Söndagsrunda i vårväder

Idag va det vårväder i Skåne. Det kan låta konstigt i Februari, men det va faktiskt åtta grader varmt och en skön sydlig vind. Idag va vi ett lite decimerat gubbagäng, arbete och spaweekend va något som lockade mer än söndagscykling. När jag skulle ge mig iväg i morse så ringde telefonen, det va Alex. Fan, hörde jag han skrek i telefonen.....slangen har exploderat! Släng i en ny då....sa jag. Han bara stönade....jag blir sen...möt upp mig är ni snälla. Alex har många goda egenskaper....men meka med cykeln är inte en av dom. Robban, Sätofta och jag hann först möta Mats som kom från Lund innan äntligen Alex dök upp. Vi styrde senare mot Flyinge och Harlösa innan vi svängde höger mot Vomb. På vägen mot Veberöd är det en liten backe som för dagen va ganska seg i motvinden. Här vet jag inte va som flög i Alex.....han gav full gas och vi andra hängde som slipsar efter honom. Han lugnade ner sig....som tur va och snart va vi framme i Veberöd. Vi körde vidare mot Lilla Japan och Björnstorp...lite segt i backarna men det gick denna gången med. Robban började nu få upp värmen i gubba diselen och stod på bra i backen upp mot Björnstorps Gods. Väl framme i Genarp körde vi över Häckeberga - Lyby - Kongsmarken och nu fick vi äntligen vinden i ryggen. Alex som fortfarande va vid liv körde på bra i backarna. Efter Esarp och Råby skulle vi köra uppför backen mot Hardeberga.....då hände det något i Alex ben....dom tog helt slut. Jag tror att han ska tacka Sätofta för knuffen i ryggen uppför backen, annars hade han nog hållit på ännu. Räften passerades i full fart och snart va vi framme i Odarslöv och där svängde Alex av hemåt. Robban, Sätofta och jag fortsatte mot Örtofta. Jag vet inte va som flög i Robban...men han fick fart på tändkulemotorn och gasade på så vi andra fick slita...ett tag. Snart va vi framme i Örtofta...sen va det bara Sallerupsbackarna kvar....dom gick som dans för dagen.
Jag som i kalendrar har skrivit upp varenda träningspass jag gjort sen 1968 kunde för dagen skriva in ytterligare 110 km och ett snitt på 29,0 km/h.

Riktigt bra distanspass, ingen fågelsång....men ett par jäkligt trötta ben hela eftermiddagen.

Sätofta och tändkulans efterträdare, Robban.

Så här såg Alex ut när han va pigg....ni skulle ha sett honom två timmar senare!

Mats, hade för dagen monterat på sina Spinaci pinnar för att få mindre luftmotstånd!

Det är Cipollini och Mats som är våra idoler.

Det va ett tag sen!

