Det går undan!

Igår söndag när jag satt i fåtöljen och snorade såg jag att det det va alpint på TV. Damernas storslalom från reservorten Kühtai i Österrike. Just Kühtai väcker ganska goda minnen för mig.

Ötzaler Radmarathon!

För snart tio år sen fick jag en inbjudan att köra Ötzaler Radmarathon i Sölden. Detta lopp är ett av dom klassiska alploppen och är mycket populärt. Nu för tiden är det svårt att komma in i dessa lopp då intresset för cykling växt runt om i världen.
Loppet är 238 km långt och har 5500 höjdmeter. Långt som attan och tungt värre....och inte va det bättre av att jag på den tiden va tyngre och inte minst sämre tränad. Men va gjorde det....en sån här inbjudan gick det inte att tacka nej till. Loppets höjdpunkt kommer efter 183 km och det är den 29 km långa backen upp till Timmelsjoch 2509 meter högt.

Timmelsjoch

Detta va backen som jag hade funderat på mest....dom andra fick man nog så att säga på köpet!
Den första backen va 19 km lång och gick upp till just Kühtai 2020 höjdmeter. Uppför va det som vanligt tungt....men nerför....jäklar.

Detta är anledningen till färistarna

Backen va 15 km lång och nästan helt rak....inte många serpentiner.....utan mer kurvor. Nu va det bara att släppa bromsarna så man kom ifatt alla som kört om en på vägen upp.
På styret hade jag två mätare. Min vanliga gamla Cat Eye cykeldator samt en Polar mätare som jag skaffat någon dag innan jag drog ner till Österrike. Jag hade inte hunnit få koll på hur den fungerade utan jag tänkte att jag behåller cykeldatorn på som back up om jag skulle trycka bort mig på den nya mätaren. Det började rulla på och det tog inte lång stund innan det gick som attan. Helt plötsligt skulle vi passera en färist gjord av stålgaller. Jag kollade ner på mätaren.....shit... det stod 90 km/h på bägge mätarna och det bara small till sen va den färisten passerad! Jag ska bara berätta att det va inte långt borta att det small till i byxorna också.
Nu va det bara till att krypa ihop så mycket det gick för att minska luftmotståndet. Blev omkörd av någon....passerade betydligt fler. När jag kom ner på platten kollade jag på mätaren 110.2 km/h stod det på displayen. Nytt personligt rekord.....

Nu snackar vi!

När man funderar så här i efterhand kan man undra om det är riktigt sunt! Fort på en cykel är kul och inte så svårt om man cyklat sen man va liten grabb. Däremot är det nog lite onödigt ibland...även om jag nu för tiden inte tar några risker.
Många man snackar med tycker om att köra i berg....att besegra toppar, samla höjdmeter osv. själv tycker jag att är betydligt roligare att cykla nerför.
Här hemma i Skåne är det svårt att komma upp i dom riktigt höga hastigheterna nerför. Dalbybacken, Lotta på åsen, Italienska vägen i Båstad är i mina ögon några av dom bästa backarna att sätta hastighetsrekord i.

Jag vet inte hur många km Sara Hector som vann storslalomet igår kom upp men jag tror inte det va 110 blås......där emot är jag säker på att hon inte körde över någon färist!

Dubbdäcksdebut!

Idag va det dags.....för dubbdäck. Jag tycker att dubbdäck på en cykel är en riktigt bra grej. Bra fäste och ingen större risk att gå omkull även om det är blankis. Det jag inte tycker om är att det rullar så jäkla tungt så att man knappt kommer upp i styrfart. Men säkerhet före prestanda.....i alla fall på vintern.

Till och med sockerbruket i Örtofta är vackert i vintervädret.

