Cykelträning för gubbar: Då var det dags....

Säsongens tävlingspremiär är alltid något speciellt. När jag vaknade i morse kändes det direkt att det var något på gång.....lite nerver eller var det kanske långfredagens påskmat som satte sina spår. Efter min vanliga grötfrukost var det dags att ge sig av till Barsebäck för att köra Örestadscyklistens tävling. Tävlingen ingick i Svenska Veterancupen så startfältet i min åldersklass var helt OK. Banan i Barsebäck är platt som en pannkaka och beroende av vind om det skall bli någon tävling som liknar nåt. Vinden på morgonen var inte så mycket att tala om, men det tog inte lång tid innan det blåste upp något mer. Jag hade inte kollat in om det var några efteranmälningar i startlistan.....det var det. Det var några danskar som dök upp och dom brukar alltid vara bra på lopp som är platta och inte minst blåsiga. En av dom kände jag igen....Lars-Uffe från Ringsted är en kille som jag känner igen sen mer än 35 år. Han är alltid stark och dragvillig. När starten gått blev det lite halvlama försök till kantvindsåkning....men inget som lyckades. Efter ett och ett halvt varv kände jag en hand på ryggen som sa på danska...er du ikke Håkon Persson? Jo visst svarade jag...men faen er du? Jan Höeg..... svarade han och jag kom att tänka på att det är många år sen jag skänkte han en tanke. Jag har sett i danska resultat att det dykt upp en Jan Höeg...men jag tänkte att det kan ju inte vara den Jan efter alla dessa år. På sjuttiotalet var Jan en av de bästa danska cyklisterna och vann många tävlingar. Jan körde många tävlingar i Sverige och inte minst i skåne. Han kom alltid ihop med sin klubbkompis i Hilleröd, Fleming Wewer som också var en bra cyklist. Höll man sig kring dom när det var dags för kantvind brukade detta vara en garanti för att man satt i första gänget. Hur som helst på tredjevarvet var det lite kantvindsåkning och det blev en lucka bakåt och helt plötsligt stannade det upp så jag fortsatte själv framåt i motvinden för att se hur det hela uppvecklade sig. Fick en lucka och körde på vad det gick...när jag kollade bakåt såg jag att en gubbe var på väg upp i bra fart. När han kom upp jämsides så såg jag att det var Jan. Efter ett snabbt snack kom vi överens om att köra på och hjälpas åt......och det var det. Vi fick snabbt ett bra hål sedan var det bara att stå på. Spurten mellan två trötta gubbar är väl direkt ingen duell man skulle kunna använda i någon intruktions Dvd för cykling men det blev i alla fall jag som drog längsta strået. Sedan kom Lars-Uffe ensam och sedan vann Tom Pietilä klungspurten före min kompis Mats. När jag sedan snackade med Jan efter loppet berättade han att var 65 år och nybliven pensionär. efter att ha hållt upp i mer 30 år började han träna igen för tre år sen. Han vägde då 98 kg och var tvungen att sätta sig ner var gång han skulle snöra på sig skorna....det gick inte att stå för så fort han böjde sig framåt tog magen emot. Vilken skillnad....nu drog han som han inte gjort annat i sitt liv. Det är klass.
Så var premiären avklarad....vilket alltid är skönt. Nästa race blir Åstorpsloppet på måndag. Stort startfält och en stenhård bana gör detta till en ny utmaning i gubbcyklingen.