Det ryckte i benen

Efter förra helgens tävling va benen lite sura, man är ju inte riktigt van vid intervaller ännu. När helgen närmade sig i veckan därpå så funderade jag inte så mycket på att tävla i helgen igen. men på lördagskvällen tänkte jag, det är lika bra att passa på när det finns ett race i närheten. Så det blev till att ställa väckarklockan på fem på söndag morgonen, snabb grötfrukost och påklädning sen ut och skrapa rutorna på bilen innan kosan ställdes mot Ringsted på Själland. Inte mycket trafik på söndagsmorgonen så jag blåste dit på lite över en timme. Tog en efteranmälan och hämtade ut lånechipset innan det va dags att värma upp lite.
54 startande i H50 klassen och en bana som va 27 km och skulle köras tre varv. Det va en ganska flack bana med mycket kurvor och svängar. som vanligt i Danmark. Vinden som oftast behövs för att göra danska tävlingar bra va inte så stark för dagen.
Starten gick och som vanligt drog gubbarna iväg som om dom hade eld i baken. Första varvet gick bra med massor av attacker och ryck. Vid varvningen kom jag iväg med tre andra cyklister. Vi körde på bra och gick på skift så att luckan växte och helt plötsligt va avståndet till klungan ganska stort. Det rullade på bra tills en av gubbarna började stå över sin dragningar. Att köra på tre är betydligt tyngre än på fyra men det gick bra ändå. Men efter ett tag började den andre att stå över då och då och helt plötsligt va vi bara två som körde och då stannade farten naturligtvis av. Vid varvningen till tredje och sista varvet kom det som var kvar av klungan  i fatt oss. Jag var ganska säker på att det skulle komma upp fyra, fem cyklister eftersom tempot varit ganska högt, men det va säkert tjugo man som kom upp. Sista varvet gick väldigt ryckigt, först kom två gubbar iväg och låg bara en liten bit före klungan. Sen gled den tredje iväg från klungan och alla bara satt och  glodde. Jag tänkte flera gånger att försöka rycka upp till han men fick aldrig tummarna ur häcken......och sen va det för sent när avståndet växt. naturligtvis va detta den avgörande utbrytningen som höll till mål. Jag brukar ha ett ganska bra öga för när det är dags att vara med att köra....men i Danmark när det hela tiden är ryck och utbrytningsförsök är det svårt att vara med varje gång.
Spurtrakan va sexhundra meter lång och med vinden från vänster skulle naturligtvis alla spurta längst till höger där det blev väldigt trångt. Jag bangade lite och styrde ut till vänster och stod på va det gick i vinden....men det blev mest slow-motion och till slut rullade jag in på en sjuttonde plats. Inte mycket att komma med, men jag vill inte riskera att stå på öronen igen och då får det bli som det blir.
Lämnade tillbaka chipet och blev bjuden på en danske pölse av Christian Visby....den satt som en fläskläpp efter tävlingen. Sen drog jag hemåt.....i bilen satt jag och blev sugen på en dansk öl.

Riktigt god dansk öl

Jag styrde av motorvägen och hittade en lokal handlare som kunde hjälpa mig.
                                                                     
Så eftermiddagen avnjöts med Liege-Bastogne-Liege på TV och en dansk bajer i näven....bättre blir det inte.