Vätternrundan i bra fart



Sista två milen mot Motala kom regnet.....men då va nästan hemma


När jag hämtade Patrik och Johan på fredag morgonen såg vädret ut så där och det blev inte bättre när vi drog norrut. Efter en lunch på Scandic i Jönköping drog vi mot Motala och vädret gick mot det bättre. När vi mött upp med Glenn, Picco och Jens från Cervelo var det dags att hämta nummerlapparna. Bara detta är ett nöje....massor av nervösa cyklister som glider runt i det stora försäljningstältet. Att det har  kolhydratsladdats runt om i stugorna märker man så snart man sätter foten i tältet....odören ligger tät som dimman i Lützen. Många bekanta ansikten och många att snacka lite skit med och önska ett lycka till med. När detta va fixat drog vi till stugan som vi brukar bo i år efter år. Vår allas kompis Pilota fixar detta galant var år. Efter lite installering och fixande med cykeln var det dags möta upp gänget från masgruppen. En god pastamiddag och fika va det som stod på menyn. Mashövdingarna Anders Olsson och inte minst superfixaren Paul Danielsson snackade lite nästa dags övningar. Sedan va det dags för vår allas coach Mattias Reck att snacka lite taktik om loppet. Det va det vanliga snacket.....snabba skift... kolla in hur vinden ligger....ta det lite lugnt uppför så att alla kommer med utan att förta sig. Efter taktiksnacket blev det lite fika och snack med kompisarna...sen va det dags att styra mot bingen.
När vi vaknade så va det till allas glädje torrt ute....lite lagom vind från syd.Efter frukost och insmörjning av benen va det dags att rulla ner mot starten. Väl där nere va det kul att se alla laddade cyklister...det va Conti grabbar....Subbor....Lygnens vänner osv.
Vi rullade iväg 9,30 och vi hann inte många meter efter MC släppt oss förrän det var full gas....efter två minuter kollade jag ner på pulsmättaren och såg till min fasa att den redan stod på rött. Shit..tänkte jag hur skall det här sluta..det är ju bara 294 km kvar. Efter en stund så kom jag in i det och kroppen började funka som den ska. Vi körde 40-50 man på skift i två led....jag har aldrig varit med om något liknande....underbar diciplin.....bra sammanhållning..och inte minst en jäkla speed...jag kollade ner på mätaren och den stod på 52 km/h i motvind....det är inte ofta man får vara med om det.
Det rullade på bra ner till Jönköping....lite motvind men inte så farligt....masarna snackade om kantvind...dom har nog aldrig varit i Skåne en dag på våren...då kan man snacka vind. Efter Jönköping började gå uppför igen....Trånghallabacken är lång men inte brant så den va inga problem.
De flesta passerade säkert Trånghalla uppe på toppen av backen helt ovetande om det lilla samhällets pophistoria.
När jag i min ungdom växte upp i Jönköping va det mest idrott eller kyrkor och församlingshem som gällde för ungdomarna. Helt plötsligt dök det upp ett popband från Trånghalla som hette Mike Wallace and the Caretakers. Gänget gick rakt upp som etta på Tio i topp 1966, vilket va en stor sensation i Jönköping. För att göra bedriften ännu större så måste jag berätta att en klasskompis storasyrra va ihop med trummisen..och autograferna ramlade in varje gång det varit en date.

När vi väl kom ut på stora vägen efter Bankeryd så blev det full gas och ett bra gäng som gick på skift. Förbi Hjo och vidare mot Karlsborg började vi bli lite taskigt med folk längst fram ....men efter en liten uppstyrning va det fixat och helt plötsligt va vi tio till som drog. Sista milen upptill Hammarsundet är ganska tung men gick galant. När vi svängt söderut mot Motala gick det på bra i motvinden...det va säkert känslan av att klara sju timmar som gjorde det. Det va ett gäng starka killar som körde på bra längst fram....backen i Bratteborg gick bra....Medevi likaså. När vi svängt in på den smala vägen som leder in sista biten mot Motala...blev det åka av....jäklar va det sved i låren...men tanken på att vi snart va i Motala gjorde att det va bara att bita ihop. När man ser rakan in mot stan känns det som en lättnad...en gång till. Klungan rullade in lugnt och fint i trängslen vid mål....naturligtvis är det någon som ska spurta på lite extra på slutet för att tala om på jobbet att man va först över linjen...det är helt OK en dag som denna ...perfekt teamwork och en vilja att ta i som man inte ser så ofta på lopp som detta.
Tiden blev 6.52 vill´ket är ett nytt rekord för Vätterrundan. Detta ger ett snitt på 43 km/h.
Det var riktigt kul att få vara med detta gänget och cykla....hoppas att det blir samma folk nästa år.....då jäklar!!!!
När vi passerade Gjuterigatan vid tändsticksfabriken i Jönköping kunde jag inte låtta bli att skänka Fåglumbröderna en tanke.....för 43 år sen körde dom Vättern Runt på en tid som va 10 minuter snabbare än vad vi kunde prestera idag......4 man på skift....HELT OTROLIGT
För egen del är jag jättenöjd med loppet ...bra kolhydratladdning gjorde att jag inte gick tom...fast jag bara drack en och en halv flaska och tog två gel. Kramp har jag aldrig fått i hela mitt liv på en cykel.....måsta vara allt magnesium jag genom åren lagrat runt magen.