Undrar om inte våren är på gång!

Efter en januari som mest gått i förkylningens tecken med halsont och ömma bihålor va det äntligen dags för Februari. Träningen under Januari va nog den sämsta på mer än tio år.....men sånt är livet...man kan ju inte träna om man inte mår bra.
Men nu jäklar är det Februari och då är det nya insatser som gäller.
Idag va det dags för ännu en söndagsrunda med gubbgänget som för dagen va förstärkta med fd. danskproffsen Lucas och Lars. Jag tillsammans med Anders, Sätofta, Kalle och Lucas rullade mot Örtofta för att möta upp Patrik, Mats Murare och Lars. Sent på lördag eftermiddagen kom vi överens att det va dubbdäck som gällde då dom snackade om minusgrader och våta vägbanor på morgonen. När vi rullade iväg va det +2C grader och inte mycket till halka. Det va inte mycket till vind för dagen...den lilla som fanns kom från syd.
Vi körde mot St. Harrie - Södervidinge - Billeberga i lite go medvind...vi till och med fick ett snabbt besök av solen, som säkert lyste i tio minuter. OK, tio minuter kanske inte är så mycket att jubla över....men denna vinter får man vara glad för all sol som man bjuds på, för mörkare vinter va det länge sen jag va med om.
Vi körde vidare mot Sireköping - Kågeröd - Ask innan vi svängde ut i mot motvinden mot Marieholm. Här rullade det på bra och dom 400 dubbarna smattrade ljuvligt mot asfalten.

Suomi Tyres smattrar ljuvligt mot skånska asfalt!

                                                                                       
 Väl framme i Marieholm tog proffsen vänster mot Eslöv.....dom skulle ut på egna äventyr. Vi gubbar körde höger mot Kävlinge och nu började det svida lite i spirorna och man märkte hur dåligt tränad man är! Vi drog över Kävlingeån och sen vänster upp i backen mot gamla överskottet och vidare mot V. Hoby. Här va det lite snösträngar och is på vägen och det blev lite kantvindskörning! Jag brukar stöna lite över slakmotorna på den den här vägen och det va inte bättre idag. Dom två rutinerade rävarna Mats och Kalle " was bringing up the rear " när Sätofta började växla upp till overdriven i dom sega backarna. Har man en gång varit cyklist så vet man att man aldrig släpper ett hjul, sen får det kosta va det vill! Framme vid Håstad skiljdes våra vägar, Patrik och Mats körde mot Sandby och vi andra körde mot Eslöv.
                                                                             

Starkt gubbgäng som umgås under gemytliga former varje söndagsförmiddag.

 Nu va det bara Sallerupsbackarna kvar och jag satt bara och hoppades att Sätofta skulle vara snäll och ta det lite lugnt.......och det gjorde han! Jag fick också lite extra hjälp med vinden i ryggen då Kalle hängde hängde längst bak och hyperventilerade....det va säkert 20 extra Watt man fick hjälp med!

Hemma stod mätaren på 109 km och hurtbullesnittet hamnade 26.8 km/h vilket är helt OK för ett gubbgäng utrustade med dubbdäck!
                                                                   

Sätofta och Kalle körde lika starkt som vanligt. Kalle har jag känt i 40 år och han gjort fler come backer än Frank Sinatra!