Ringsjön Runt 2015

Igår va det dags för årets Ringsjön Runt. I veckan bestämde gubbagänget att vi skulle köra oavsett väder. Det va lovat regn för lördagen och det blev det. Detta kryddat med en stark vind från sydväst. Starten går klockan 8 vilket är helt OK en lördag morgon. Det brukar vara en riktigt stor klunga som rullar iväg. I år va inte klungan lika stor som vanligt...det va säkert vädret som skrämde bort många. Oavsett klungans storlek va det full gas som gällde. Vi hann inte mer än upp till den berömda Kuprinosa backen förrän det började spricka upp. Sen full fart i medvinden upp till Sösdala innan vi svängde höger ner mot Södra Rörum. Stort fint lagtempo med säkert 30 man som gick runt samt ett gäng ryggsäckar som hängde där bak. Nere vid Hörby blev det lite sidvind på vägen mot Osbyholm. Detta gjorde att klungan reducerades lite. Sen va det backen i Hurva som också skördade några offer.

Efter Löberöd blev det dags för sidvind igen och det va lite tungt ett tag innan vi svängde in i motvinden mot Flyinge. Efter Flyinge så kommer det en lång seg backe upp mot Skarhult. Idag va det sidvind hela vägen upp vilken gjorde det extra jobbigt. Patrik och Kuggen körde på hårt där framme och jag va nära att vika ner mig men lyckades asa upp min gamle kropp ytterligare en gång. Men det kändes i hela kroppen och vilken normalt funtad människa som helst hade gett upp.

Nu va vi inte många kvar i täten och sen blev det ett fint lagtempo tillbaka till Höör. Backen vid Maglasäte är alltid en jäkel efter nästan 12 mil. I år blev det inte bättre av att det va medvind hela vägen upp. Men med lite vilja och några snälla kompisar gick det denna gången också. När vi kom in vid målet i Höör va vi sju man kvar och jag tror att alla va lika trötta och nöjda med en riktigt bra genomkörare i regn och rusk. När man passerar mållinjen får man en medalj samt en halv banan. I år hoppade jag över bananen för jag tänkte att Skånes Cykelförbund kunde satsa den sparade kronan på ungdomsverksamheten. 500 kronor i startavgift vid efteranmälan!
Mätaren stod på 124 km och hurtbullesnittet hamnade på 39,8 km/h.
Efter en dusch köpte vi en kopp kaffe och en korv (45 kr) och avnjöt Harpo som förgyllde tillvaron med några gamla slagdängor. Synd att det va regnigt och kallt...gubbgänget utgjorde nog hälften av publiken.

Alltid kul att träffa Stefan Watt Larsson

Den sedan tre år nya banan har varit ett lyft.

Första gänget tillbaka i Höör. Patrik, Per, trött gubbe, Sätofta, Johan B. Kuggen samt Janne K. Ett starkt gäng gubbar.

Jan Harpo Svensson drog av några gamla godingar.

Det sista Patrik sa när vi skildes va.....5 timmar i morgon!
Idag när jag skulle iväg vid niotiden visade temperaturen 8 grader och det ösregnade ute. Frugan sa inget utan bara tittade på mig......och tänkte säkert han är inte klok. Hon har säkert gett upp!
Jag rullade ner mot Örtofta i ösregnet. Mötte snart upp Alex lika glad som vanligt. Det tog inte lång tid innan Mats och Patrik mötte upp. Vi bestämde oss för att köra söderut för att få lite nytta av vinden på vägen hem. Idag blev det....Harlösa - Vomb - Veberöd - Genarp - Häckeberga - Holmeja och in mot Malmö via Skabersjö. Väl framme vid Husie va det slut med motvinden...då hade vi kört i tre timmar. Nu började kolhydraterna ta slut i min kropp och benen sved vid minsta fartökning. Vi körde vidare mot Mölleberga - Staffanstorp - Råby innan vi kom fram till Hardeberga. Vi stannade till vid ett stopp och och jag klämde ett bar och lite sportdricka och plötsligt kände jag att krafterna började komma tillbaka. Mats som passade på att ge igen för gamla synder plågade mig hela dagen. Jag blev inte av med honom. Vid Odarslöv tänkte jag att nu svänger han nog vänster mot Lund....nix. Vi körde vidare mot Igelösa för att lämna av Alex. Framme vid Örtofta började jag undra om Mats skulle hänga med hem i garaget..... men som tur va svängde han vänster mot Lund. Patrik som skulle fylla på med lite mer tid hängde med mig till Ellinge där han körde hemåt i motvinden. Jag körde ett varv runt Eslöv på ringvägen för att få några extra km. Hemma va jag trött och nöjd. 151 km och ett snitt på 31 km/h.

