Då va det äntligen dags!

Efter en vår med mycket jobb och stress är det äntligen dags för semester. Det ska bli skönt att vara ledig några veckor och inte minst ladda batterierna inför sensommaren och hösten.
Träningen efter Vättern har det varit lite si och så med. Men morgonpendlingen har flutit på bra så formen känns fortfarande helt OK i påkarna.
I går söndag fick jag sällskap med Johan på morgonrundan....det va ett tag sedan vi körde ihop. Johan har varit full upptagen av jobb, familj och lite andra äventyr. Men nu är han laddad och på gång igen. Det innebär att söndagarna framåt hösten och vintern kommer att bli fyllda med action!

Johan lika snygg som vanligt!

Vi hann med en bra runda på vägarna mot Landskrona.....lite intervaller men mest snacketempo, så snittet blev inte mycket att hurra för men va gör det när man får cykla en sväng med en gammal kompis.
Efter träningen blev det en snabbdusch innan det bar iväg till Grevie på Hallandsåsen för att kolla in VM laget 94 möta ett All Star lag med bla. Chippen och Mjällby och lite andra avdankade spelare.

Riktigt bra stämning!

Det va riktigt kul...fint väder....6500 åskådare och en riktigt bra stämning. Riktigt kul att se alla gamla spelare igen....en del va fortfarande på hugget medans andra hade lagt av i ordets rätta bemärkelse.

När jag började cykla i Jönköping hade jag två idoler. Den ene va Åke Juhlin och den andre va Jan "Bowlaren" Erlingmark. Jan va en duktig cyklist som nästan blev A-klassare...han va också alltid väldigt juste mot oss smågrabbar och va inte rädd för att ge lite goda råd. Sitt smeknamn hade han fått när han som ung jobbade på bowlinghallen i stan som kägelresare. Detta va långt innan det fanns kägelresarmaskiner. Jobbet va ganska bra betalt....blåmärkena på benen som man fick från flygande käglor fick man på köpet.

Det va 1968 jag såg Magnus första gången!

Jag kommer ihåg när Jan blev farsa och stolt visade upp en liten parvel i barnvagnen. Kommer ihåg att han hette Magnus....när han låg där i vagnen kunde jag aldrig tro att han skulle bli VM medaljör i fotboll.

Semester!

Skön semester på er alla!

Lite tankar om förr

Det har gått en vecka sen vi passerade Jönköping under Vätternrundan. Det va nionde gången jag körde igenom staden under motionsloppet och det är lika roligt varje gång.
Varje gång när vi kör längs med Norra Strandgatan förbi restaurang Munken och svänger förbi Stora Hotellet och över bron som går mellan Vättern och Munksjön så tittar jag till höger och tänker tillbaka.
För många år sen låg här en Gulf mack och det va här jag hade mitt första sommarjobb. Jag hade precis börjat spara ihop till min första egna racercykel efter att ha hyrt en på klubben i Jönköping i tre år. Jag va fjorton år och min kompis PO hjälpte mig att fixa detta jobb. Han hade jobbat där ett tag och tappat intresset....och tyckte att jag skulle bli en bra ersättare. En dag slängde jag mig på cykeln och rullade ner för Dunkehallabacken och styrde mot macken för att presentera mig. Träffade Olle som ägde macken och efter några minuter så va saken biff. Det blev en bra sommar som fortsatte med helgjobb i flera år framåt.

Där bakom loket låg macken!

                                                           
Snart fick jag min overall som va några nummer för stor men det gick bra.....sen va det bara att sätta igång.
Man sprang på lite minor i början....när jobbarkompisen sa till en att fråga om man skulle kolla oljan när det kom in en SAAB två taktare....är en mina man bara gick på en gång! SAAB ägaren bara glodde på mig som om jag va dum i huvudet!

Gulf va macken som gällde!

