Va tog det fina vädret vägen?

Efter en vecka i vilans tecken va det helg igen och då ska det cyklas. Patrik och Lasse skulle köra Göingerundan och jag va naturligtvis sugen men pga. lite hälsoproblem fick jag göra min egen runda här hemma. Nu blev jag inte helt ensam utan fick sällskap av Mats och Johan som kom farande från Lund. Vädret va lite så där.....blåsigt och regnet hängande i luften. Jag brukar kolla in DMI.dk på paddan om jag är lite osäker. Dom har oftast koll på läget samt har bra radarprognoser. Men denna gång va dom ute och reste när dom inte lovade något regn. Jag hann inte mer än halvvägs till Örtofta innan det började stänka. Det tog inte många sekunder innan jag upptäckte att jag glömt klämma på min bakskärm. När det ser lite osäkert ut brukar jag använda mig av en bakskärm som man knäpper på sadelstolpen.....jag kan inte se någon anledning att man ska köra runt med ett blött akterparti om man inte behöver.
Det blåste riktigt bra från väst så det blev till att styra ut på småvägarna mot Marieholm - Norrvidinge innan vi svängde ut mot Trää. Det gick på bra....Mats är alltid stark och Johan ännu starkare. Det märktes inte att Johan dagen innan sprungit Lundaloppet med dottern Agnes. Jag hoppades att han skulle ha lite träningsvärk men det märktes ingenting.
Vi körde vidare mot Billeberga - Asmundtorp och när vi kom fram till Råga Hörstad va Mats och jag tvungna att stanna i en busskur för att ta på oss regnjackorna. Detta va alldeles för sent för vi va redan genomsura. När vi passerat Landskrona svängde vi ut i sida medvinden mot Häljarp. Sen svängde vi ut mot kustvägen och Barsebäck. Här kan vi snacka om att det blåste från havet. Johan började snacka om en av sina många hammare som kom just här på kustvägen i vintras. Han skulle halvhjula Patrik och det är inget man gör ostraffat på en vinterträning.
Vi svängde in vid golfklubben och körde vidare mot Hofterup och V.Karaby. Nu hade vi bra medvind och det gick på riktigt bra mot Södervidinge och St. Harrie. Framme vid Krutmöllan gjorde vi ett snabbt stopp innan Mats och Johan styrde mot Lund och jag körde vidare mot Örtofta.
Jag fick ligga på bra i medvinden för att jobba upp hurtbullesnittet. När jag kollade ner på mätaren på styret va det bara en siffra som va hög och det va pulsen!

En blöt Mats med den 98 meter höga skorsten i Krutmöllan i bakgrunden.

När jag satt där i min ensamhet kom jag till att tänka på min gamle kompis Coach. Han har cyklat sen långt innan cykeldatorn va uppfunnen. Nu för tiden har han en mätare på styret.....för att ha lite koll på läget. På äldre dagar har han börjat träna med lite elitåkare och dom killarna kör med watt mätare. För ett tag sen så ringde han mig.......vilka nymodigheter det finns nu för tiden! När man kör uppför så ska man ta det lugnt och sen elda som fasiken nerför för att hålla upp Wattsiffrorna. Vi som är glada i snittet gör precis tvärtom...står på uppför och frihjular nerför för att hämta andan. Tiderna ändras.....och inte går det fortare idag än det gjorde för trettio år sen!
Framme i Örtofta svängde jag av till vänster mot Eslöv och fick en jäkla motvind uppför Sallerupsbackarna......jag fick ligga på va det gick för att hålla snittet uppe!

Det är alltid roligt att cykla med den flygande läkaren Johan. 

Väl hemma stod mätaren på 98 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 33.4 km/h.

När jag kom hem såg cykeln ut som ett grustag så det blev till att ta fram trädgårdsslangen och borstarna och ge den en överhalning innan den ställdes in i garaget.

Själv blev det en stund i badkaret innan det blev kaffe och ett par sillamackor.

Idag mötte vi inte en cyklist på vägarna men däremot blev vi som vanligt omkörda av några idioter till bilister som vaknat på fel sida.

Nu får man pusta och kurera sig några dagar.....innan det är dags att grensla cykeln igen.

Lenne and the Lee Kings. Love on delivery! Johan och jag slipar på en affärs idè, Nu ska vi bara ha med Mats!