Det blev en blåsig söndag.

Veckan har knallat på som vanligt med jobb och lite träning. Det va ett tag sen jag körde på inomhuscykeln, det kändes i torsdags när jag besteg fanskapet! Tungt va det och jag fick slita ordentligt. Siffrorna på displayen va inget att berätta om......ville man se några siffror som va höga fick man kolla på pulsen. Det är bara att inse att flåset ytterligare en gång visat sig vara världens färskvara.
Igår lördag gjorde jag ett nytt försök på inomhuscykeln. Jag drog av ett gäng SBI intervaller och det gick lite bättre än tidigare i veckan. Fortfarande hög puls och inte minst höga Ohm siffror, vilket kändes i pedalerna.

Idag söndag va det dags för den vanliga utflykten med gubbagänget. Redan när jag gjorde gröten i morse hörde jag hur det blåste ute......och det blåste inte lite. Gänget va riktigt decimerat idag. Det va barndop, julbordskoma och en massa andra övningar på schemat denna helg!
                                                                         

Idag kom röken från Örtofta Sockerbruk knappt upp från skorstenen!

Så vi blev bara tre stycken som vågade oss ut i vinden. Anders och jag mötte upp Patrik och vi kom snabbt överens om att köra rakt västerut i motvinden. Vi styrde mot Örtofta och sen Virke där vi blev förföljda av ett helt gäng från FK Trampen som va ute och luftade kläderna. Vi svängde höger mot Reslöv - Marieholm - Teckomatorp och sen vidare mot Billeberga. Här ute på den skånska prärien blåste det, ja jäklar va det blåste. Jag kollade ner på mätaren och såg att den stod på 14 km/h mitt på släta vägen. Det blåste så jäkligt att jag va tvungen att rucka på en av mina principer.......gå ner på fjollan = lillklingan. Det är inte ofta det händer eftersom jag tycker att riktiga män kör stora klingor! Hoppas nu att denna händelse är formrelaterad och inte hänger ihop med min tilltagande ålder!
Efter Asmundstorp körde vi mot Häljarp - Lundåkra - Löddeköpinge. Nu va det slut på mot/sidvinden och äntligen medvind tillbaka till Kävlinge. Där körde vi ner över ån och sen upp mot V.Hoby och nu började det kännas i spirorna. Vi skiljdes åt som vanligt i Örtofta...Patrik drog mot Sandby och jag och Anders körde hem i motvinden mot Eslöv. Nu hade vinden dragit över mer på nordväst vilket gjorde den sista biten ännu tyngre. Anders tyckte att vi skulle köra hem över Ellinge för då kunde han skriva fyra timmar i träningsdagboken.
                                                                                   

Två stadiga killar att träna med.....den ene det vanliga halvhjulet före!

Väl hemma visade mätaren 100 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 25,1 km/h. Det är inte mycket att komma med.....men det va länge sen det blåste som idag och köra tio mil på tre man i den vinden den första december är ingen upplevelse man vill dela med sig av.
Det finns en massa löjliga klyschor....det som inte dödar.....No pain, no....osv. jag vet inte va denna dagen hamnar, men kul va det och förhoppningsvis kan den hjälpa till att minska ohm´et i pedalerna framåt sommaren!