                                                                           
När sommaren va slut brukade jag fortsätta jobba på lördagseftermiddagarna. Bara det är ett kapitel för sig!
Jag kommer ihåg att jag gick på klockan två och när macken stängde klockan sju kom ägaren ner och låste. Jag som va fjorton-femton år skötte själv en liten mack i centrum i Jönköping....helt otroligt.
På den tiden så tankade man åt kunderna, drog av rutan, kollade oljan och även lufttrycket om dom ville. Det va inte snack om att sälja korv, glass, läsk eller annat tjafs som dominerar mackarna idag. Vi hade olja, fläktremmar, tändstift och annat som hörde bilen till. På en hylla låg det några tummade nummer av Top Hat och Piff....jag vet inte om dom va till försäljning eller mer för personalen....jag sålde i alla fall aldrig någon av tidningarna. I bland kunde det gå långt mellan kunderna....kunder och kunder....ibland dök det upp några småkillar som frågade om man hade klistermärken....och det hade vi.

Raggare på gång!

Varje lördag framåt kvällen brukade det bli dags för raggarna att köra runt i stan. Dom körde runt och runt...tre i framsätet och minst tre i baksätet. Första gången dom styrde in på macken höll jag på att göra i byxorna.....men det tog inte lång tid innan vi blev polare.
När dom kom in på första besöket så sa dom...fyll upp den för en femma ( jag tror soppan kostade runt kronan litern ) sen kan du dra av alla rutorna och kolla oljan och luften. Jag for som en skottspole för att göra dom glada....under tiden stod dom utanför bilen och klämde en busgrogg.
Dom betalade och rullade iväg.....sen tog det en timme så va dom tillbaka och körde samma visa igen...slå i för en femma osv. Dom hade fått ihop lite mer stålar som räckte till några varv runt stan.
När dom kom inför fjärde gången på eftermiddagen och körde samma visa började man tröttna och va glad när klockan va sju och det va stängningsdags. Olle kom...han räknade kassan och jag rullade in oljestället, plockade in luftpumpen och pappersrullen.
Tänk dig.....att en fjortonåring sköter ensam en mack i centrum av en stad med hundratusen invånare. Ingen kortmaskin....bara kontanter. Idag vågar bensinstationerna knappt ha öppet på kvällen...serviceluckor och förbetalning är inte ovanligt. Jag säger inte att det va bättre förr....men det är fan i mig sämre nu.
Varje gång jag cyklade hem uppför Dunkehallabacken va jag fyra kronor rikare för varje timme jag jobbat och några kronor närmare min första egna racercykel.
Jag kommer aldrig att glömma denna tid.....och jag kommer förhoppningsvis att under många Vätternrundor  snegla till höger när jag passerar hamnkanalen i Jönköping.

Vätternundan 2014

Så va det dags för Vättern igen. Alltid lika kul att komma upp till den riktigt fina sommarstaden Motala. Just Motala i solsken måste vara en av dom finare städerna i Sverige. Redan när Micke svängde in SAABen hemma hos mig såg jag hur laddad han va och det blev inte bättre när jag kollade in hans bakre nummerplåt.....då förstod jag att det skulle bli åka av.

Här snackar vi turbo!

Vi skulle i år åka med Conti gänget vilket skulle bli en ny bekantskap. Vi stämde av med Erik och min gamle kompis Jonas P. och dom sa att det va OK. Det enda jag inte riktigt fattade va att dom snackade om att köra med två motorer och att göra motorbyte var tjugonde minut. Den enda erfarenhet jag har av motorbyte var när min Folka 1500 Variant skar 1975 och jag var tvungen att byta motor på skroten i Annelöv!
Resan upp gick bra och vi va snart installerande i stugan ute vid Varamobadet. Eftersom vi inte hade starttid förrän 12.02 va det gott om tid på kvällen. Nu plockade mina kompisar fram sina hemliga vapen....rödbetsshot! Nu började jag bli lite suspekt....hur skulle detta sluta. Jag blev erbjuden ett shot men tackade nej för man vet aldrig följderna vare sig i benen eller byxan.

Rödbetsshot är det som gäller!

