Här händer inte mycket

För stunden händer det inte så mycket...jobbpendling som vanligt. Fast inslagen av hårdträning på morgonen blir färre och färre. Det samma gäller inspirationen att ta i. Jag hade tänkt att hänga i med träningen september ut.....annars blir hösten lång!
Får se om jag under hösten kan hitta några mer tillfällen att nåla fast en nummerlapp på klubbtröjan.
I helgen va det dåligt med träning eftersom jag va över i Danmark och uppvaktade svägerskan på hennes födelsedag.


Idag när cyklade hem från jobbet fick jag sällskap med en av mina bästa träningskompisar, Johan B. Vi har inte cyklat ihop sen i våras eftersom Johan har mycket att stå i på jobbet. Men nu är han på gång igen och satsar som vanligt stenhårt på vinterträningen. Många idrottstalanger har jag sett igenom åren och Johan är en av dom som absolut platsar i toppen. Ibland har vi inte sett honom på flera månader och helt plötsligt dyker han upp och kör skiten av oss på intervallerna. Vi bara frågar.....har du tjuvtränat? Nä...bara sprungit lite.
                                                                         

Johan är killen med drag i pedalerna!

Första gången jag träffade Johan va på CK Lunedis träning för 6-7 år sen. Vi körde lagtempo och det va inte många kvar....helt plötsligt kommer det en snubbe helt själv helt ut på fel sida i vinden. Han kom som en kula och vinglade över halva vägbanan.....det va Johan. Han är fortfarande lika stark....och vinglar gör han ännu, men något mindre med åren. Vi träningskompisar har haft många goda skratt tillsammans med Johan igenom åren och vi hoppas på många fler!

Nu drar jag till Eurobike för att kolla in 2014 års nyheter. Det kommer bli några dagar i weissbieren och wienerschnitzelns tecken...inte bra för form men jäkligt bra för smaklökarna.

Wienerschnitzel är det som gäller efter en dag på Eurobike!

                                                                     

CykelVasan rapport

Då va CykelVasan avklarad och det va länge sen jag hade en roligare helg. På torsdag sen eftermiddag styrde jag upp till Kjell i Karlskoga för en mellanlandning på vägen norrut. På kvällen kom Kjell fram till att han skulle ut och träna en sväng på fredag morgonen och naturligtvis tyckte han att jag skulle haka på. På morgonen styrde vi ut en runda på Kjells gamla trängsslingor i skogarna öster om stan. Det tog inte många minuter förrän jag hängde som en slips bakom Kjell. Han körde på som i fornstora dagar och jag började bli lite orolig om jag överhuvudtaget hade någon form. Väl tillbaka i Karlskoga fick jag äntligen pusta ut och efter det fick jag en lektion i att tvätta en MTB.
                                                             

Våtsjöns fikaställe som vi cyklade förbi har en autograf av Michael Jackson

                                                           

Detta va vinkeln jag hade på Kjell under vår träningstur. Jag tror HR står för Heart Rate!

                                                                                 

Detta är vad Kjell tittade på!

                                             

Sten Nilsson i Sten och Stanley bor bra!

Jag vill vara din Margareta

                                                                           
En snabb fika och sen iväg i mot Sälen för att hämta upp nummerlapparna. Uppe vid Lindvallen va det riktig action med massor av folk och inte minst massor av cykelprylar att titta på.

Vid stugan i Lindvallen blev det senare en riktig uppladdning med cykelgenomgång och inte minst mycket god mat. Hela kvällen regnade det och alla va lite oroliga för morgondagen.

