Äntligen Racer!

Äntligen va det dags att plocka fram racercykeln och kröka rygg över bocken. Nu blev det nog inte så mycket till att kröka rygg eftersom jag har monterat en Viagra behandlad styrtapp även på racern för att få upp styret en bit. Detta för att avlasta axeln som långsamt blir bättre och bättre för varje vecka som går.
När Robert och Sätofta gjorde mig sällskap mot Örtofta kändes det som ett kosläpp när man slapp den där tunga och tråkiga vintercykeln. Det tog inte lång tid förrän vi mötte Patrik, Mats och Johan som kom från Lund.
Det va så jäkla kul att träffa och träna ihop med sina kompisar igen, det va ett bra tag sen. Det tog inte många minuter innan jag hörde några bakom mig snacka om lördagskvällen. Jag vände mig mot Robban som låg bredvid mig och frågade...tror du att det är Inge och Sten Hegeler vi har på rullen. Jag tror inte dom unga grabbarna i gänget har någon aning om vilka detta paret va!

Detta är det inte många som kommer ihåg.

Vi hade kommit överens om att köra en lite längre runda nu när det va racerdebut. Vinden kom från ost och va för dagen ganska stark. Vi körde norrut mot Remmarlöv - Trollenäs - Trolleholm innan vi kom fram till Billinge. Hela tiden hade vi vinden på näsan eller från högersidan. Sen körde vi mot Röstånga och vidare till Allarp, just innan Skäralid där vi tog höger in på den lilla vägen som går till Ljungbyhed. Ut på stora vägen vid Spången och sen höger mot Riseberga. Nu började det stönas lite och det kändes i benen efter all tung motvind. Vi körde mot Färingtofta som är känt för ett av Skånes hårdaste motionslopp FIK Trampen och inte minst för Sveriges sämsta fotbollslag.

Bra på cykel och kass på fotboll

Vidare mot Norra Rörum där Robert som för dagen hade lite bråttom hem svängde höger hem mot Trollenäs. Vi andra körde vidare mot Höör.....här är det alltid lika tungt...sega uppförsbackar som för dagen kryddades med en bra sidvind. Snart va vi framme i Höör och där drog vi vidare mot metropolen Sätofta och Ludvigsborg innan vi äntligen va framme i medvinden ner mot Osbyholm. Nu rullade det på riktigt bra mot Fogdarp och Snogeröd.....hela tiden hörde man lite stön från Johan som kommit in i ett tunnelseende. Snart va vi framme i Skarhult där vi skiljdes...Patrik körde hem mot Sandby och vi andra mot Ellinge där Mats och Johan körde mot Lund och Lasse och jag körde mot Eslöv. När vi rullade upp på garageuppfarten stod mätaren på 131 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 31,8 km/h. Ett riktigt kosläpp när det är som bäst!

Tre trötta killar och en pigg...ni får själva gissa!

Ett riktigt kosläpp.

Jag tycker när man kör söndagsrundorna ska man ta i.....oavsett om man kallar det distans eller vad som helst. När man kör tävling i Danmark hör man i bland att dom skriker hul....hål på svenska vilket innebär att man har en lucka till dom andra cyklisterna. Då gäller det att gasa....här hemma hör man ibland på distanspassen håll igen.....då ska man lugna sig. Jag tror detta är en generationsfråga....jag vet i alla fall att man vinner inga tävlingar om man håller igen....i alla fall inte i Danmark!