Allergiproblem är inte positivt



   
Vaknade igår morse och kände mig helt pigg i benen, men jäkligt täppt i näsan och helt svullen i halsen. Trodde att det var förkyling på gång....men det kändes konstigt...inte som en vanlig förkylning. Pendlade till jobbet på cykeln utan problem. Blev bara sämre under dagen och höll knappt på orka cykla dom två milen hem till Eslöv på kvällen. Snabb dusch....gurglade i mig i en whisky....OK, det slank nog nere lite också. Slappade lite sen var det rakt ner i sängen. När jag vaknade i morse var det ännu värre och jag var tvungen att ta bilen till jobbet....vilket jag inte gillar när det är bra väder. Jag har varit till en specialist ett flertal gånger och tagit prover osv. och det enda dom säger är att jag inte är allergisk mot något. I alla fall inte något dom kan hitta. Det dom påstår är att jag har kroniskt inflammerade slemhinnor i näsan. För mig känns detta påstående helt konstigt. Jag kan vinterträna utomhus hela vintern utan att känna ett skit. Sen så fort det blir vår (vilket är tidigt i år) börjar problemen. Det känns jäkligt konstigt att man ska bli allergisk när man fyllt 50, man tycker att det skulle vara gjort för länge sen.



                                                                                                      


 Alla tiders hjälte när jag var grabb

                                                                                                                           


Man måste tänka positivt annars kan man lägga ner det....eller hur. När jag tänker på positivt så kom jag att tänka på " Positive thinking "
Min gamle kompis i Middlesborough i nordöstra England brukade berätta när han jobbade i en cykelaffär. Cliffs kompis Colin Laing hade en cykelaffär i M´boro och hans specialitet var att bygga ramar i stål som var det som gällde på 70 talet. Han hade även en bra sortering av specialgrejor. På den tiden var det Campagnolo som gällde plus en del franska prylar som Stronglight, Mafac, Spidel osv. Det fanns även en del obskyra märken som Zeus som var spanskt. Deras specialitet var att göra exakta kopior av Campagnolos prylar.....det gick på den tiden.
En dag kom det in en kille i affären som var en total kopia av Davy Crockett. Pälsmössa, skägg och hästsvans. Dom började snacka lite och det slog Cliff direkt att killen var amerikan. På den tiden var cykling i USA nästan helt obefintlig och det var inte ofta vi såg till en yankee i Europa. Gjorde vi det såg han ut som en cowboy utan häst. Nu för tiden är det helt annorlunda....eftersom cyklingen blir mer och mer global för varje år. Efter en stunds snackande berättade killen att han hette Del Monte i efternamn och var släkt i rakt nerstigande led från mannen som kallades "konservkungen".
Killen kollade in lite olika prylar och priset verkade inte vara några problem. När Cliff tog fram en 6-delad frikrans från Zeus tillverkade i titanium gick amerikanen totalt i spinn. Vägde näst intill ingenting och dyr som poker. När han stod där vid disken och lät kransen frihjula genom att snurra den upptäckte han att den rullade ganska tungt på frihjulet. Antagligen var den bara bra laddad med fett som snart hade kört till sig. Han stod där och snurrade och funderade och plötsligt sa han till Cliff, den går tungt på rullet. Cliff kollade upp och sa "you can`t win a race freewheeling" Davy Crockett utbrast i ett skratt och sa " that`s what I call positive thinking"
Denna story brukar jag tänka på ibland när det är tungt med allergi eller om uppförsbackarna är långa. Tänk positivt.....det har man alltid igen.