På morgon blev det grötfrukost sen va det dags att rulla ner till starten i Sälen. 4-5 km senare va vi vid starten och det va redan mängder av cyklister där.
Snabbt bort till startfålla 4 och lägga cykeln..... sen ner till fiket för lite kaffe. Nu började det ljusna upp och alla blev genast lite mer på hugget. När starten gick tog det någon minut innan jag passerade startlinjen.....sen bar det av uppåt i 4-5 km, först asfalt...sen grus. Jag hade tänkt att försöka köra riktigt hårt i backen för att komma fram i fältet.....men det va inte lätt med massor av cyklister som tog det mesta av vägen. Men jag gnetade på och tyckte det gick riktigt bra....fina grusvägar och senare stigar. Efter ett tag började det bli smalare och smalare och det bar av nerför. Jag kände att det började pirra i magen och höll igen lite i nerförsbackarna....det innebar att jag blev ganska mycket omkörd. Min erfarenhet av skogskörning är noll, jag tror inte jag kört tio gånger i skogen i hela mitt liv! Det har mest blivit skånska grusvägar och där är inslagen av downhill inte så ofta förekommande.
 Men det rullade på och med tiden blev jag lite varmare i kläderna och inte minst modigare. Jag till och med körde om någon nerför i bland! Vid Evertsberg fick jag lite problem då jag tappade pumpen som kilade fast sig mellan vevarmen och ramen. Jag stannade och fixade pumpen...då nästa problem kom....hur skulle jag komma upp på stigen igen...det kom cyklister på ett pärlband och jag fick vänta en stund innan det blev en lucka. Sen bar det av igen upp mot depån. Det va så surt i gräset att cykeln nästan stannade....jag körde på stora klingan fram och växlade upp och upp och upp bak tills det blev ett "dead man shift" Ni som inte vet va det är så är det när man kommit upp på sista klingan bak och växlar ytterligare en gång och inget händer....man kollar ner mellan benen och upptäcker att det finns fler klingor kvar!
Sen rullade det bra mot Mora och på slutet kände jag mig riktigt pigg och hängde till och med av några killar som såg rutinerade ut!
När jag rullade in i Mora stannade klockan på 3,14 tim och min placering blev 432 och trea i min åldersklass.
Riktigt nöjd efter en riktigt trevlig dag i skogen!

                                                                   

En gubbe och en vältränad kille från Tormestorp, Kristian

                                                                             

Kjell ser lika pigg ut som vanligt

                                                                             

Peo Nedstedt va nöjd med dagen....men snackar redan om nästa år.

                                                                       

Den gamle storcyklisten Tobbe Wallén hittade en PB rand på en gammal kompis!

Några reflektioner på dagens CykelVasa:
# Det som slog mig direkt va att här släpper man rullen på framför varande cyklist när som helst...inte alls som på landsväg där man iglar sig fast så länge man kan.
# Man drar allt va man kan sen bara försvinner man bakåt, så går det inte till på landsvägen.
# Jag har aldrig sett så många cyklister med kramp!
# Vasaloppet måste ha en väldens mest samtrimmade funktionsstab....och inte minst en av dom trevligaste.
# Banan tyckte jag va riktigt bra och rolig.
# Jag längtar redan till nästa år, men då ska jag vara lite bättre tränad på skogscykling.
# Tack Peo och hela Smålandsligan för en supertrevlig helg.

Nu ska det bli skoj!

                                                                  
Nu är det laddning för CykelVasan som gäller. Eller laddning och laddning...ja, jag vet inte riktigt hur man gör för att ladda inför ett långlopp på cykel. Det är väl som vanligt, lite pastaladdning som gäller.
Det är värre med materialvalet....9 mil i skogen är ju inget man har något större erfarenhet av.
Jag kommer ihåg när jag körde mitt livs andra långlopp på MTB, vilket va Bockstensturen för 6 år sen. Jag dök upp lite innan start med nyputsad cykel och välpumpade däck. Jag hade lagt i 5 kg tryck för dom sa ju att det va mycket grusvägar! Precis innan start stötte jag på den lille dansken Lars Therp som såg lika laddad ut som vanligt. Jag frågade Lars vilket däcktryck han hade.....to og ett halvt kilo...va svaret! När viskade fram att jag hade 5 kilo höll han på att ramla av cykeln! For helvede Hågan.....du kommer att studsa åt fanders. Jag rullade iväg bakom ett parkeringshus som låg vid starten och släppte ut massor av luft.
Kändes sumpigt men jag höll mig i alla fall på vägen.
Nu får se vad experterna rekommenderar för däcktryck nu på lördag!