När vi rullade ner till starten va det lite anspänt som vanligt, man skulle ju i alla fall cykla trettio mil. Träffade många bekanta ansikten som ville slänga lite käft innan vi skulle iväg. Bianchi gänget som startade två minuter innan oss såg laddade ut, vi hälsade på några av Contikillarna som såg minst lika laddade ut.
När vi rullade iväg så kändes det bra i medvinden.....ja du...det va en riktigt blåsig dag....nästan som en vårdag i Skåne.
Medvind ner till Jönköping och sen en riktigt bra motvind hela västsidan upp. Detta indikerade inte på några supertider. Vi smög iväg i bakre delen av gruppen i sällskap av alltid trevlige Jesper Dahlström, Darvell samt en annan kille från Motala....och inte minst vår kompis världstriathleten Rasmus Henning. Vi hann nog inte mer än fem km. innan det började bli luckor i gruppen...sen började vinden komma lite från sidan och då for många Conti åkare runt som yra höns och det blev luckor både till höger och vänster. Micke Kuggen fick dra på en jäkla rackare på 1100 Watt för att täta en lucka. Ner mot Ödeshög blev det lite bättre och ner mot Uppgränna blev det riktigt bra.....alla gick runt så det blev lätt att hitta sitt hjul där bak när man skulle in. Motorbyte va någonting jag aldrig fick se.....men kanske nästa år.

När vi kom ner till Jönköping hade vi rekordtid...nästan 48 i snitt. Sen gick det lugnt upp mot Trånghallabacken och som vanligt skänkte jag The Caretakers från Trånghalla en tanke. 10 i topp etta 1966.
 
http://youtu.be/Jzn36O0zAG0

Efter Bankeryd började det rulla på bra i motvinden. Uppe vid Fagerhult gjorde vi som avtalat ett stopp på 2-3 minuter. Det va skönt att lätta lite på trycket samt att sträcka lite på ryggen. Snart va igång igen med lagtempot......vilket funkade riktigt bra med ett jämnt och fint tempo. Hjo passerade vi ett bra tempo..snart va vi Karlsborg och sen började det bli lite sega gubbar här och där. Nu började det kännas i påkarna och vid ett skifte sa Janne Karlsson till mig....nu börjar jag bli mosig....den enkle gick jag inte på....tror inte Janne kan bli mosig!
Nu körde vi den nya vägen upp mot Askersund vilket gjorde Vätternrundan några km längre innan vi svängde ut i medvinden mot Hammarsundet. Nu blev det inte så mycket till medvind utan nästan mer sidvind vilket ytterligare strulade till det lite. Snart va vi uppe i Brattebo backen vilket kändes i påkarna....som tur va fick jag lite glada tillrop av min kompis Eive.....tack.
Fram till Medevi gick det bra men i backen blev det lite problem då vi va tvungna att passera en cyklist som hade fått tekniska problem och ställt cykeln upp och ner mitt i vägen.
Fram till nu hade jag varit med och tagit mina förningar hela vägen men med två mil kvar började jag bli slut i benen. Men av erfarenhet vet jag att det gäller att sitta långt fram på den smala vägen in mot Motala för att slippa problem. Patrik och ett par starka killar från Conti höll farten hela vägen in till mål. När vi passerade mållinjen visade mätaren på ett högt hurtbullesnitt 42,6 km/h.

Patrik, en glad Conti kille Erik och Micke.

Contikillarna va riktigt glada för att äntligen ha klarat av sitt mål att komma in under sju timmar. För mig själv va det tredje gången under SUB 7 så jag va mest trött i benen. Det va kul att kunna hjälpa till så att det blev en riktigt lyckad tur för oss alla i gruppen.

Lite sliten Rasmus Henning efter målgång.

Min kolhydratuppladdning hade som vanligt funkat perfekt...det gick åt en och en halv flaska sportdryck samt två gel.
Efter målgång blev det det lite eftersnack över potatissallad och några lättöl som stod på Vätternrundans matsedel.
När vi rullade tillbaka till stugan va klockan nästan nio och vi beslutade att inte dra ner till stan utan gjorde ett snabbt besök på Q8 för att göra lite afterbike i stugan. Lite synd för antagligen missade jag årets Gin o Tonic. Men det kommer alltid ett nästa år!

Halvtaskig afterbike!

Jag tycker att årets Vättern va ett av dom bättre jag kört....starttiden 12.00 gjorde att det va betydligt mindre trafik ute. Jönköping gick smärtfritt....det tog lång tid innan vi började passera cyklister....på den smala vägen in mot
Motala va det inte mycket cyklister att passera. Allt va klockrent om det inte hade varit för den där missade GT:en!

