Dags igen!

Då va det dags att rulla igång igen efter förra helgens Vätternrunda. Det har varit fullt upp på alla plan i veckan och inte mycket tid att träna. Det gör inte så mycket att jag inte hunnit med att cykla då benen mest värkt hela veckan. Men nu va det dags igen att träffa det alltid lika trevliga gubbagänget. När jag i morse gick ut i garaget för att pumpa cykeln va det torrt, två minuter senare vräkte regnet ner. Jag väntade först fem minuter...fortfarande regn. Fem minuter senare fortfarande regn, men nu va det dags att ge sig iväg mot Örtofta för att möta upp gänget. Det tog inte många minuter innan Mats, Alex och Johan dök upp. Några minuter senare kom Patrik också. Det regnade fortfarande men såg lite ljusare ut norrut så det blev till att köra ut i motvinden mot Remmarlöv och Trollenäs. Alexander klagade konstant på att benen kändes som betong. Johan som inte suttit på en cykel på tre veckor eldade så jag funderade hur ska detta sluta! Jag har idrottat sen jag va grabb men en större idrottstalang än Johan har jag nästan aldrig skådat. Med ett krävande jobb, tre barn och fru är det svårt att få till det ibland. Han bara dyker upp och kör som om han snott cykeln. Nu vet jag också att det kan bli en viss Duracell kanin varning också ibland.....som idag.

En sliten Johan som för dagen hade tagit ägget på huvudet. Det gör han alltid till jul, påsk och midsommarhelgen. Sill, potatis och ett ägg!

Vi han inte mer än förbi Trolleholm förrän Alex började stöna. Men han slängde sig in där bak. Johan körde på som vanligt och jag och Patrik hade fullt sjå att hålla honom jämsides. Mats smög lite där bak! Förbi Ask och Kågeröd körde vi fortfarande i motvinden och nu hade regnet upphört. Vidare mot Ekeby och nu började det bli sega gubbar på vissa håll.Sen svängde vi ner mot Halmstad By och nu va vinden i ryggen. Vidare mot Sireköping och snart va vi nere i Billeberga. Ut från byn mot Annelöv är det en liten stigning och här började jag höra stön bakifrån. Just i Annelöv möte vi dagens idiot i bil. När man kör ut från byn mot Dösjebro så har dom smalnat av vägen lite för att dämpa hastigheten. Vi som kommer från byn ska lämna plats för mötande fordon. Nu hade vi bra fart och såg att det kom en bil med släp framifrån. Vi bestämde oss att vi med bra fart hann före bilen. Men idioten i bilen tyckte nog inte likadant för han tryckte gasen i botten. Vi kom till att mötas just där vägen va som smalast och det va inte långt ifrån att det gick helt åt helsike. Bilen va centimetrar från oss och hans bakspegel slog till Alex i höften som höll på att slå en riktig vurpa. Vi stannade upprörda men inte fan stannade bilen. Det ska nog föraren vara glad för. Hade Alex fått tag i honom kan jag lova att han hade inte haft en framtand kvar! Efter några minuter va vi på väg igen mot Södervidinge och nu hade nog Alex ett adrenalinpåslag för jäkla va han körde.....ett tag. Vidare mot St. Harrie och nu började jag höra stön bakifrån.....det lät som om det va en förlossning på gång. Senast jag hörde sådana stön va på Lunds BB för 26 år sen. Vi körde förbi Krutmöllan och Johan va som stenad i backen.....stanna på toppen för jag måste pusta va det vi hörde. Klart vi stannade...man hjälper ju alltid en kompis. Vi fick i Johan en banan, sportdryck, gel och en bar sen va han på gång igen. Patrik va tvungen att skoja lite med Johan innan vi skiljdes åt...vad hände Johan? Du såg ju så stark ut i början! Vi fick aldrig något svar!
Mats och Johan körde direkt till Lund. Vi andra körde tillbaka till Örtofta där vi skiljdes åt. Jag fick ligga på bra tillbaka till Eslöv....man får ju tänka på snittet.
Hemma stod mätaren på 112 km och hurtbullesnittet hamnade på 34 km/h

Vi mötte inte många idag.....några cyklister samt några nötter som inte hejade!

Gubbagänget är kanske inte så snabba men jäkligt trevliga!