Här drar täten iväg med Johan Lindgren längst fram!

                                                                   
Klockan 9 på lördag går starten och riktigt kul ska det bli......i alla fall om vädret är på sin bättre sida!

Nu är det dags för MTB

Jag hade tänkt mig att köra MTB Vasan nästa lördag......det ska bli riktigt kul.....hoppas jag! Idag tog jag min nyinskaffade mountainbike till jobbet. Mountainbike är nog kul men nu är det så att terrängen till Lund kanske inte är den optimala för mountainbike. Lundaslätten är inte den man ser så ofta i mountainbiketidningar. Men va ska man göra.....grusvägar får också duga.
                                                                 

Här ligger säden till världen finaste vodka.

Purity Vodka

                                                                                 

Sveriges största kvarn ligger i Lilla Harrie

                                                         

Möllan vid Krutmöllan är alltid vacker. Det börjar bli dags att rensa Kävlingeån.

                                                                                   

Skördetid i Skåne är inget man leker med om man har klena luftrör. 

Jag har kört två mountainbike tävlingar innan i mitt liv. Den första va Snapphaneturen och den andra va Bockstensturen.
Snapphaneturen i Hässleholm va en erfarenhet jag jag helst vill förtränga. Det är 16 år sen jag startade i Hässleholm....och jag minns det som om det va igår. Mountainbike tävling lät ju kul och när min kompis Calle Beda från Teckomatorp tjatade på mig va jag inte så svår att övertala. Naturligtvis skulle vi köra den långa rundan som jag tror va omkring 70 km. Calle va ju som vanligt vältränad.....medans jag trodde att jag skulle kunna leva på gamla meriter. Vågen visade nog inte på tresiffrigt....men säkert strax under och jag säger som alla gamla gubbar.....jag har bra grundkondition för jag tränade mycket när jag va ung. Tjenare....ung det va 20 år sen och grundkondition vet jag inte va det är.....för nu har jag förstått att mer färskvara än kondis finns nog inte.
Kvällen innan va jag bjuden på fest och kunde inte smita undan pga. av att jag skulle cykla med nummerlapp. Det slank ner några pilsner och det blev nog lite feströkning också.....men det va inga problem att komma upp tidigt på söndagmorgonen. Kom upp till Hässleholm och och plockade ut cykeln ur kofferten på bilen då började tankarna komma. Den där jäkla Calle Beda.....va har jag gett mig in på....

Starten gick och som vanligt stod jag på va det gick första kvarten.....sen började jag dö en bit och fler och fler började köra om mig....både till höger och vänster. Tekniken i skogen va nog inte den bästa.....och det är den fortfarande inte. När vi kom inför varvning efter halva loppet va jag fortfarande vid liv. På andra varvet började det bli ensamt.......jag såg inte många cyklister...varken före eller efter mig. När vi kom till Tormestorp på vägen hem....höll jag på att dö. Det va nog inte mer än en mil kvar till mål.......OK en mil i skogen är inte som en mil på landsvägen. Jag drog en tvärnit och rullade in på en villaträdgård med den grönaste gräsmatta jag sett på länge.  Det tog tio sekunder sen låg jag på rygg med cykeln brevid mig. Jag hyperventilerade och låg säkert där i femton minuter innan jag började kvicka till. Sen asade jag upp mig på cykeln igen för att ta mig sista milen till mål.
När jag kom in till mål höll dom på att plocka ner hela målområdet....och det va inte många funktionärer kvar. Jag stannade kvar vid målet en stund...och då kom det några fler cyklister inrullande......jag som va säker på att jag va tvärsist.
Rullade upp till bilen som stod ensam kvar på parkeringen...alla andra hade åkt hem. Öppnade kofferten och fick fram en läsk....la mig i gräset och avnjöt den ihop med en Marlboro. Shit va trött jag va....det enda jag tänkte på va detta ska jag aldrig i mitt liv göra om. Närmare en nära döden upplevelse har jag aldrig varit med om!
Omklädningsrummet va stängt sedan länge ...så det va inget att tänka på. När jag körde hem till Eslöv va jag riktigt dammig och skitig. I Höör stannade jag på macken och köpte två påsar chips och ett sexpack folköl...expediten blev livrädd....hon trodde nog att jag skulle råna henne!
En stund i badkaret och några öl senare började jag återvända till mänskligheten.

