I dag var det "battle of surviving"

Åstorpsloppet är en tävling som kan ta musten ur den bäste. Smala vägar, cykelbanor och inte minst en bra backe som är en ganska OK åkbacke. När jag vaknade i morse var det helt vindstilla, shit var det första jag tänkte. En tävling i Skåne utan lite kantvind är som en sommar utan sol. Jag tycker att lite kantvind är ett perfekt sätt att gömma sig i klungan och gör att tävlingen inte blir så jobbig. Tyvärr sket det sig idag. Underbart väder med rena sommartemperaturer är ett stort bonus denna påsk. Första två gångerna gick backen OK, men på tredje varvet sprack klungan upp och 12 man kom iväg...och det var det. Varje gång jag kom uppför backen tänkte jag, en gång till! Hängde som en slips längst back varje gång vi kom upp på toppen. Som tur var var det inte första gången under min karriär jag har kört upp för en backe i taskig form. Lösningen brukar vara att börja långt upp i klungan i foten och sedan ha lite folk att ramla ned på. Det funkade även denna gång. Varje gång i backen kändes det att hade ett jäkla Ohm i pedalerna. Watt var det nog inte många jag fick ihop idag. Jag lyckades även ta mig med upp sista gången och sedan var det dags att spurta till det lite och fixa en habil 24 plats i resultatlistan. Tävling är ju bästa träning säger dom och det stämmer verkligen, därför är en slitig tävling som detta ett bra pass som kommer att göra nytta om några veckor.
När klungan sprack upp på tredje varvet var det hårdkörning i backen och var man inte med då kan man glömma en bra placering. Det var inte så svårt att se vad som skulle hända om man hade lite koll på läget. Men sen ska man ha benen och det hade inte jag idag. Det är inte så jäkla lätt att köra med cyklister som är i ålder med ens egna ungar när vägen lutar uppåt. Och risken är att det blir inte lättare med åren, men skit i det, det är bara roligt att vara med och tävla.
Efter utbrytningen var det flera som som sa till mig "jag missade utbrytningen" eller " jag kunde gått med" ska man vinna en cykeltävling ska man vara där framme i klungan där tävlingen räknas och inte nere på 40 rulle i backen. Som min gamle tränare i Kävlinge, Biffen alltid sa "du kan inte ligga längst bak i klungan och tro att du kan gå loss" så är det, de bästa är längst fram och allt annat är taskiga ursäkter.
Det märks att seniorklassen blir seriösare för var år och tagit ett bra kliv framåt i år. Det är kul för svensk cykel, speciellt om det kan generera fler och bättre elitklassare.

                                      Cykelcitys veteranlag efter ett bra Åstorpslopp

                                  Seniorklassare, vänta några veckor tills den här killen får fart på benen så är risken stor att ni bara ser ryggen på han