Minus 9 grader visade termometern i morse när det va dags att kliva på cykeln. Det låter kallt...och det är det men med rätt kläder är det inga problem. Ullunderkläder, vinterjacka och byxor samt lobster handskar sen är man så gott som klar. Robert och Sätofta gjorde mig sällskap mot Örtofta för att möta upp Kalle, Mats och Johan. Det tog inte lång tid innan vi såg tre figurer i horisonten som kom rullande från Lund. Vi hann inte mer att mötas innan Johan började ursäkta sig.....jag har inte hunnit få på dubbdäcken! Nu fick han bli längst bak...hela rundan.... för det va ingen som va sugen på att köra in i honom om han skulle glatta omkull. Ny taktik...inga dubbdäck...längst bak. Jag har hört talas om inga skärmar eller kompislapp....längst bak. Man ska alltid lära sig något nytt......varje dag. Vi körde mot Virke och sen till Reslöv innan vi kom in i Marieholm. Sen vidare till Norrvidinge och Trä. Nu va vi ute på riktig blank is...men Johan hängde på längst bak. Snart va vi framme i Billeberga och då blev vägarna lite större och blötare. Efter Asmundtorp körde vi till Häljarp och nu va det inga problem som helst med väglaget. Snart va vi uppe i Saxtorp och körde vidare mot Löddeköpinge. Nu märkte man att trafiken blev tätare.....det va nog julklappsbyte på Center Syd som orsakade detta. Det är synd om mänskligheten.....en underbar vinterdag som detta med några minusgrader och strålande sol och så ska dagen tillbringas på ett köpcenter. Vi fick till och med ett finger av en bilist som skulle om till varje pris.....det va nog mer hans jul frustration än vårt cyklande på vägen som orsakade detta.

Efter Lödde körde vi till Stävie och vidare till Vallkärra. Här snackar vi blank is...men dubbarna bet och Johan hängde med där bak. I Vallkärra körde Johan och Mats mot Lund och vi andra körde mot Örtofta. Efter Örtofta va det bara Sallerupsbackarna kvar.....men det gick denna gången med. Robban fick i overdriven i backen och det sved i påkarna. Robban blir bara bättre och bättre för varje helg....jag vet inte riktigt var det ska sluta. Kalle körde riktigt bra och hängde med riktigt bra.

Ett trevligt gubbgäng som alltid är på hugget!

Dubbdäck med bra bett i.

En sån här tur är nog något av det roligaste man kan göra på vintern....oavsett dubbdäck eller ej. När dubbdäcken smattrade in på garageuppfarten visade mätaren på 99 km och hurtbullesnittet hamnade på just över styrfart 26,4 km/h. Detta tror jag beror på dubbdäcken....för det kan väl inte vara julmaten!

Det va en kille som va lite sent ute i morse och inte hittade vinterkläderna. Men går ju även bra med benvärmare...det va ju bara -9 C i morse.

God Jul på er alla!

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och hoppas att ni får ett par sköna dagar i ledighetens tecken. Vi får väl försöka klämma in lite träning nu när man är lite ledig.
Kom ihåg att Bradley Wiggins brukar alltid träna 5 timmar på Christmas Day som är engelmännens motsvarighet till Julafton. Han säger att då har man 5 timmars försprång på konkurrenterna som tillbringar denna dag vid matbordet. Det är detta som kan vara skillnaden!

Jag kör själv enligt tesen......en dag utan träning är en dag utan mening!

Kom ihåg detta !!!!!

Då va vi tillbaks i vardagen igen.

Efter förra veckans underbara cykling på Gran Canaria va det dags att komma in i den skånska verkligheten igen. När jag slog upp ögonen i morse va det första jag kände hur mätt jag va efter gårdagens julbord på Sjöbo Gästis. Det va ett av dom bästa julbord jag ätit...kan verkligen rekommenderas för er som vill smaka på massor av skånska specialiteter.

Skånsk julmad i mängder!

Redan på lördagskvällen va det snack om dubbdäck eller ej. På morgonen va det också några sms om vilka däck vi skulle använda. Nu blev det vanliga 32 mm däck men ska jag vara ärlig så hade det inte varit fel med dubbdäck för det va halt som attan inne i Eslöv. Vi gjorde ett snabbt beslut att hålla oss till dom större vägarna och undvika dom mindre. Detta är lite tråkigt eftersom det är betydligt mer trafik att ta hänsyn till på dom större vägarna.
Robert, Kalle, Sätofta och undertecknad styrde mot Örtofta för att möta upp Patrik och Mats. Jäklar va kallt det va....och inte blev det bättre av att Kalle fick en punka halvvägs till Örtofta. Nu gjorde han ett snabbt slangbyte som tur va för det blåste riktigt kallt mitt på slätten.