Det va ett tag sen jag va här senast. Tiden går fort när man är lycklig och dagarna bara far iväg. Träningen flyter på bra och hälsan har varit på toppen senaste tiden. Det blir mest innecykling i veckorna och utecykling med gubbarna på söndagen.
I söndags va det dags igen för ett dräparpass. Jag vet i fasiken om inte alla är lite starkare i år.....eller så är det jag som blivit sämre. Men det är inget att gå och grubbla på utan det får tiden utvisa.
I söndags så rullade Robban, Sätofta och jag mot Örtofta för att möta upp Mats, Johan och Patrik som kom från Lundahållet. Vi hann inte mer än en km in i motvinden som va för dagen snudd på halv storm för än det värkte i påkarna.....måste vara lördagens innepass som fortfarande satt i. Men jag vet av erfarenhet att det brukar ta en timme sen släpper det. Efter Örtofta körde vi ut i motvinden mot Lilla Harrie och Virke. Det blåste så jäkligt att jag va tvungen att gå ner på fjollan för att över huvudtaget komma framåt. Vi körde vidare mot Marieholm och Torrlösa innan vi framme i Svalöv. Efter Svalöv körde vi till Sireköpinge och nu snackar vi motvind.....man stod nästan helt stilla ibland. Men snart va det slut på friden....Johan som ofta är lite glad i att trissa kom fram ihop med Patrik. Nu började det bli åka av...Johan trissade och Patrik svarade...så höll dom på i tjugo minuter innan Johan la handen på Patriks axel och sa.....fan va du är stark. Sen blev det lite lugnare...och tur va det för jag låg nästan på max på hjul. Snart va vi framme i Tågarp och då svängde vi höger uppför backen mot Vadensjö. Nu började dom där starka killarna trissa igen och det blev riktigt jobbigt upp för hela backen. Efter Vadensjö körde vi till Asmundtorp och Häljarp och äntligen fick vi lite vind i ryggen. Det rullade på bra till Saxtorp och Borgeby där vi äntligen fick riktig medvind mot Furulund. Sen tog vi vägen mot Hoby....just denna väg är rolig att köra i vanliga fall....men inte idag. Nu började det kännas ordentligt i benen. Jag har hållit igen lite med maten senaste tiden för att bli av med lite vinterspäck och nu kände jag att kolhydraterna började ta slut. Men den flygande doktorn visade ingen barmhärtighet utan körde på i backarna som om han hade snott cykeln. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt och Robban, Sätofta och jag körde mot Eslöv. Nu va det bara dom där tunga Sallerupsbackarna kvar, men dom gick denna gången också....Lasse och Robban va snälla och tog det lite lugnt. Väl hemma stod mätaren på 110 km och hurtbullesnittet hamnade på 27.8 km/h.
Jag vet att det snackas mycket om att distanspassen inte ska gå så fort, man ska kunna höra fågelsång osv. man ska spara sig inför intervallerna. Jag tycker att söndagsturerna ska vara hårda, ja riktigt hårda. Jag har aldrig kört i täten på någon tävling och hört fågelsång....men det är kanske dags att prova!

Robban och Mats, starka gubbar.

Halvhjulskungarna, Johan och Sätofta.

En oberörd Patrik.

För två veckor sen va jag en vecka i Japan och kollade in några av Shimanos fabriker. Det va riktigt kul att se vilken teknologi dom använder. Här har resten av cykelvärlden mycket att lära. Det va också kul att träffa många av cheferna på Shimano. Dom är otroligt trevliga och inte minst otroligt lyhörda för vad vi handlare tycker om deras produkter. Här finns det också mycket att lära för många andra tillverkare som fortfarande bara snackar om tradition och gamla tider. Det är inte konstigt att Shimano med den inställningen tillverkar världens bästa cykelkomponenter.

Shimano har vunnit det mesta!

Hittade den här cykeln på Shimanos museum. Denna utväxling hade inte varit helt fel i den skånska medvinden.

För övrigt va Japan ett riktigt roligt land att besöka. Det blev ganska många kulturkrockar. Tidigt en morgon tog jag hissen ner till gymmet på femte våningen. Jag hade bytt om och trodde att gymmet va gratis för hotellgäster. Men för säkerhets skull tog jag med mig några sedlar. Tjena....300 kr i inträde...men va fan...hade jag asat mig upp och bytt om så tänkte jag det får gå! För 300 kronor får jag två månader på gymmet här hemma i Eslöv. När jag betalade så kollade jag ordningsreglerna....och såg att tatueringar va förbjudna. Hade dom infört det på mitt lokala gym här hemma i byn hade nog 70% av kunderna inte varit välkomna. Det va inte mycket till gym, lite hantlar, löpband, cyklar och några maskiner. Men jag fick jobbat upp en svett och va nöjd med morgonen. Det som jag tyckte va mest imponerande va att dom hade en rundbana på ca 50 meter. Där fanns också en tavla med alla banrekord...ända upp till 10000 meter.
Japan är ett land jag gärna återvänder till.

High Tech på toa!

Tokyo Tower.

Kobe biff.

Italiensk cykelkultur i Tokyo.

Japansk mat.