På vägen hem till Skåne på söndagen gick det bra...när vi närmade oss Jönköping började grabbarna bli kaffesugna. Jag som är allergisk mot alla former av vägrestauranger.....hur kul är automatkaffe och korv som rullat runt tre tusen varv...styrde bilen mot Smålands Taberg. Tio minuter från motorvägen och någonting som dom flesta missat. Jag kommer ihåg när jag började cykla 1968 i Jönköpings CK så körde vi ibland uppför Taberg. Det tog säker två år innan jag kunde cykla hela vägen upp. Det va inte så lätt när man va tolv år på en cykel på tolv kg med smidd vev...... fyrdelad krans.....och gympaskor!
Restaurangen hade både Zoegas kaffe och räkmacka.....uteservering och vindstilla bättre blir det inte!

Markus klämmer sig en räkmacka.

Monumentet på toppen! 343 meter!

Fullspäckad cykelhelg!

Ett par bekanta vi har i Trondheim ville komma ner och köra Halvvättern denna helg. Det passade perfekt då frugan skulle köra Tjejvättern dagen innan på lördagen. Jag passade på att anmäla mig också när vi ändå va uppe i Motala. Nu blev det lite olyckligt för Geir som vår norske vän heter blev sjuk
 veckan innan och därmed kunde dom inte köra. Sånt är livet...det går inte alltid som man planerar.
I förra veckan såg jag att Värnamo CK skulle köra sitt motionslopp Bolmen Runt på nationaldagen vilket skulle passa perfekt på vägen upp till Motala. En snabb signal till Lennart och Kerstin så va övernattningen fixad. Vi körde upp sen eftermiddag och va uppe i Hillerstorp framåt kvällen. Senare på kvällen bjöd Marina och Christer på grillat vilket satt som en smäck och va perfekt uppladdning inför nationaldagens aktiviteter.
På morgonen cyklade vi gemensamt ut till starten som va vid High Chaparral. Dom 7-8 km gick snabbt i det fina vädret. Vid starten va det många cyklister som laddade för den långa rundan som va 150 km. I och med det fina vädret blev det också många efteranmälningar.

Vi va säkert 100 man som drog iväg klockan tio. Elitcyklister som Alexander Wetterhall och Bianchi som säkert hade 15 man som praktiserade lagtempo inför Vätternrundan. Detta blandat med många starka motionärer lovade för en bra genomkörare. Ja du...en genomkörare blev det verkligen. Det började med lagtempo på säkert 30 man som efter hand vittrade ner till 5 man sista trettio km. Wetterhall tog förningar och vi andra hängde på så gott det gick. Ett par km innan mål körde han ifrån oss....enkelt.
Väl framme vid High Chaparral blev det som vanligt några gökar som man inte sett på hela rundan som skulle spurta.....men det är helt OK så länge dom inte utsätter andra för fara.
                                                                 

Stefan Halleröd är verkligen på G.

Som vanligt va det skönt tugg efter målgång......fika och senare pastasallad inne på en av restaurangerna på området.
När jag kollade på mätaren visade den 157 km och snittet hamnade på 43,5 km. Tydligen är det bästa tiden som Bolmen Runt körts på. Det är inte konstigt att det sved i benen emellanåt!
                                                                             

Tjejerna som styrde upp Bolmen Runt

Bolmen runt är ett motionslopp som jag verkligen kan rekommendera, underbara vägar som är så gott som bilfria. Lagom kuperat  för oss som kommit upp en bit i åren!

Efter lite mat och en dusch fortsatte vi resan mot Motala där frugan nästa dag skulle köra Tjejvättern. När vi slog upp ögonen på lördagsmorgonen regnade det.....vilket inte va roligt! Ingrid klädde på sig regnkläder och vi rullade ner mot starten. Efter ett par km öppnade himmeln sig och vi fick skula en kvart i en busskur innan vi rullade vidare. Men lagom till starten slutade det regna och det tog inte lång tid innan solen sken. Tjej Vättern är en av dom roligaste tävlingarna att titta på.....alla är glada och nöjda. Mixen av cyklarna är underbar, o-växlat, MTB, racer, tandem.....ja allt ser man och alla är lika glada. Jag hängde vid målet och det tog inte så lång tid innan Ingrid kom inrullande......nöjd!
                                                                                   

Nöjd Ingrid!