Starke Mats!

Vi va tvungna att kolla så att inte Mats hade nummerlappen kvar från igår. 

 Lite eftermiddagsfika med min mor och svärmor på mors dag och sen lite gräsklippning sen va jag nöjd med dagen.
Jag känner att enbart jobbpendling på 20 km inte är tillräckligt men så får det vara tills alla bitar faller på plats.

Fullspäckad helg!

Efter ytterligare en vecka med enbart cykelpendling till jobbet va det dags för ännu ett ett motionslopp.
För 13-14 år sen va jag nere i Italien på semester och passade på att köra Gran Fondo Pinarello i Treviso. Tyckte det va jättekul och tände på upplägget. Väl hemma i Eslöv slog jag min gamle kompis den tyvärr nu avlidne Göran Nihlèn en signal. Göran va ordförande i Eslövs cykelklubb. Efter en fika så va den alltid lika positiva Göran med på att detta va en idè som skulle kunna passa bra in i klubbens program. Resten är historia och jag är säker på att Göran om han hade varit med oss fortfarande varit spindeln i nätet.
Efter en vecka med mycket fixande och donande så va det skönt att rulla ner till starten på lördagsmorgonen. Alla funktionärer va som vanligt på hugget och alla cyklister såg minst  sagt laddade ut. 135 km väntade!  Nästan 500 cyklister....bra väder och alla laddade till tusen....kan det bli bättre?

Nästan 500 cyklister redo för start!

Den alltid lika glada Ola innan start....bilden efter målgång såg lite annorlunda ut!

Vädret va bra med solsken och en hård västanvind... nästan perfekta förutsättningar.
Vi drog iväg från Eslöv och ut i motvinden mot Marieholm. Efter rondellen blev det riktig spridning på den stora klungan och efter ett par riktiga tag så kom jag också med där framme i första gruppen. Vi va ca 15 man och dom flesta gick med runt utom ett par som hängde där bak....där ibland jag!
Första backen upp till Klåveröd gick OK....nätt och jämnt. Ner mot Billesholm rullade det på bra, men när vi kom till Åvarpsbacken va det totalt ridå ner. Starka killar som Grass, Nystedt, Jantzén, Heiler, Sätofta, David, Thell, Pettersson, Larsson, Kuggen och några till försvann i fjärran. Kvar blev Johan B. och Patrik Jadsten samt den gamle. Fy fan va det sved i benen.
Nästa backe va Lotta på åsen och den va sju gånger värre än vanligt. Jag vet inte va det är men den blir bara brantare och längre för varje år som går. En bit efter Lotta fiket stod mina kompisar Kenneth Hultberg och Robert Edin och hejade på oss cyklister. Dom skrek till mig....det ser bra ut....jag vet inte vem dom försökte lura!
Nere i Kågeröd tittade jag på Johan och såg att underläppen hade ramlat ner, vilket brukar vara ett tecken på att han är riktigt trött. Han bara kollade på mig och sa....jag är helt rökt! Då va vi två! Nu hade vi tur för det va riktig medvind tillbaka till Eslöv....vi hade också tur att vi hade Patrik med oss. Han är en av dom starkaste medvindscyklistern jag någonsin sett. Han tog 2 km förningar...jag 500 meter och Johan hängde där bak. Snart va vi tillbaka i Eslöv och då va allt lika trevligt som vanligt. Lite roligt eftersnack och alla va nöjda med ytterligare en dag i sadeln.
Efter en dusch va det dags för lite mat och inte minst Eva Nihléns hembakade sockerkaka....den går inte av för hackor. Jag va helt slut i benen när vi fikade.....då säger Patrik.....vi kör väl distansträning i morgon med gubbagänget. Jag bara tänkte bara... skojar du? På kvällen va jag trött och åt allt jag kunde hitta där hemma....i alla fall allt som låg still! Då plingar det i telefonen...9 i morgon.....5 timmar!

