Det går tungt!

När man är cyklist heter det vinterträning när man tränar på vintern. Jag kallar mig fortfarande cyklist, men numera är det mer en fråga om att träna....oavsett årstid. Jag tycker och har alltid tyckt om att träna på vintern för det blir en mix av olika träningsmoment. Vill man sticka ner på gymet och jonglera lite med dammsugarrröret är det helt OK. Lite rullskidor...en sväng på roddmaskinen och till och med en timme på innecykeln är helt OK för det ger ju en bra mix av aktiviteter. Som alla vet är roddmaskinen ett träningsredskap som kan suga musten ur vem som helst. Innecykeln ligger inte långt efter....i alla fall när det gäller puls. Jag tycker att det är helt OK att träna hög pulsigt fast det är jobbigt ibland.
Det som jag tycker är solklart jobbigast är cykel träningen ute på vintern. Tung cross cykel med tjocka däck...skärmar och allt annat man kan hänga på en cykel gör träningen till en plåga. Jag älskar fortfarande cyklingen ute....året om och skulle aldrig missa ett pass med gubbgänget. Det är bara det att det går så jäkla tungt.
Har ofta funderat på anledningen. Kan det vara densiteten i luften? Skärmarna? Den något mer upprätta sittställningen? Tung cykel? Åldern? Konstant träningsvärk från alla andra aktiviteter?
Jag har funderat mycket på detta genom åren och aldrig blivit klok på svaret.

Lasse Sätofta...mannen som ger nitlotten ett ansikte!

I söndags va det det dags igen för gubbgänget att ge sig ut på söndagsturen. Patrik, Mats, Robert och en superladdad Lasse Sätofta gjorde mig sällskap på en runda ner om Sjöbo. En jäkla motvind på vägen ner till Sjöbo där vi fortsatte ner mot flygrakan till Ystad. Just innan rakan drog vi höger mot Everlöv och nu fick vi vinden i ryggen hela vägen till Veberöd. Efter byn drog vi mot Revinge,,,nu med vinden från sidan. Väl framme i Revinge hade vi go medvind hela vägen till Gårdstånga. Vid Gårdstånga skiljdes vi åt och Lasse, Robert och undertecknad fortsatte vår färd mot den stora staden Eslöv. Väl hemma visade mätaren på 105 km och hurtbullesnittet hamnade på 28,4 km/h.
20 minuter efter jag kommit genom dörren satt vi bilen på väg till Köpenhamn för en uppvaktning. Väl hemma på kvällen tog det inte många minuter i bingen innan ögonen ramlade ihop.

Robban ser fortfarande pigg ut....men det va innan Sätofta eldade upp turbon!

Söndagsrundan va denna gången en upplevelse.....lugnt och bra distanstempo fram till att Sätofta fick ett ryck nere vid Sjöbo. Som vanligt kör vi två par på distanspassen....nu hamnade Lasse längst fram innerst med Patrik på utsidan. Det tog inte många minuter förrän Lasse började halvhjula Patrik, sen va det igång....vi andra hängde på så gott gick där bak. Jag vet inte hur länge dom höll på men det kändes som en evighet. Väl framme i Veberöd va dom bägge nöjda och vi andra tre också mer än nöjda.
Jag har redan räknat ut va nitlotten på gubbagängets jultombola kommer att vara.......en hel vinterträning längst fram med Sätofta innanför sig. Sug på den!

Träning är alltid kul......men ibland tänker jag på min gamle kompis Luc i Belgien. Han körde ett par cykelcross VM för Belgien i slutet av sjuttiotalet innan han la av. Jag träffade honom något år efter han slutat och frågade om han tränade något........är du dum...sa han...jag tävlar ju inte va ska jag då träna för! Man kan se olika på saker!