DNEE på FIK trampen

Idag va det dags för året FIK trampen i Färingtofta. Jag tycker att detta är ett av året bästa motionslopp. Små vägar i underbar terräng och oftast bra väder gör att detta motionslopp är något man längtar till under vinterträningen.
Idag fick Färingtofta IK klara sig utan mitt deltagande. Jag DNEE (Did Not Even Enter) i år vilket va jäkligt tråkigt. Efter en jäkligt tråkig vår med axeloperation, förkylningar och annat skit har jag fått ytterligare ett bakslag på hälsan så nu blir det till att ta det lugnt ett bra tag framåt.
Så i stället för att svettas i Färingtofta blev det till att myscykla med Ingrid och Mats i det fina vädret. Ingrid och jag mötte upp Mats som vanligt i Örfofta. Sedan rullade vi ut mot Håstad - Krutmöllan - Stora Harrie innan vi svängde hem mot Eslöv igen. Ingrid körde rakt hem, medans Mats och jag rullade på i mystempo mot Stehag och Kungshult. Det är alltid roligt att cykla med Mats, vi har varit polare i mer än trettio år och har alltid mycket att snacka om. Blandat annat så snackade vi om FIK trampen för en femton år sen. Då va det motionscykling och inte som idag.....dom nya cykeltävlingarna. Mats och jag plågade varann i tio mil och va först tillbaka i Färingtofta med tio minuter. Nu för tiden är motionsloppen hårdare än cykeltävlingar......vilket är kul...men inte speciellt utvecklande för cykelsporten. Snabba och starka gubbar är väl kul....men det är ungdomar vi behöver om cykelsporten ska gå framåt.

Mats och Ingrid.

Jag vet i fan va som flög i mig när vi passerade golfklubben i Eslöv......jag sa till Mats...ska vi ta en kopp kaffe? Jag som absolut inte är någon fikacyklist får skylla på ett plötsligt inslag av vårkänslor. Mats va inte sen att hänga på.....ett par minuter senare satt vi där bland golfarna med varsin kopp kaffe samt den största glasstruten dom kunde få ihop i cafeterian.

En av få fikabilder.

Vi hann knappt slå ner ändan förrän Patrik ringde och undrade om jag va hemma....det av jag inte. Jag sitter på golfklubben.......va fan gör du där?......va svaret. Ett par minuter senare dök Patrik upp på vägen hem från Färingtofta. Han drog en race rapport och jag blev riktigt avundsjuk.

Där satt vi bland golfbagar, feta golfspelare och starköl i våra cykelkläder och såg väldigt välmående ut.

Hemma igen va jag glad efter en trevlig tur i underbart väder och inte minst i trevligt sällskap.

Nu gäller det att bita ihop och se hur det går med cyklingen framåt. Det får tiden utvisa!