Nu ser jag fram mot lite bättre väder....börjar bli trött på benvärmare, regnjacka och andra vinterprylar. Idag va det årets längsta dag......nu vänder det!!!!

Vätternrundan 2015

Då va det dags igen för Vätternrundan, en av årets höjdpunkter för mig som motionär. Jag tycker att det är kul att cykla Vättern och ser alltid fram mot just denna helg. I år har jag av olika anledningar tränat betydligt mindre än vanligt och kände på mig att det skulle bli en jobbig runda.
Jag startade för andra året i rad med Team Conti och vi hade starttid 12.02 dvs. två minuter efter proffslaget Tre Berg som va på rekordjakt. Att Tre Berg skulle ösa på va klart, men frågan är hur det skulle gå för oss gubbar.
Vi va nog ett trettiotal cyklister som gav oss iväg och det tog inte lång tid innan det rullade på bra. Det va motvind ner till Jönköping, vinden va inte stark med det kändes att det blåste. Det tog inte mer än två timmar innan jag märkte att gruppen va rätt så ojämn och det gick ryckigt. Just detta ryckiga är något som tar på krafterna, det blev lite spurt och sen inbromsning mest hela tiden.
Efter Jönköping fick vi vinden i ryggen och det började gå lite bättre. Vi gjorde ett två minuters stopp vid vattendepån i Fagerhult.Sen va det full gas igen och det tog inte lång tid innan vi va nere på 8-9 man som gick runt längst fram. Jag kände att det började ta slut i benen och just innan Hjo började jag att stå över. Hela tiden plockade vi upp hjälpryttare från Tre Berg och några såg slitna ut, andra såg riktigt pigga ut. Upp mot Karlsborg kom vi fatt Gustav Höög som såg glad ut.....Hej Håkan sa han och skrattade.....jag hängde över styret och fick knappt luft. Jag har Gustav som sommarjobbare i butiken och risken är han kommer att få tvätta många kedjor och kassetter i sommar för det bemötandet!!
Efter Karlsborg va det riktigt slitigt och jag fick ta i hur mycket som helst i varenda motlut. Jag klippte ett bar och någon gel och hoppades på underverk, men icke. Flera gånger tänkte jag att släppa men bet ihop. En gång sa Micke Kuggen till mig....jag är sliten och är snart rökt, Jag tänkte släpper Kuggen så släpper jag. Framme i täten va det nu mest Tre Bergare som stod för farthållningen och det märktes. Efter 223 km va det over and out! Jag bara slog ut och frihjulade....men inte såg jag Kuggen. Efter en minut ångrade jag mig.....fan jag kunde gett lite till.....men insåg snart att det hade jag ju redan gjort i en timme. Jag kollade ner på mätaren och såg att hurtbullesnittet låg på 42,1 km/h när jag släppte. Jag kollade bakåt efter en stund och såg inte en människa. Jag stannade vid vägkanten sträckte på ryggen och blev sen hängande på sadeln stirrande ner i asfalten och tänkte.....det är kul att cykla!

Cykelfest i Motala

Efter en minut så började jag rulla iväg mot Motala igen. Det va knappt styrfart och jag såg hur medelhastigheten sjönk för varje tramptag. Cyklade förbi husbilar som parkerat vid vägkanten, alla hejade. Jag såg också att många hade både ölburkar och chipspåsar på campingborden. Det va nära att jag stannade och frågade om lite medlidande! Jag började också fundera på om jag skulle ta mig till Motala innan mörkret.....jag hade ju ingen belysning på cykeln.
Hela tiden kollade jag bakåt och efter mer än tre mil själv fick jag se en stor grupp komma i bra fart. Nu eller aldrig..... jag slängde mig in på rullen, där satt flera åkare från Tre Berg och jag fick en klapp på ryggen av en av dom.....min gamle kompis Lars Svalin.
Gruppen körde på riktigt bra i jämn och fin fart och med nyfunna krafter va vi snart tillbaka i Motala. När jag gick av cykeln va jag helt slut i benen och stel som en pinne. Men efter ett tag va krafterna tillbaka. Jag blev sugen på den traditionella ölen vid målområdet. Nyhet för året va att Vätternrundan firade sitt femtioårsjubileum med att bjuda på alkoholfri öl i stället för den goda lättölen!

Mätaren visade 7,21,36 och ett hurtbullesnitt på 40,4 km/h.

Sätofta hade styrt upp afterbiken

Sätofta på afterbike humör!