Gott Nytt År.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år. Själv ser jag fram mot ett riktigt bra 2016 efter ett 2015 som inte va något höjdar år på något plan.

Svinkallt i Veberöd!

Jag avslutade träningsåret med en nyårsrunda med gubbgänget. En plusgrad och säkert 10 sekundmeter iskall vind gjorde de mesta av dom 104 km jag hann med till en styv runda.

Min 60 års fest på ett microbryggeri med cykelgänget. En höjdarkväll!

Vårväder till jul

I morse när jag knallade ut i köket för att fixa gröten såg jag att yttertemperaturen va 10 plusgrader. Nu är det inte helt ovanligt att vi har temperaturer upp mot det denna tiden på året. Däremot ser jag i tidningen att det lika varmt långt upp i Sverige....och det är ovanligt. Det är alltid lite svårt att klä sig när det är varmt på vintern. Jag har blivit lite mer frösen med åren och brukar alltid ta det säkra för osäkra. Det är ju inte helt fel att svettas ut lite ister så här innan jul.
När Robban, Sätofta och jag rullade ner mot Örtofta för att möta upp Mats och Patrik fick jag lite problem. Jag har en tung vintercykel som är utrustad med elektroniska växlar och det har funkat helt klanderfritt i många år nu. Men idag när jag skulle växla hände inte ett dugg. Ett snabbt stopp för att kolla om någon kabel va skadad. Nix...men däremot så va batteriet helt tomt. Batteriet brukar hålla en hel vinter....men nu va det slut. Det va inte länge sen jag kollade statusen och då va det gott om kräm kvar. Jag vet inte va som hänt.......jag får kolla så att frugan inte kopplat in utegranens belysning i batteriet.....jag har mina misstankar!
Nu blev det till att köra hela rundan på 53-19, vilket är OK i motvinden men inte OK i medvinden. Hade jag haft mekaniskt och vajern gått av hade den ramlat ner på tolvan vilket varit sju gånger värre!
Vi drog ner mot Harlösa och Sjöbo innan vi styrde vidare mot Ilstorp. Där svängde vi vänster mot Everlöv och korsade vägen mellan Blentarp och Veberöd innan vi körde upp på Romelåsen. Just denna backe förbi St. Rödde och Kläggeröd innan man kommer fram till Stenberget är en favoritbacke.

Skånes alper!

Lång och seg och inte för brant....är vad jag gillar nu för tiden. Det kanske beror på att man tappar lite muskelstyrka med åren och då känner jag i alla fall av när det blir för brant. Nu hade vi haft mot och sidvind i två och en halv timme och då va utväxlingen inga problem. Men när vi började rulla ner mot Dörröd då vevade jag så att benen höll på att hoppa av. Som tur va svängde vi vänster mot Häckeberga och Genarp då blev det lite lugnare. Sen gick det bra förbi Bonderup till Dalby innan vi svängde ut på Lundaslätten mot Hardeberga. Här fick vi skicka hem Mats mot Lund.....mot hans vilja. Han har varit förkyld i mer än två veckor och då gäller det inte att starta för hårt. Vi andra körde uppför backen mot Hardeberga innan vi körde mot Räften och Odarslöv. Här svängde Patrik av hemåt....nöjd med dagen. Vi andra körde vidare mot Örtofta. Just i Örtofta ligger sveriges enda  sockerbruk och härom dagen tog årets betkampanj slut......vilket är jäkligt skönt för oss cyklister. Mindre lera på vägarna och inte minst betydligt mindre frakter på vägarna. Nu va mina ben helt slut efter allt vevande. Vi skulle bara uppför Sallerupsbackarna sen va vi hemma i byn. Det gick bra denna gången också!
Hemma visade mätaren på 118 km och hurtbullesnittet hamnade på 27,6 km/h.....där va det jag som försinkade dom andra gubbarna en del med mitt vevande i medvinden.

Två starka gubbar...Sätofta och Patrik. 

Mats längtar efter att gasa på igen.

Robban, pustar lite och sträcker på den gamle ryggen.