På söndagsmorgonen va det dags för Halvvättern. Jag körde i en grupp med en massa värmlänningar som kallade sig Team Värmland. Deras mål va att sätta nytt rekord på loppet. Vi va ca. trettio man som körde lagtempo.....disciplinen och rutinen va kanske inte den bästa men både styrkan och viljan fanns där.
Innan Omberg va vi fatt Motalagruppen som startade 2 minuter innan oss. Sen rullade det på bra till Omberg. Här i backen trodde jag att min gamle kompis Kjell Nilsson skulle flåsa ut lungorna när han kom som ett sänke genom klungan. Jag tänkte...han får jag nog inte se mer idag. Vi körde vidare mot Ödeshög och ner mot Gränna innan vi svängde vänster upp mot motorvägen. Nu va vi nere på tio man som gick runt. När vi kom ut på slätten mot Väderstad börja det blåsa ordentligt från sidan och snart va det inte många kvar som drog....ja det va inte många kvar i klungan....ett tiotal. Jag brukar inte vända mig om för att kolla bakåt...är rädd för att vurpa! Men när jag slog ett snabbt öga bakåt sitter fan ta mig Kjell med på sista rullen....jag vet inte riktigt hur det gick till, men en sak är säkert....en gammal mästercyklist vet va man ska sitta när det blåser. Nu va vi nere på 4-5 man som gick runt. Starkast och gladast va triathleten Karl-Johan Danielsson. När jag sa till honom att han kunde slå till vänster ut i vinden när vi skiftade....tackade han för goda råd! Efter ett tag frågade han om det va OK om han drog lite längre!!! Det har man inte hört många gånger genom åren. Tillbaka i Motala tror jag alla va nöjda och ganska trötta.
Mätaren visade 150 km och snittet 41,6 km/h. Tiden 3.35 är tydligen rekord på Halvvättern.

Karl-Johan stark triathlet och seg gubbe.

                                                                                         

Priset från Bolmen Runt begrundades över en kall öl!

En halvtimmes eftersnack sen en snabb avtvättning innan det va dags att dra hem till Skåne. Efter en snabbavlastning blev det till att klippa gräsmattan innan jag sjönk ner med en kall öl ....ganska nöjd med helgen.

Jag har känt Kjell Nilsson i många år. Svensk mästare, första västerlänning att vinna bergströjan i Fredsloppet, tre Giro d`Italia osv. Vi har gjort en del sportsaktiviteter ihop genom åren och jag har aldrig mött en kille med större konditionsidrottstalang och inte minst tjockt pannben.
1976 satt Kjell och kollade på TV när Bernt Johansson vann sitt OS guld i Montreal. Kjell blev sugen och frågade farsan om han inte kunde få en tävlingscykel. Klart du kan få en cykel.....den dagen du cyklar runt Möckeln på en timme. Möckeln är en sjö som ligger vid Karlskoga där Kjell är född. 35 km är det runt sjön. Kjell satt igång att köra runt sjön med sin två växlade Maraton. Här snackar vi inte utanpå liggande växlar utan ett tvåväxlat Sachs nav där man växlade genom att trampa bakåt.
Det blev minst en runda varje dag....ibland två. När sommaren va slut va Kjell nere på 1.04 så han klarade aldrig timmen....men farsan såg att intresset fanns och en dag sa han till Kjell....vi åker ner till Fåglum i Vårgårda och köper en cykel. Året därpå började han tävla.... två år senare va han med i juniorlandslaget...året därpå bofast i seniorlandslaget....resten är historia! Det visar klass!
                                                                       

Två nöjda gubbar!

Nästa helg är det dags för Vätternrundan....ska bli riktigt kul.