Tre starka killar som körde riktigt bra....Fredrik N. Kuggen samt Patrik H.

Patrik Jadsten, killen som aldrig slitit på en kugg över 14!

Min kompis Gert va supernöjd med sin nya Cervelo S3

David har jag känt sen han började cykla. Ifjol när vi körde Örestadsloppet körde senior och junior ihop. Jag tyckte att David mest for runt och va i vägen. Nu ett år senare har hans utveckling varit enorm. Nu såg jag bara ryggen på honom! Ska bli kul att följa hans utveckling.....han kan bli riktigt bra!

Eva Nihlén och Peter J. hade järnkoll på fikat!

Peter L. kollade in startnumret på en Lunedicyklist.....det blev nog en vinst i lotteriet!

Lite suddiga killar från Helsingborg avnjöt Melle och potatissallad!

Bengan körde galant runt med Ride of Hopeklungan!

På morgonen kom Robert förbi och vi körde mot Örtofta för att möta upp Alexander, Patrik och Mats. Robert tyckte att tre timmar räckte så vi körde en runda upp mot Ask - Kågeröd - Teckomatorp och till Norrvidinge där vi lämnade av Robban. Vi andra fortsatte mot Södervidinge - Annelöv - Billeberga - Sireköpinge innan vi körde upp mot Härslöv. Nu började Alex snacka om att vi måste hitta en mack för han behövde fylla flaskorna. Det tog hela vägen ner till Landskrona innan han fick sin önskan uppfylld. Det blåste rätt bra från väst så vi hade lite sne medvind tillbaka till Dösjebro innan vi svängde av till Södervidinge och Krutmöllan. Sen tog vi vägen tillbaka till Örtofta innan vi skiljdes åt. Jag eldade på hem till Eslöv....man får ju tänka på snittet!

Alexander rensade macken i Landskrona. Korv med bröd, två läsk, kanelbulle och en klase bananer va det som krävdes för att köra vidare!

På macken tog Mats av sig benvärmarna och visade piprensarna!

Väl hemma stod mätaren på 158 km och hurtbullesnittet hamnade på 31,2 km/h.
Nästan 30 mil i helgen och en form som är långt under isen är inget man leker med....men det ska förhoppningsvis bli bättre så fort jag får ordning på den gamle kroppen!

Då va det dags!

Copenhagen Gran Fondo va det som gällde i helgen och då va det dags för första gången i år nåla fast en nummerlapp på tröjan. Att göra tävlingsdebut på en tävling som denna är nog inte optimalt....men så har det blivit i år. I veckan har jag inte tränat utan bara cyklat till jobbet....på morgonen på vägen in till Lund har jag dragit av några SBI intervaller men dom har mest gått i slowmotion.
Hur som helst va det kul att på lördagen dra till Snekkersten söder om Helsingör och köra denna tävling som är kval till UCI masters VM som för året går i Ålborg i början av september.

När det kommer kompisar så åker Proseccon fram.