Vi mötte några cyklister idag....inte många men tråkiga. Jag funderar ibland varför man inte hejar när man kallar sig cyklist! Motorcyklister hejar på varann....husbilsägare likaså.....men inte en del tråkiga cyklister.Bättring!!!!
Eftermiddagen har varit seg....benen va helt slut....men nu är i allafall granen inne och klädd vilket skänker en del husfrid.

Nu ska bara batteriet laddas....sen jäklar kör vi igen!

Bonusbild snodd från Sätofta. Snygg formation och skärmförlängare. Inga hipstercyklister på utflykt!

Klubbkänsla

När jag började cykla i Jönköpings CK i slutet av sextiotalet fanns det en klubbkänsla som inte många klubbar idag kommer i närheten av. Klubblokalen på Gräshagen va som en ungdomsgård och som ett andra hem för många av oss småkillar. När man hade varit medlem i ett år fick man utkvittera en egen nyckel vilket innebar att man hängde där ännu mer. Ibland smet man iväg lite tidigare från skolan utan att föräldrarna visste om det. Det va roligare att spela pingis med någon kompis i stället för att sitta och försöka lösa något mattetal. Just denna sammanhållningen va nog den stora anledningen till att jag fortsatte att cykla fast resultaten va ganska skrala dom första åren. Idag när cykling har blivit den nya trendsporten är tiderna annorlunda. Facebookcykling innebär att man lägger ut träningar och allt på facebook sen träffas man någonstans i en gatukorsning för gemensam cykling. När man är klar drar alla hem till sig, vi brukade bada bastu och duscha ihop innan man cyklade hem till föräldrarna.
Det finns fortfarande många cykelklubbar som har klubblokalen kvar och jag blir glad varje gång jag ser bilder därifrån. Det är dom här klubbarna som är framtiden i svensk cykel.....i väntan på vår nästa stjärna.
Varje fredag eftermiddag/kväll under säsongen va det putsning av cykeln som gällde. Fast det va en gammal Monark hyrcykel som kostade 20 kronor om året i hyra skötte man den som en pärla.....för vem ville komma till tävling med en skitig cykel.
Vi stack till den lokala handlaren och köpte chips och läsk, sen började det putsas. Så där i efterhand har man insett att det kanske inte va den bästa kostuppladdningen inför helgen. Men va gjorde det....kul va det och till helgen va det en mil tempo som gällde.

Detta gav riktig glans!

Detta va också bra men inte lika bra som Autosol

Det som gällde för att få fram glansen va Autosol och Duraglit. På den tiden va nästan alla delarna på cykeln som pedaler, nav, vevparti osv. av rå aluminium och jäklar vilken glans man kunde få fram med hjälp av Autosol och några putstrasor. Vi kunde hålla på hela kvällen innan vi blev klara. Sen på lördagen när vi skulle iväg med klubb bussen så lastades alla cyklarna på taket. Hade man otur så regnade det hela vägen till tävlingen i Burseryd och då va hela fredagkvällens putsjobb ogjort. Men va gjorde det....roligt hade vi haft och snart va det fredag igen.

När man blev något år äldre så kom vi på ett sätt att tjäna lite extra stålar på fredagkvällen. Man erbjöd sig att putsa någon av dom äldre killarnas cykel för en femma. Jag glömmer aldrig när jag en gång pustade Chanas cykel. Fredag på den tiden innebar att det va läge till dans och då snackar vi riktig styrdans och inget annat. Naturligtvis skulle Chana ut och dansa fast det va tävling på lördagen. Jag erbjöd mig att putsa hans cykel för en femma, men då skulle denna vara i nyskick när han kom ner och kollade innan han drog på dans. På den tiden drog man ut vid åttatiden och inte som idag vid midnatt. Jag slet som attan med Autosolet och ett gäng trasor. Efter ett par timmar va cykeln som ny...inte ett märke på den. En liten stund senare kom Chana klädd i kostym och slips ner på klubben. Han va på väg ut på dansen och skulle bara godkänna jobbet samt betala femman till mig. Jag kommer ihåg att han luktade så gott.....det va nog rakvattnet!
Han tog ett varv runt cykeln, kollade lite och såg nöjd ut. Då helt plötsligt tog han tag i styret svängde upp cykeln på bakhjulet. Ur bröstfickan på kostymen tog han fram näsduken och körde upp den i hålet på framgaffeln där bromsen satt (på stålgafflarna va det alltid ihåligt där och inte som på dagens carbongafflar) där hittade han naturligtvis lite skit som syntes på näsduken. Nu blev det ett jäkla dividerande. Chana med glimten i ögat tyckte jag hade fuskat och ville bara betala halva priset. Efter en stunds snack fick jag min femma. Chana drog ut på dans och jag cyklade hem fem kronor rikare.

