När man är ung är idoler någonting man har många av. Vilken ung fotbollskille i Sverige har inte Zlatan som idol.
När jag va grabb och började cykla i Jönköpings CK va det inte mycket cykel på TV. Hade man tur så visade dom någon gång cykel på Sportspegeln på söndagskvällen. Oftast va det Fåglumbröderna som va dom stora hjältarna på sextiotalet. Proffscykling fanns inte på TV och ville man få någon information så va det till att kolla in Thure Petterssons internationella utblick i Nya Cyklisten.
Det blev dom äldre grabbarna i klubben som blev ens idoler. Det va en brokig samling och skratten va många nere i klubblokalen. En av mina första idoler va en kille som hette Åke J. Han va arton år när jag va tolv, vilket innebär att man betraktade honom som gammal. Han körde en Monark som alltid va nyputsad och välsmord. Han va för övrigt den första som jag såg med Campagnolo bromsar. Vi andra körde med Mafac, Weinmann eller Universal bromsar när Åke rullade fram sin nyputsade pärla med Campagnolo bromsar. Kommer för övrigt ihåg att ett par kompletta Universalbromsar kostade fyrtiofem kronor när Campagnolos bromsar kostade etthundraåttio kronor! Alla på klubben sa.....ingen kommer att köpa dom för dom är alldeles för dyra. Så fel man kan ha!
| Campagnolo Nuovo Record bromsar |
Åke va nog ingen större cyklist när han harvade runt i B-klassen utan att någonsin få någon större placering. Men ha va jäkligt trevlig och inte minst rolig....snackade alltid med oss smågrabbar. Han gav massor av goda råd som vi med glädje snappade upp. I början av min cykling gick det inte fort....oftast försvann mina medtävlare innan jag hade hunnit spänna clipsremmarna. Men alltid ett uppmuntrande ord som va guld värt från Åke.
 |
| Hundkoja vinnre Monte Carlo rallyt 1967 |
Att vi killar fick åka med i hans rallypimpade hundkoja gjorde ju inte saken sämre. Mattlackerad motorhuv och pepitarutig fartrand över taket. Kommer inte ihåg om han hade sökarlampa modell, luderkanon på taket. Han va till och med så fräck att han hade skruvat av hastighetsmätarwiren och körde bara med varvräknaren, allt för att spara mil för ett ev. bilbyte.
Det va många gånger när jag cyklade hem dom fem km efter träningen med väskan på pakethållaren som jag tänkte......tänk om jag någon gång kan bli så bra som Åke! Snacka om idol!
Åren gick och jag började inse att Åke va nog inte så bra som jag en gång trodde. Han va alltid lika glad och trevlig men cykelresultaten uteblev.
När jag va femton år skulle vi köra Smålandsserien en onsdagskväll i Växjö. Normalt skulle jag och min kompis Claes köra en mil tempo som vi knattar gjorde. Seniorerna skulle köra tre mil lagtempo och JCK kunde inte få ihop ett lag så Claes och jag fick hoppa in i seniorlaget ihop med Åke och hans bror.
Dom hade seniorutväxling 54-13 och vi yngre fick köra på vår vanliga utväxling 47-15. Starten gick och det tog inte många meter förrän benen gick som lärkvingar. Vi kom in i ett bra flyt och det rullade på bra....eller i alla fall så bra det kunde gå. En bit innan vändpunkten vid femton km låg det en backe.....och här hände något...Åke släppte. Vi väntade in han innan vi körde på igen. Efter vändpunkten skulle vi upp för den där backen igen och nu hände det igen...Åke släppte. Han slog bara åt sidan och skrek, aj min mjälte!
Claes och jag bara glodde på varann och undrade va fan menar han! Nu va det lagtempo på tre man till mål som gällde. Jag kommer inte ihåg hur det gick men vi va säkert bland dom sista i resultatlistan. Efter en stund kom Åke rullande i mål. Vi undrade, va hände? Han sa helt kallt, jag fick så jäkla ont i mjälten! Jag som va femton bast visste inte inte va en mjälte va och långt mindre att vi ens hade en i kroppen.
Den kvällen när jag körde moppe hem från klubben, ja nu va det Crescent Compact som gällde....tänkte jag för mig själv.....jag får nog byta idol!
| Crescent Compact |
Åke Juhlin från Älmhult?
SvaraRadera