När vi rullade upp till stugan vid Varamobadet tänkte jag.....nu får det nog räcka med dom här tokigheterna. Men senare på kvällen när vi hade afterbike med sveriges bästa gubbagäng började jag fundera på nästa års runda, men då måste jag vara bättre tränad än i år!

Husierundan 2015

Idag va det dags för ett av sommarens trevligare motionslopp, Husierundan som arrangeras av Klubben Cyklisten i Malmö. Jag va ganska tidig till starten och redan då va det många cyklister där. Alltid kul att se många cyklister som är på hugget en söndagmorgon. Många tar detta motionslopp som en sista putsning av formen inför Vätternrundan som går nästa helg. Jag tror att det va omkring 350 startande idag, vilket jag tycker är i underkant för detta trevliga lopp.

Anders Engdahl såg nästan ut som i fornstora dagar. Riktigt kul att se honom på startlinjen.

Massor av cyklister.

Alla laddade innan start!

Man hinner inte många kilometer ut på banan innan man är på underbara småvägar. Man kan inte tro att man är i närheten av sveriges tredje största stad. Idag blåste det en riktigt hård vind från väster vilket innebar att det va en jäkla medvind på vägen ut mot Romelåsen. Små slingriga vägar och hård vind gör att det blir hårt hela tiden och det tog inte lång tid innan startfältet va ordentligt uppdelat. Vi for igenom Staffanstorp och snart va vi i Genarp där det lugnade ner sig lite innan det va fullt ställ mot den berömda Slimmingebacken. 1550 meter lång, höjdskillnad 87 meter, 5,6% snittlutning och 8,7% på det brantaste partiet. En av dom mer för cyklister kända backarna i Skåne. Detta är en riktig jäkel och idag va det värre än vanligt eftersom vi hade riktig medvind. Men det gick en gång till....nätt och jämnt. Ner mot Blentarp rullade det på i över 70 blås. Sen svängde vi tillbaka mot Malmö och fick Kläggerödsbacken i motvind/sidamotvind. Denna backe är inte så brant men lång och helt öppen.....inte ett trä så långt ett öga kan se. Det va riktigt segt och det blev lite luckor när dom starka killarna i täten ställde på. Snart va vi uppe på Stenberget och sen gick det vidare mot Janstorp - Häckeberga innan vi va framme i Lyngby. Nu va det dags för sidvind igen och det va ytterligare några som försvann bakåt. En kilometer innan Klågerup hörde jag att dom ropade bakifrån......vurpa. I min värld när man är ett gäng som kör motionslopp och det är en vurpa så stannar alla och kollar hur det gått för dom iblandade. Denna gången gick det inte bra. Janne Karlsson låg i diket och hade antagligen brutit nyckelbenet eller skuldran. Micke Kuggen styrde upp det riktigt bra och snabbt och det tog inte många minuter innan en ambulans från Svedala va på plats. Det är aldrig kul med vurpor och att det denna gång va min gamle kompis Janne gjorde inte saken bättre. Jag hoppas att det inte va så farligt och att Janne snart är på hjulen igen.
När vi väl kom igång igen så va det riktigt avslaget och det blev inte bättre av att benen kändes som gipsade. När vi körde upp mot Bara hörde jag att Kuggen skrek bakifrån....jag skiter i det....jag vände mig om och svarade.....min själ det gör du inte utan häng på. Snart va han igång igen och drog som vanligt. Genom Bokskogen och Skabersjö sen va vi tillbaka i Malmö igen. Trevlig runda men med lite tråkigt avslut genom vurpan.
Mätaren stod på 122 km, 3.10 och ett hurtbullesnitt på 38,4 km/h maxhastighet 79,9 Km/h

Bengt har som vanligt koll på korvgrytan.

Efter loppet är det alltid kul med lite eftersnack, god korv och inte minst lite kaffe.

En lite sliten Kuggen!

Stark Skurupscyklist och en lite sliten dansk, Lars Therp!

Jerker och jag har en bra relation, men jag blir så trött på han ibland för varje gång han ser en uppförsbacke så far han iväg!

Tomas Appelgren är alltid glad. En av få cyklister som klarat 7,30 på Vättern med ett besök i massagetältet i Broviken! 

Nu blir det en vecka med lite jobbpendling innan det nästa helg är dags för ett varv runt den stora sjön.