Idag mötte vi en cyklist!

Klockan sju i morse när jag va i badrummet hörde jag hur det regnade.....fjärde söndagen i rad. När jag stod där och tvättade mig funderade jag på om man inte skulle kunna hitta några trevligare umgängesformer med sina kompisar än utecykling på vintern. Man kanske skulle kunna föreslå en trevlig söndagsbrunch med ingående drycker...eller kanske någon inomhusidrott.
Det blev inte mer än tankar.....för sen va det dags att dra iväg. Sätofta-Lasse och jag styrde mot Lund för att möta upp Anders som gett sig ute lite tidigare för han va tvungen att va hemma tidigt. Efter det så skulle vi möta Patrik och Mats Murare....men Patrik kom ensam då Mats inte hade dykt upp. Vi tyckte det va konstigt att han inte hört av sig. På vägen mot Lund såg vi en ensam cyklist framför oss, han hade en röd jacka på sig. Vi ökade takten och såg snart att det va Mats på mountainbiken. Alla undrade va som hänt....tydligen va det lite mekaniska problem på vintercykeln. Han hade försökt ringa men fick ingen signal. Nu va vi i alla fall samlade och kom snart överens om att Mats fick bli där bak eftersom han inte hade några skärmar på cykeln. Vi styrde ner mot Furulund där Anders vände och körde hemåt. Vi andra körde vidare i motvinden och inte minst regnet. Två par fram med tio - femton minuter på varje sida, sen fick man pusta en stund! Borgeby - Bjärred och ner mot Lomma knallade vi på i motvinden....det va fan riktigt tungt. Vidare ner mot Arlöv innan vi svängde upp mot Sege och senare Staffanstorp och äntligen efter över två timmar i motvind fick vi lite vind i ryggen. Fortfarande ösregnade det och nu började det bli kallt!
Här mötte vi dagens cyklist....stackars sate...fin racer utan skärmar i ösregn!
Mats som legat limmad där bak började nu stöna lite och i backen upp mot Dalby blev stönen lite högre än innan.....men kompisar som vi är slog vi andra av lite på farten. Mats svängde av efter Dalby och snart va vi i Sandby där Patrik styrde av hemåt. Lasse och jag knölade på vidare mot Gårdstånga och Örtofta. Nu började kylan och distansen ta ut sin rätt i benen.....men snart rann adrenalinet till när dagens idiot låg bakom oss och hängde sig på hornet. Inte ett möte i sikte men fortfarande ska det tutas som om det va sista dagen i livet! Gubben va säkert upp mot sjuttio år, inte nog med att han tutade,,,,,han gav oss också ett finger. Jag trodde inte att folk i den åldern visste va ett finger betydde!
Sallerups backarna gick som en dans i sida medvinden och snart va vi hemma.

Hemma visade mätaren på 94 km och ett hurtbullesnitt på 25.6 km/h vilket är helt ok på tre gubbar i motvind och inte minst ösregn.
Längtar till våren!
                                                                               

Pillemausaren är en läckerhet.

                                                               

Väl hemma blev det en söndags lunch med kaffe och några smörgåsar. Jag har beställt lite bröd av min gamle kompis Micke Frostenson i Karlskrona...som han skickade hem i veckan. Micke har jag känt i mer än fyrtio år och i sin ungdom vann han massor av cykeltävlingar med en riktig rökare till spurt. Då hette han Micke Pettersson och körde för en av Sveriges bästa ungdomsklubbar, IFK Kristianstad.
Om ni är sugna på bröd kan ni kontakta Micke på www.surdegsbagarna.se i Karlskrona. Jag rekommenderar Pillemausaren.....bättre blir det inte.