En stor vass sten satt i däcket. I med en ny slang och omslaget till ett bar som skydd mellan däck och slang sen gick det 10 mil till.  

Snart mötte vi våra kompisar och styrde mot Kävlinge och vidare mot Dösjebro och Saxtorp. Jäklar va tungt det gick......benen va helt sura efter förra veckans många träningstimmar. Efter Saxtorp körde vi vidare i motvinden ner mot Löddeköpinge...över Kävlingeån och upp för backen till Borgeby. Ner genom Bjärred och vidare till Lomma. Här låg vinden på från Öresund och det va riktigt kallt. När man såg Kitesurfarna vid Lomma stranden kan man bara undra hur dom kände det i kylan.
Vid Lomma tog vi vänster till Hjärup och här drog Mats rakt till Lund.....nöjd med dagen. Vi andra körde vidare till Staffanstorp via Tirup på riktigt fina småvägar.
Efter Staffanstorp körde vi rakt fram till Dalby.....här i backen började Kalle stöna lite och klagade på att han va trött. Men vi slog av lite på farten så kom han med upp...sen va den saken biff!
Träning i min värld är förberedelse inför tävling och då hjälper man varann....speciellt på vintern. Ska man tävla så har man nummerlapp på ryggen.....
Framme i Sandby va Patrik nöjd med dagen och svängde hemåt.....eftermiddagens julbord väntade.
Vi andra körde till Gårdstånga och vidare till Viderup där vi svängde höger uppför backen mot Ellinge. Jag vet inte va som hände men Kalle tände ett jäkla tomtebloss i backen och vi andra såg bara ryggen på honom. Kan varit ett motorsågsryck! Ni som har använt en motorsåg vet att den ökar varvet betydligt just innan soppan tar slut! Ett par minuter senare när det va dags för Sallerupsbackarna så va just soppan slut för Kalle, men det gjorde inte så mycket för nu va vi nästan hemma.
När vi rullade in i Eslöv visade mätaren på 98 km och ett hurtbullesnittet hamnade på 28,7 km/h.

Glada och nöjda med ytterligare en söndagsrunda.

Idag va det en riktigt bra träningsrunda....bara lite halvhjulande från halvhjulsmästaren....men det va inte så farligt.
Nu är det dags att gå in i nästa fas av förberedelserna inför en lyckad 2015 års cykelsäsong! Ska bli riktigt kul!

En veckas cykling i solen.

För ett tag sen såg jag att man kunde få tag på en billig restresa så här innan jul. En snabb signal till Mats så va sällskapet fixat. Sen va det bara att boka resan till Gran Canaria. Vi bodde som vanligt i Meloneras helt nere i syd.
Man kan tycka att åka iväg och träna i december känns lite konstigt när det är så långt kvar till nästa års säsong......men som jag brukar säga....det som är tränat är tränat och det kan ingen ta ifrån dig. Mats och jag bestämde oss för att köra distansträning med lite styrkeintervaller i backarna. Upplägget va lite stegrande 1-2-3 och sen en lugn dag......och sen på det igen.
Gran Canaria är helt underbart att cykla på..bra vägar och oftast förstående bilister. Det som är nackdelen (i alla fall denna tid på året) är att det är jäkligt kuperat. En "platt" runda längs med kusten brukar alltid sluta med mer än 1000 höjdmeter på mätaren.
Nu bestämde vi oss för att klämma många backar och inte minst många timmar. Vi hade sällskap med Lennart From från Ludvika varje dag.....en riktigt stark gubbe som övervintrar på ön. Dom tre första dagarna hade vi också sällskap med våra kompisar Martin och Alexander. På första dagen blev det en tur till Puerto de Mogan och sedan två turer i Soriadalen. Vid sista turen stannade vi längst in i dalen för att fylla flaskorna. Precis när vi stannade kom det några teambilar från Tinkoff som också stannade. Medans vi fyllde flaskorna snackade jag lite med en av deras sportchefer Nicki Sörensen. Han berättade att dom körde ca 10 mil om dagen med lite intervaller i backarna. Sen kom cyklisterna och stannade. Det är alltid kul att se dom här tränade killarna, Det va inte mycket till underhudsfett på det här gänget. Den ende som stack ut ordentligt va Bjarne själv....som för dagen cyklade med killarna.
När jag stod där och snackade med Nicki hörde jag bakom mig en kille som på taskig engelska frågade mig.....did you not bring Sätofta with you this time? Jag vände mig om och där stod Alberto Contador och tittade på mig!!! Tydligen har Sätoftas halvhjulande på söndagarna spritt sig långt ner till Spanien!