Hoppas att det blir lättare i Dalarna i helgen!

Då va det dags!

Kände mig seg i söndags på gubba SM. Förkylningen jag vaknade upp med i tisdags morse kanske va anledningen. Tisdagen på jobbet gick i Alvedonets tecken. Tisdag kväll när jag kom hem va jag halvdöd! Onsdag och torsdag tillbringade jag på sofflocket. På fredagen kändes det bättre så det va dags att va tillbaka på jobbet. Det är längesen jag va förkyld så det va väl dags igen för en släng.

På lördagen tog jag mountainbiken till jobbet och rullade lite grusvägar. Jag stack lite tidigare på morgonen för att ta sväng förbi lasarettet i Lund för att kolla på starten av Ride of Hope.
                                                                   

Två gamla IFK Kristianstad cyklister från den gamla goda tiden. Alltid lika glada och positiva!

                                                                               

Ett riktigt stark gäng från Eslöv, med Bengan i täten!

                                                                                   

Guy, ska köra hela vägen upp till Stockholm...kommer att gå som en dans.

                                                                           

Två starka killar, Kasper och Markus!

                                                                         

Alltid glade Petter Eiring för dagen klädd i HCK snygga klubbtröja. Jag är inte säker....men han har säkert nybakade bullar i bakfickorna!

                                                                               

Starten är på gång!

Alltid lika kul att se cyklister i alla former ge sig iväg. Många bekanta och inte minst glada ansikten att slänga käft med. En del var nervösa för dagens etapp till Halmstad. Årets varmaste dag och säkert en av dom fuktigaste också. Nu hade dom tur för det va bra medvind hela vägen upp till Hallandsmetrolpolen.
                                                                       

Nisse från Ystad har jag känt i fyrtio år! Efter en svacka ser han numera mer vältränad ut än någonsin. Nisse va cyklist i många år i Vinco, Ystad. Jag glömmer aldrig när han vann sitt livs ända cykeltävling på Öland. Han va loss med en klubbkompis som lät Nisse vinna spurten i stor stil. På vägen hem när klubbusen passerade Karlskrona skrek Nisse...stopp.....fikastopp och jag bjuder på tårta! Det va tider det!!

På vägen hem från jobbet höll jag på att få värmeslag....

Idag söndag blev det ett bra distanspass med den starke snickaren Wall och den nästan lika starka Lucas Persson. Efter en säsong som Lucas säkert vill glömma är han på gång igen. Sjukdomar och skador har kantat vägen sen April, men nu börjar han se ljuset i slutet av tunneln.
                                                                                   

Dom här två ryggarna såg man mycket av i dag.

Vi körde en bra sväng över Kågeröd - Ekeby- Billesholm - Mörarp - Gantofta - Vallåkra - Härslöv - Vadensjö - Asmundtorp - Billeberga - Marieholm - Eslöv. Bra runda i ett jämnt och fint distanstempo. När jag rullade på på garageuppfarten med lite slitna ben så stod mätaren på 120 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 32,5 km/h