Vi va som vanligt ett trevligt gubbagäng som drog över tidigt på lördagmorgonen. Gubbagänget va för dagen förstärkta med min gamle kompis Neal Broadbent från England som kommit över för att köra tävlingen. Neal träffade jag för första gången för nästan 40 år sen i Belgien. Vi tävlade ihop och delade rum ihop med Alexi Grewal som senare vann OS i Los Angels 1984. Det fanns nog inte en människa i världen som trodde att Alexi överhuvudtaget skulle vinna några cykeltävlingar. En gång fick vi vänta på honom utanför Eeklo..... vi undrade ..va fan pysslar han nu med? Punktering? Vi vände tillbaka och då stod han vid vägkanten och drog en haschcigarett......några år senare vann han OS......
Klassen som jag kör i på Gran Fondot heter 60 - 64 år. Vi körde ihop med 65-69 samt 70+ sen blir det inte äldre gubbar som tävlar på cykel....kanske inför dom i framtiden en rollatorklass!

Vi startade sist av alla och körde bara 2 varv på en bana 53 km lång. Alla andra klasser körde 3 varv vilket jag tycket att vi också kunde gjort. Det tar ju nästan ett varv att nu för tiden värma upp gubba dieseln. Men det är klart att arrangören inte kan ju ha gubbar drällande runt på banan hela dagen.

Vi rullade iväg och det tog inte lång tid innan det gick på ganska bra. Banan va bra men vinden saknades tyvärr helt för dagen. Typiskt.....det har blåst hela våren och den dagen man ville att det skulle blåsa va det lugnt. Det vinglades lite friskt ibland men det va ingen fara för efter ett varv va vi av med de flesta vingelpellar. På andra varvet gick det på lite bättre och nu började det spricka upp. Det va ganska många igångdrag och det tar ju alltid på krafterna. Snart va vi ca 15 man kvar i täten, dom flesta i min klass samt Janne Karlsson och två till i hans klass samt en 70+ åkare.
Denna gubbe va ingen mindre än Jörgen Emil Hansen som i år blir 73 år. 1960 vann han sin första A klass tävling 18 år gammal. 1966 världsmästare i lagtempo och massor av andra resultat. Det är helt otroligt.....han satt som om han va född på cykeln....tog förningar så det sved i benen. En fröjd för en gammal cyklist som mig att se!

I spurten tog jag det av lite olika anledningar lite lugnt och blev 8 i min klass. Helt OK efter veckor med obefintlig träning. Nu blev jag kvalificerad till VM i september och då ska jag fan vara igång igen.

Ken G. Hansen är vinnare.

I min klass vann Ken G. Hansen som kör för Politet i Köpenhamn. Ken kör alltid starkt och är värd segern. I 65 års klassen vann min gamle kompis Jan Höegh som alltid kör rutinerat och slipat före Janne Karlsson. 70+ vann Jörgen Emil med ett ljusår.

Jan Höegh är alltid stark!

Oavsett om någon är nöjd och någon lite mindre nöjd smakar både bananer och en öl gott efter ett Gran Fondo!

När jag väl va hemma på lördagskvällen va jag ganska nöjd för dagen. Det tog inte många timmar innan det började plinga i telefonen....Vi ska väl träna i morgon? Efter ett tag va det ett bra gäng som skulle ut på söndagsmorgonen.

Idag kan vi snacka om vind.....jäklar va det blåste. Det va denna vind vi skulle haft igår....då hade det blivit helt andra tävlingar.
Robban och jag fick sällskap av Neal när vi körde ut mot Örtofta för att möta upp Alexander, Patrik, Johan och Mats som kom från Lunda hållet.
Vi körde ut i motvinden mot Virke, där vi fick världens hagelskur på oss. Snart va vi framme i Marieholn och vidare mot Torrlösa - Svalöv och Sireköpinge. Där körde vi upp i backen mot Flinkmans och vidare till Tågarp och Vadensjö. Nu efter två timmar va det äntligen slut på motvinden. Vi körde till Rönneberga Backar där vi gjorde ett snabbt stopp för att visa Neal den vacka utsikten över Öresund.

Nöjda gubbar i det fina vädret! I bakgrunden kan Mats minneslund skymtas!

En halvdöd Neal och två starka killar som för dagen inte höll formationen.