Om ni inte ser Contador kan det bero på att han är ute och letar efter Sätofta!

Dom andra dagarna flöt på med cykling mest hela dagarna. Kungaetappen blev turen till San Nicolás och sen vidare till Valleys of the tears. Backen som går vidare till Ayacata är något av det brantaste man kan hitta i Europa. Själv backen är nästan en mil lång och har en snittlutning på 12% och är brantare än 25% på dom styvaste ställena. När vi väl kom fram till Ayacata började det lagom regna så vi slängde oss in på fiket för att få en varm kopp kaffe. Nedförsbacken till Santa Lucia va inte att leka med i kylan.

Brant värre!

Vägen upp från San Nicolàs

Här börjar den riktigt branta biten.

Nöjd Alexander efter att ha klämt Valleys of the tears!

Sen hann vi också med en topptur till Pico de Nieves som är högsta toppen på ön....1949 meter över havet.

Tre starka gubbar uppe på Pico de Nieves

Det blev som sagt va en riktigt bra vecka med 6 träningsdagar, 662 km och 11860 höjdmeter i benen...detta inkl. en fika dag på 35 km!!!

Ett stort tack till Mats, Alexander, Martin samt Lennart för en trevlig vecka. Hoppas att vi kan göra om den snart igen!

Vår favorit servitris på hotellet, Elizabeth.

Idag va alla vinnare!

Då va det söndag igen....hemskt va veckorna går fort när man har kul. Söndag under vintern betyder som vanligt en trevlig tur med gubbgänget. Efter förra veckans sura ben va jag för dagen ordentligt laddad med frugans hembakade bullar. Jag kom i bull koma under lördagskvällen...tror jag klämde nästan en hel plåt själv. Så när jag vaknade i morse va jag ordentligt laddad med kolhydrater.
När Lasse Sätofta, Robert, Kalle och undertecknad rullade ur från Eslöv i morse visade termometern på just över nollan och det va en riktigt kall vind från ost. I sidvinden ner mot Örtofta va det riktigt kallt innan man fick upp värmen. Vi mötte snart Patrik och Mats som kom från Lund. Som vanligt blev det till att köra ut i motvinden. Jag har svårt att komma ihåg någon höst där vinden har varit så mycket från ost som denna....vi i Skåne brukar annars vara bortskämda med västvindar...men inte i år.

Patrik, Lasse, Kalle, Mats och Robert va det glada gänget som gjorde söndagsförmiddagen till ett nöje!

Det gick på bra ut i motvinden mot Ellinge - Skarhult - Kungshult. Det va inte mycket till halvhjulande.....vår ena halvhjuls kung.... Sätofta skötte sig exemplariskt efter förra helgens övningar. Den andre kungen va tvungen att jobba....så nu gick det jämnt och fint. Det rullade på bra mot Stehags Kyrkby och i backen ner mot Ringsjön va det riktigt kallt och bet ordentligt i kinderna. På rakorna bort mot Stanstorp va det lite tungt i motvinden, men så fort vi kom in i skogen blev det lite bättre. Snart passerade vi den stora metropolen Sätofta på vägen till Ludvigsborg. Lite innan Ludvigsborg tyckte Lasse att vi skulle svänga av till vänster på en ny väg.....men den gick vi inte på. Patrik blev lite orolig.....inga nya vägar...tänk om Lasse bränner av en häxpipa och lämnar oss ensamma då hittar vi aldrig hem...så det fick bli den gamla vägen. I backarna upp till Södra Rörum gick det lite tungt och nu började man höra lite stön bakifrån men snart va vi uppe i Rörum. Där tog vi höger mot Hörby och nu va det skönt.....lite lä i skogen och solen började värma lite. Vi rullade snart genom Hörby och nu va det riktigt gott i medvinden ner till Osbyholm. Det gick på bra i medvinden och jag hörde Mats stönade där bak på rullen....jag va inte säker på om att han skulle föda eller va det handlade om. Jag frågade Patrik som satt bredvid mig va det va frågan om... han sa.... jag tror Mats vill att vi ska köra rakt fram och inte svänga vänster uppför backen till Lyby. Nu blev det som Mats ville och snart va vi framme i Snogeröd. I backen upp mot Pugerup brukar det vara lite tungt men idag gick det lätt i medvinden. Ner mot Skarhult rullade det på ordentligt och nu började det rycka lite i Sätoftas ben....men vi fick snart tyglat honom. Vid Skarhult drog Patrik hem mot Sandby och vi andra körde vidare till Eslöv.  Det va ett par slitna gubbar som rullade in i Eslöv....bra kört alla.

