss ökade vi lite så det tog ett bra tag innan han kom ifatt oss med tungan hängande ner på framhjulet. Eftersom Alex är det det unga inslaget i gubbagänget får vi nog skylla på ungdomlig entusiasm.

Alex körde som en Pit Bull idag!

Efter Lödde körde vi mot Borgeby - Stävie - Vallkärra - Stångby där vi tog höger mot Odarslöv för att lämna av Alex i hemmet. Hans utgångstillstånd va på väg att rinna iväg och det ju inget man vill vara inblandad i.
Sen skarvade vi på mot Sandby - Flyinge - Gårdstånga innan vi va framme i Örtofta igen. Johan och Mats körde mot Lund och Robban och jag körde på mot Eslöv. Sallerupsbackarna som brukar vara tunga gick bra denna gång när man hade en förståndig Robban som sällskap. Inga ungdomsryck här inte. Hemma stod mätaren på 92 km och hurtbullesnittet hamnade på 29,3 km/h vilket är lite klent....men jag får skylla på den där tunga vintercykeln....för det kan väl inte vara den dåliga formen. Men som han sa.....det är ju sent på året.....eller kanske tidigt på det nya året!

Alex, alltid starke Robban som är varmblodig, Mats och Johan.

Jag har blivit med med en ny trainer och nu ska jag bara sparka liv i en gammal PC sen jäklar ska det svettas inomhus. Ska bli kul.....men det enda bekymret jag har är att det inte varit några finska program på P4 mellan sex och sju på kvällen senaste två veckorna. Det har varit något mycket bättre...Ulf Elving med gamla godingar från förr. Problemet är att just dessa finska program får mig att ta lite extra.....ska se om jag inte kan hitta några gamla kassettband i någon låda.

Dammsugarrör teleskopmodell, kan rekommenderas både till bänkpress med bred fattning samt knäböj.  

Jag har också passat på att byta gym under hösten. Har varit på det gamla gymet i femton år så det kändes kul att prova något nytt. Har inga ambitioner att bli en ny Hulk utan det är mer frågan om att stärka upp en gubbakropp. Vikterna är inget man snackar högt om.....eller vikter och vikter....jag kör fortfarande bänkpress och knäböj med dammsugarröret. Härom morgon va det några handbollstjejer typ  femton - sexton år på gymmet. När dom körde knäböj stod jag bara och kollade hur mycket vikter dom laddade på. Jag fick smyga i ett hörn med mitt dammsugarrör så dom inte såg det....skämmigt!