Snart va vi nere i Asmundtorp och nu började Johan och Alexander släppa på handbromsen. Dom for iväg i medvinden som om dom hade eld i baken. Inte bara att dom for iväg dom höll inte heller formationen som Johan brukar säga. Dom for runt som yra höns......men det gick bra och snart va vi framme i Marieholm och vidare mot Reslöv. Här stod cykeln i 45 graders vinkel mot vinden som det blåste.....men det brydde sig inte Johan om utan han bara gasade längst fram.
Nu va vi snart framme i Eslöv igen och Neal va halvdöd efter dagens skånska runda.

Hemma stod mätaren på 96 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 30,3 km/h vilket inte va mycket att skriva hem om men helt OK i denna vind.

Ser fram mot en ny vecka och nya insatser på alla plan!

Va tog det fina vädret vägen?

Efter en vecka i vilans tecken va det helg igen och då ska det cyklas. Patrik och Lasse skulle köra Göingerundan och jag va naturligtvis sugen men pga. lite hälsoproblem fick jag göra min egen runda här hemma. Nu blev jag inte helt ensam utan fick sällskap av Mats och Johan som kom farande från Lund. Vädret va lite så där.....blåsigt och regnet hängande i luften. Jag brukar kolla in DMI.dk på paddan om jag är lite osäker. Dom har oftast koll på läget samt har bra radarprognoser. Men denna gång va dom ute och reste när dom inte lovade något regn. Jag hann inte mer än halvvägs till Örtofta innan det började stänka. Det tog inte många sekunder innan jag upptäckte att jag glömt klämma på min bakskärm. När det ser lite osäkert ut brukar jag använda mig av en bakskärm som man knäpper på sadelstolpen.....jag kan inte se någon anledning att man ska köra runt med ett blött akterparti om man inte behöver.
Det blåste riktigt bra från väst så det blev till att styra ut på småvägarna mot Marieholm - Norrvidinge innan vi svängde ut mot Trää. Det gick på bra....Mats är alltid stark och Johan ännu starkare. Det märktes inte att Johan dagen innan sprungit Lundaloppet med dottern Agnes. Jag hoppades att han skulle ha lite träningsvärk men det märktes ingenting.
Vi körde vidare mot Billeberga - Asmundtorp och när vi kom fram till Råga Hörstad va Mats och jag tvungna att stanna i en busskur för att ta på oss regnjackorna. Detta va alldeles för sent för vi va redan genomsura. När vi passerat Landskrona svängde vi ut i sida medvinden mot Häljarp. Sen svängde vi ut mot kustvägen och Barsebäck. Här kan vi snacka om att det blåste från havet. Johan började snacka om en av sina många hammare som kom just här på kustvägen i vintras. Han skulle halvhjula Patrik och det är inget man gör ostraffat på en vinterträning.
Vi svängde in vid golfklubben och körde vidare mot Hofterup och V.Karaby. Nu hade vi bra medvind och det gick på riktigt bra mot Södervidinge och St. Harrie. Framme vid Krutmöllan gjorde vi ett snabbt stopp innan Mats och Johan styrde mot Lund och jag körde vidare mot Örtofta.
Jag fick ligga på bra i medvinden för att jobba upp hurtbullesnittet. När jag kollade ner på mätaren på styret va det bara en siffra som va hög och det va pulsen!

En blöt Mats med den 98 meter höga skorsten i Krutmöllan i bakgrunden.

När jag satt där i min ensamhet kom jag till att tänka på min gamle kompis Coach. Han har cyklat sen långt innan cykeldatorn va uppfunnen. Nu för tiden har han en mätare på styret.....för att ha lite koll på läget. På äldre dagar har han börjat träna med lite elitåkare och dom killarna kör med watt mätare. För ett tag sen så ringde han mig.......vilka nymodigheter det finns nu för tiden! När man kör uppför så ska man ta det lugnt och sen elda som fasiken nerför för att hålla upp Wattsiffrorna. Vi som är glada i snittet gör precis tvärtom...står på uppför och frihjular nerför för att hämta andan. Tiderna ändras.....och inte går det fortare idag än det gjorde för trettio år sen!
Framme i Örtofta svängde jag av till vänster mot Eslöv och fick en jäkla motvind uppför Sallerupsbackarna......jag fick ligga på va det gick för att hålla snittet uppe!