Kalle va riktigt påpälsad inför dagens aktiviteter.

Hemma visade mätaren på 94 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 29,4 km/h.
Idag va det inte så farligt på halvhjuls fronten.....Johan jobbade och Lasse skötte sig exemplariskt och fortsätter han i denna stilen kommer han att få sköta tombolan på gubbagängets julfest och då kan han själv sortera vinst eller nitlotter.

Det går tungt!

När man är cyklist heter det vinterträning när man tränar på vintern. Jag kallar mig fortfarande cyklist, men numera är det mer en fråga om att träna....oavsett årstid. Jag tycker och har alltid tyckt om att träna på vintern för det blir en mix av olika träningsmoment. Vill man sticka ner på gymet och jonglera lite med dammsugarrröret är det helt OK. Lite rullskidor...en sväng på roddmaskinen och till och med en timme på innecykeln är helt OK för det ger ju en bra mix av aktiviteter. Som alla vet är roddmaskinen ett träningsredskap som kan suga musten ur vem som helst. Innecykeln ligger inte långt efter....i alla fall när det gäller puls. Jag tycker att det är helt OK att träna hög pulsigt fast det är jobbigt ibland.
Det som jag tycker är solklart jobbigast är cykel träningen ute på vintern. Tung cross cykel med tjocka däck...skärmar och allt annat man kan hänga på en cykel gör träningen till en plåga. Jag älskar fortfarande cyklingen ute....året om och skulle aldrig missa ett pass med gubbgänget. Det är bara det att det går så jäkla tungt.
Har ofta funderat på anledningen. Kan det vara densiteten i luften? Skärmarna? Den något mer upprätta sittställningen? Tung cykel? Åldern? Konstant träningsvärk från alla andra aktiviteter?
Jag har funderat mycket på detta genom åren och aldrig blivit klok på svaret.

Lasse Sätofta...mannen som ger nitlotten ett ansikte!

I söndags va det det dags igen för gubbgänget att ge sig ut på söndagsturen. Patrik, Mats, Robert och en superladdad Lasse Sätofta gjorde mig sällskap på en runda ner om Sjöbo. En jäkla motvind på vägen ner till Sjöbo där vi fortsatte ner mot flygrakan till Ystad. Just innan rakan drog vi höger mot Everlöv och nu fick vi vinden i ryggen hela vägen till Veberöd. Efter byn drog vi mot Revinge,,,nu med vinden från sidan. Väl framme i Revinge hade vi go medvind hela vägen till Gårdstånga. Vid Gårdstånga skiljdes vi åt och Lasse, Robert och undertecknad fortsatte vår färd mot den stora staden Eslöv. Väl hemma visade mätaren på 105 km och hurtbullesnittet hamnade på 28,4 km/h.
20 minuter efter jag kommit genom dörren satt vi bilen på väg till Köpenhamn för en uppvaktning. Väl hemma på kvällen tog det inte många minuter i bingen innan ögonen ramlade ihop.

Robban ser fortfarande pigg ut....men det va innan Sätofta eldade upp turbon!

Söndagsrundan va denna gången en upplevelse.....lugnt och bra distanstempo fram till att Sätofta fick ett ryck nere vid Sjöbo. Som vanligt kör vi två par på distanspassen....nu hamnade Lasse längst fram innerst med Patrik på utsidan. Det tog inte många minuter förrän Lasse började halvhjula Patrik, sen va det igång....vi andra hängde på så gott gick där bak. Jag vet inte hur länge dom höll på men det kändes som en evighet. Väl framme i Veberöd va dom bägge nöjda och vi andra tre också mer än nöjda.
Jag har redan räknat ut va nitlotten på gubbagängets jultombola kommer att vara.......en hel vinterträning längst fram med Sätofta innanför sig. Sug på den!