UCI Gran Fondo Köpenhamn

Bland det roligaste jag vet är att köra cykeltävlingar i Danmark. Här står man på va det går och sitter inte bara och glor på varann vilket inte är ovanligt i Sverige. Det som gör tävlingarna roliga är också att vägarna är smala och krokiga samt inte minst vinden vilken hjälper till att göra tävlingen mer offensiv. Just vinden brukar vara den bidragande anledningen att man får trötta ben. Idag på Gran Fondot va nog en av fem dagar på året som det inte blåser i Danmark.
När man släpper iväg 1000 cyklister på en gång kan det bli hårt och trångt. Det gjorde ju inte saken bättre att min åldersgrupp startade sista av alla så jag hade nästan 1000 cyklister att köra om innan jag fick se täten. Det va masterstart i 13 km innan dom släppte fältet. Det tog mig säkert 5-6 km innan jag va framme i täten. Som tur var va vägen avstängd för trafik för ibland blev det både trångt och farligt. Några vurpor va det också innan masterbilen släppte fältet på Strandvägen mot Helsingör. Nu började det gå på ordentligt med attacker och ryck. Snitthastigheten va hög men klungan var fortfarande enorm. Vi passerade Geels backe som var målet på VM för några år sen. Kommer ihåg att jag läste att Cavendish hade över 2000 watt i spurten uppför backen....det hade inte jag.
Nu började det droppa av mer och mer folk från klungan.....mycket kurvor och många igångdrag speciellt längre bak i klungan gav en gummibandseffekt som fler och fler kände av. Det tog säkert sju mil innan jag kunde kolla bakåt i en av kurvorna och då va det säkert 200 man kvar i klungan.
Med jämna mellanrum blev det tvärstopp i klungan beroende på vurpor....två gånger fick jag stanna och sätta ner foten. Andra gången va det det strul för jag hamnade ute i gräset och hade svårt att komma igång igen. Jag blev säkert passerad av 100 cyklister innan jag kom igång. Det tog en ganska lång tid innan jag kom fram till täten igen. Hela tiden försökte jag ligga bland dom 20-30 första.....9 man gick iväg i en avgörande utbrytning. Det brydde jag mig inte om.....för det va ingen i min åldersgrupp med. Jag hade för övrigt inte ork eller ben att hänga med heller!
På nummerlapparna som vi hade på ryggen stod det vilken åldersklass man körde. Jag kollade in läget dom två sista timmarna och den ende jag såg va Claus Larsen från ABC Köpenhamn. Nu gällde det att hålla koll på honom så att han inte gled iväg i något gäng.....
Det rullade på mer och mer ner mot Strandvägen i Snekkersten, just söder om Helsingör. Det va några skarpa svängar där det blev ganska trångt innan den sista kurvan ut på Strandvägen. Jag låg långt fram och hade min dansk just före mig......det börjades dra igång ...lite väl tidigt. Jag väntade innan jag började öka för att komma om Claus....det va inga problem. Mindre än 100 meter innan linjen började två av cyklisterna framför sluta trampa och räta på ryggen. Jag fick slå på en tvärnit och där kommer Claus seglande förbi mig med fritt spår på sin kant. Jag va 3-4 meter efter han över linjen. Jäkligt besviken att vara så nära att försvara min seger från i fjol. Men det tog inte lång tid innan det sjunkit in sen va allt som vanligt igen.
Tvåa är ju också ganska OK!

Väntar på medaljer!

Medalj och blommor! Trea blev Ölands-Lasse som gled med i klungan.

Efter målgång blev det mycket snack......om vurpor och hur farligt det va! OK, det va mycket vurpor och stopp men som vanligt gäller det att hålla sig långt fram i klungan där vurprisken är som minst. Problemet idag va att vid stoppen höll man på att bli nerkörd bakifrån....vilket drabbade fler av Cykel City åkarna fast dom låg långt fram i klungan.

Tar ett livtag på min störste supporter Ralf, triathlet från Lund. Han va inne på att vi skulle simma över sundet som avslutning på en bra cykeltur!

Neal träffade jag och Picco första gången 1977 i Belgien. Vi körde cykeltävlingar och delade rum i en månad. Han påstod att jag snarkade....det har jag aldrig hört förut!

Min gamle kompis Jan Höegh klagade på att han hade dåliga ben idag. Det hade han aldrig på 70 talet!

Jens Kasler, Dansk Cykel Union, va ansvarig för banan och jag gav den godkänt över en kopp kaffe!

Jag har kört GF Pinarello i Treviso 6-7 gånger och där släpper dom iväg 3500 cyklister på en gång, utan masterstart! Har man kört ett Kermesse i Belgien med 200 attacksugna belgare va detta en "walk in the park".
149 km och 40,6 i medelhastighet!
Väl hemma i Eslöv slank det ner en öl eller två i solen på uteplatsen innan det va dags för gräsklippning!

Två veckor kvar till Vätternrundan som jag som vanligt ser fram mot! Alltid kul med 30 mil lagtempo!