Det är alltid roligt att cykla med den flygande läkaren Johan. 

Väl hemma stod mätaren på 98 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 33.4 km/h.

När jag kom hem såg cykeln ut som ett grustag så det blev till att ta fram trädgårdsslangen och borstarna och ge den en överhalning innan den ställdes in i garaget.

Själv blev det en stund i badkaret innan det blev kaffe och ett par sillamackor.

Idag mötte vi inte en cyklist på vägarna men däremot blev vi som vanligt omkörda av några idioter till bilister som vaknat på fel sida.

Nu får man pusta och kurera sig några dagar.....innan det är dags att grensla cykeln igen.

Lenne and the Lee Kings. Love on delivery! Johan och jag slipar på en affärs idè, Nu ska vi bara ha med Mats!

DNEE på FIK trampen

Idag va det dags för året FIK trampen i Färingtofta. Jag tycker att detta är ett av året bästa motionslopp. Små vägar i underbar terräng och oftast bra väder gör att detta motionslopp är något man längtar till under vinterträningen.
Idag fick Färingtofta IK klara sig utan mitt deltagande. Jag DNEE (Did Not Even Enter) i år vilket va jäkligt tråkigt. Efter en jäkligt tråkig vår med axeloperation, förkylningar och annat skit har jag fått ytterligare ett bakslag på hälsan så nu blir det till att ta det lugnt ett bra tag framåt.
Så i stället för att svettas i Färingtofta blev det till att myscykla med Ingrid och Mats i det fina vädret. Ingrid och jag mötte upp Mats som vanligt i Örfofta. Sedan rullade vi ut mot Håstad - Krutmöllan - Stora Harrie innan vi svängde hem mot Eslöv igen. Ingrid körde rakt hem, medans Mats och jag rullade på i mystempo mot Stehag och Kungshult. Det är alltid roligt att cykla med Mats, vi har varit polare i mer än trettio år och har alltid mycket att snacka om. Blandat annat så snackade vi om FIK trampen för en femton år sen. Då va det motionscykling och inte som idag.....dom nya cykeltävlingarna. Mats och jag plågade varann i tio mil och va först tillbaka i Färingtofta med tio minuter. Nu för tiden är motionsloppen hårdare än cykeltävlingar......vilket är kul...men inte speciellt utvecklande för cykelsporten. Snabba och starka gubbar är väl kul....men det är ungdomar vi behöver om cykelsporten ska gå framåt.

Mats och Ingrid.

Jag vet i fan va som flög i mig när vi passerade golfklubben i Eslöv......jag sa till Mats...ska vi ta en kopp kaffe? Jag som absolut inte är någon fikacyklist får skylla på ett plötsligt inslag av vårkänslor. Mats va inte sen att hänga på.....ett par minuter senare satt vi där bland golfarna med varsin kopp kaffe samt den största glasstruten dom kunde få ihop i cafeterian.

En av få fikabilder.

Vi hann knappt slå ner ändan förrän Patrik ringde och undrade om jag va hemma....det av jag inte. Jag sitter på golfklubben.......va fan gör du där?......va svaret. Ett par minuter senare dök Patrik upp på vägen hem från Färingtofta. Han drog en race rapport och jag blev riktigt avundsjuk.

Där satt vi bland golfbagar, feta golfspelare och starköl i våra cykelkläder och såg väldigt välmående ut.

Hemma igen va jag glad efter en trevlig tur i underbart väder och inte minst i trevligt sällskap.

Nu gäller det att bita ihop och se hur det går med cyklingen framåt. Det får tiden utvisa!