Träning är alltid kul......men ibland tänker jag på min gamle kompis Luc i Belgien. Han körde ett par cykelcross VM för Belgien i slutet av sjuttiotalet innan han la av. Jag träffade honom något år efter han slutat och frågade om han tränade något........är du dum...sa han...jag tävlar ju inte va ska jag då träna för! Man kan se olika på saker!

Ståpäls

Förra helgen va jag och min son Niklas över i England för en fotbollshelg. Det är ett tag sen jag såg att man kunde göra en långhelg i Liverpool med Glenn Hysèn som guide. Det tog inte många minuter innan Niklas också va på. Sen tog det inte många dagar innan min kompis Kjell och hans son Oskar också va på. Jag och Niklas är Liverpool supportrar, Oskar stor Chelsea fan .......så att det va just Chelsea Liverpool mötte på Anfield Road gjorde resan klockren. Jag vet inte om Kjell håller på något av lagen men jag vet i alla fall att han tycker om fotboll....ibland.
Vi flög in till Manchester och sen tåg till Liverpool. Resan gick mycket smidigt utan några som helst problem. Fredagskvällen va vikt för lite mingel och fotbolls snack. När man kröp ner i bingen på kvällen va det inga problem att somna efter en lång dag.

Hemma supportrarnas Heaven!

Lapp på luckan och magisk stämning.

På lördagen va det full fart. Engelsk frukost och sen iväg till Anfield Road där det va avspark redan klockan 13. Innan avspark va det bord bokat på en pub nästan rakt över gatan från fotbollsarenan. Här va det dags att ytterligare spänna skinnet både med mat och lite dryck. Vilken stämning...folk snackade fotboll.....sjöng heja ramsor.....och svepte en öl. Alla va trevliga och inte en tillstymmelse till bråk. Vi va i god tid inne på arenan för att uppleva stämningen. 43000 åskådare och som vanligt lapp på luckan. När dom flesta av alla åskådarna ett par minuter innan avspark började sjunga " You never walk alone " fick jag ståpäls. Jag har varit på mycket idrott i mitt liv men aldrig någonsin känt en stämning som denna. Helt fantasiskt.
Liverpool tog ledning och publiken va helt i extas. En stund efter kvitterade Chelsea och det va knäpptyst...på läktaren. Det va två på vår läktarsektion som ställde sig upp och jublade....Oskar och en annan Chelsea supporter....resten satt ner. I andra halvlek gjorde Chelsea 2-1 och sen va det slutjublat...för dom flesta...utom Oskar!
Resten av eftermiddagen tillbringade vi Liverpool centrum.

Oskar, älskar chips.

Niklas ser laddad ut.

Nästa dag va vi på Anfield Road redan klockan halv nio. Det va dags för Stadium Tour med guide och inte minst Glenn. Jäkligt roligt att se lokalerna samt höra historien om laget och arenan.

När jag tog fram min Glenn T-shirt hittade vi varann direkt.

När vi kom ner i dom enkla omklädningsrummen visade Glenn sin plats i. Bredvid sig hade han alltid målvakten Bruce Grobbelaar. Glenn drog en story om Bruce. I en match som Liverpool förlorade blev det en närkamps situation just framför Bruce som släppte in bollen mellan benen. När matchen va slut och spelarna kom till omklädningsrummet satt Bruce lite halvknäckt på bänken och deppade. Sen skulle han börja ursäkta sig lite för tränaren.....jag skulle hållit ihop benen.....det skulle din mamma gjort i stället ......sa tränaren sen va det slutsnackat. Idrottspsykologi på hög nivå!
Efter rundvisningen va det mingel och eftersnack om matchen. Glenn drog lite storys....vilket han är jäkligt bra på.

Ronnie Whelan och David Fairclough

Sen va det dags för två Liverpool legendarer att analysera matchen och snacka lite fotboll. David "super sub" Fairclough och inte minst Ronnie Whelan är nog kända för dom flesta fotbollsfantaster. Det va riktigt kul att höra dom dra lite gamla minnen. Whelan som är irländare berättade när han gjorde debut i Liverpool som 19 åring. Första matchen va en borta match och han tyckte det gick bra. Nästa lördag va det dags för hemma match och hans familj skulle komma över från Dublin för att kolla in honom. I veckan frågade han tränaren om han kunde få några biljetter till matchen. Hur många behöver du? frågade tränaren. Fyra stycken svarade Ronnie......du kan få fem sa tränaren....för du spelar inte på lördag! Idrottspsykologi på hög nivå!

Liverpool F.C. kommer ihåg sina gamla hjältar.

Beatles Story

Ferry cross the Mersey!

Liverpool Docks

This is the place to be!

Jonny and the moondogs. Kanonbra coverband från Teeside!

Efter minglet va det full ös hela eftermiddagen. Först Beatles Story vilket va riktigt kul, sen Liverpool Museum med en massa historia om trakten. Sen fish and chips. Därefter vidare till Cavern Club för lite Beatles nostalgi. Detta va cluben där Beatles spelade mycket i sin ungdom. Live musik varje dag från två på eftermiddagen till två på natten....
När det va dags att krypa ner i bingen va jag riktigt nöjd....en höjdardag i mitt liv.

Old Trafford

Old Trafford

Nästa dag skulle vi flyga ut från Manchester.....men innan planet gick hann vi med ett besök på Manchester United`s hemma arena Old Trafford. Det blev ytterligare en Stadium Tour. Vilket bygge....helt otroligt stort.

Supportershopen va större än ICA i Eslöv!

40 kassor ....nästan som Ullared!

Geroge Best....den femte beatlen!

När vi kom hem till Eslöv igen på måndag kvällen va vi riktigt nöjda. En riktig superhelg! Tack till Kjell och Oskar för en riktigt trevlig helg!

Tack till Peo och Jonette för tipsen om Liverpool.....dom va värdefulla!

I dag stod helt still

När jag slog upp ögonen i morse va jag trött som en apa. Det kändes att gårdagen trevliga fest i Lund satt i kroppen. Kom hem sent...men va gör det när man har så trevligt som vi hade i går kväll. Det va full storm ute och jag hann inte många kilometer ut mot Örtofta för att möta upp kompisarna innan benen kändes helt döda. Om det va gårdagens inomhuspass eller går kvällens bugg på dansgolvet som gjorde sig till känna vet jag inte.......men benen va i alla fall helt döda.
När jag mött upp Johan, Patrik och Mats bestämde vi snabbt att vi drar rakt ut i motvinden för att få lite go medvind i ryggen på vägen hem. Detta brukar vara det vanliga konceptet i Skåne.
Ellinge - Skarhult och vidare mot Kungshult i motvinden. På vissa ställen stod man nästan helt still i vinden. När jag kollade ner på mätaren va det ibland nästan så att den knappt visade tvåsiffrigt. Vi kom snabbt överens om idag va det helt OK att köra på fjollan = lillklingan och det behövdes verkligen.
Snart va vi framme i Stehag och sen vidare till Stenskogen innan vi passerade centralorten Sätofta. Lasse hade för dagen lämnat WO vilket va synd för han hade behövts i denna vinden.

Sveriges längsta framhjul, i alla fall när Johan är i form!

 På vägen till Osbyholm gick det lite bättre för nu kom vinden mer från sidan. Men nu började vi bli irriterade på Johan och hans jäkla halvhjulande. Vi sa till honom att han skulle lugna sig lite.....men inte hjälpte det. I stället började han snacka om Christer Nilsson i Colombia. Han sa att Christer va alltid värre för han brukade halvcykla.....jag vet inte riktigt va han yrade om....men det kan ligga något i det! Hoppas inte Christer kör samma taktik i Colombia för då tar han säkert livet av dom små klättrarna.
Väl framme i Osbyholm fick vi medvind som attan. Skönt tyckte vi alla.....utom Mats som önskade motvind. Han va lite seg för dagen och höll sig i dom bakre regionerna och då är motvind alltid bättre för då har man mer nytta av att ligga på rulle. Efter Snogeröd är det en riktig luring till slakmota hela vägen till Kungshult. Här sköt Johan ner bakväxeln på minsta bak och började elda....Patrik satt bredvid och smålog och jag och Mats hängde som slipsar bakom. Vi fick be honom lugna sig lite för det blev nästan för bra. Hela tiden ett halvhjul före Patrik och babblande. När vi svängde vänster mot Pugerup kom han helt i sitt esse. Vinden från sidan gjorde att vi där bak gled ute lite på kanten för att hitta lä...då vänder Johan sig om och skriker...håll formationen! Johan som va fallskärmsjägare i lumpen vet säkert va en formation är...jag som va malaj vet inte! Det enda jag höll när jag gjorde lumpen va ett kvastskaft! Men det va säkert inte det han menade.

Mats hade en tung dag men det syntes inte på humöret.

Vi fick vänta lite på Mats som hade en tung dag.....när han va i fatt vänder sig Johan om och frågar..är ni klara? För nu kör jag igen. Patrik frågade Johan...va har du ätit till frukost idag? En kanelbulle och en cappuccini blev det korta svaret. Jag trodde det va taggtråd!

En flaska med vatten och en med Oboy!

Håll formationen!

Johan med två slutkörda gubbar!

Snart va vi framme i Skarhult igen innan vi körde vidare till Ellinge där våra vägar skiljdes. Gubbarna styrde mot Lund och själv rullade jag hem mot Eslöv med döda ben. Det enda jag såg fram mot va soffan och filten.
Hemma visade mätaren 87 km och hurtbullesnittet hamnade på låga 26,9 km/h. Det blir inte högre när vinden är som idag..... i alla fall inte med dåliga vinterben.

Elitmotionär?

För ett bra tag sen snackade jag med min kompis Mats uppe i Dalsland. Han sa att han hade en polare som tränade som attan. Han sa också att han va en elitmotionär. Jag hade aldrig hört talas om det uttrycket innan, men jag har med åren sett att det dykt upp mer och mer. Jag har aldrig blivit riktigt klok på va det är och kommer nog aldrig att bli det.

Nu tänjer vi lite!

Bengt Bedrup kör en konditionstest!

Jag kommer ihåg för länge sen när man hörde ordet hurtbulle....Bengt Bedrups Träna med TV va fullt med hurtbullar.....man såg hurtbullar lite överallt. I löparspåret kom dom med sina poplinoveraller.....det va inget snack om elit men ofta gick det riktigt fort ändå. På cykel fanns det också gott om hurtbullar. Ylletröja och byxor...flaskställ på styret...men starka va dom.
Jag kommer ihåg en hurtbulle vi ofta mötte utanför Landskrona. Alltid körande på en guldfärgad Alan ram från Italien bestyckad med Campagnolo grejor. Det gick aldrig över trettio men snygg cykel hade han. Varje gång vi mötte honom tänkte man...va ska han som aldrig kört över trettio med den cykeln till? Nu har man själv både carbonracer och lycratröja och ändå kommer man knappt över trettio!
Tävlingscyklist är man när man tävlar om placeringar och inte tiden. Triathleter och maratonlöpare jämför nästan alltid tiden och inte placering. Frågar du en maraton löpare hur det gick på Stockholm Maraton svarar han alltid typ...3,26...bra säger jag...men va blev du? Oftast har dom inte en aning om placering och det har ingen betydelse...

Trött maratonlöpare!

Frågar du en triathlet om Ironman Kalmar....svarar han 11.27....jaha! Frågar du om placering så kanske drar dom till om något med age group!
Motionär är man när man tränar för att må bra och gärna vill slå kompisarna på motionsloppen. Sen hur fort man kör är ju upp till var och en. Tränar man mycket och hårt kör man i regel fortare......och ofta är det så att ju fortare man kör ju roligare är det och ju bättre mår man...eller!

Fikacyklist är också ett namn som dykt upp....låter trevligt...i alla fall på sommaren när man sitter och fikar i torra kläder!

Kvinnliga klubb cyklister

Club cyclist har jag stött på många gånger i England.....otroligt starka... speciellt på vintern. Tävlar aldrig eftersom tävlingssäsongen alltid är på sommaren.

Nu ska jag bara klura ut vad en elitmotionär är!