Det va just i det här hålet som näsduken blev smutsig!

Alla dom här händelserna för snart femtio år sen sitter fortfarande som etsade i minnet och är en av anledningarna till att mitt liv blivit som det blivit!

Äntligen söndagsrunda

Äntligen har det blivit en söndagsrunda med gubbagänget. Det va länge sen och nu va det äntligen dags igen.
Robban, Sätofta och jag rullade ut i medvinden mot Örtofta för att möta upp Patrik och Johan som kom från lundahållet. Det va riktigt länge sen det va nordanvind så det blev till att styra norrut. Vi körde mot Stångby - Lackalänga innan vi körde ner genom skogen i Furulund och förbi Ljungenbadet. Just efter Kävlingeån körde vi vänster uppför en liten brant luring. Just denna lilla backe får mig alltid att tänka på vintrarna när vi hade löpträning med Kävlinge CA. Efter att ha sprungit en timme i Furulundsskogen avslutade vi ofta med tio backintervaller i just denna backe. Den är inte lång....men det va vad som fanns tillgängligt i närheten.
Efter Kävlinge körde vi till Hög - Karaby - Dösjebro innan vi drog vidare norrut mot Billeberga. Här i motvinden körde Patrik och Sätofta på riktigt bra och det fanns klara tendenser till halvhjulning från en av gubbarna......jag säger inte vem..... ni får gissa!

Efter Billeberga körde vi vidare mot Sireköping - Ekeby innan vi äntligen svängde ut i sidvinden mot Kågeröd. Nu började jag bli riktigt trött i benen. Crosscykel med 32 mm. däck, skärmar, skärmförlängare tar på en gammal mans ben. Men det är bara att kämpa på.....snart va vi framme i Kågeröd och körde vidare mot Ask. Just ut från Kågeröd är det alltid tungt......en seg rackare ut genom byn som går förbi Knutstorps Motorbana och en bit till. Framme i iAsk körde vi rakt fram mot Trolleholm och vidare till Trollenäs där vi lämnade av Robban som styrde hemåt. Nu gick det på ganska bra i medvinden ner mot Remmarlöv.......där det luktade öl!

Lokal öl.

Rekommenderas!

En sväng ut i motvinden innan det va dags för medvind igen mot Lilla Harrie och Örtofta. Patrik och Johan styrde ut i medvinden mot Lund medan Sätofta och jag fick köra hem i motvinden mot Eslöv. Just motvinden och den förbaskade Sallerupsbacken är ingen bra kombination för en sliten gubbe efter 4 timmar i sadeln. Men Lasse va snäll och tog det lite lugnt så att jag kunde asa mig upp ytterligare en gång.

Johan, Robban, Sätofta och Patrik körde som vanligt riktigt starkt.

Hemma på garageuppfarten visade mätaren 114 km och hurtbullesnittet hamnade på 29.0 km/h.
Ett riktigt bra träningspass med gubbgänget. Inget fika, inget skvättande, inget luciaglitter utan bara ett riktigt bra träningspass som känns i benen hela eftermiddagen.
Jag ser redan fram mot nästa söndag och inte minst julhelgen då man har några extra dagar ledigt.

Idag mötte vi inte många cyklister.....bara några fjånar som vintertränar på racer utan skärmar. Jag kan inte fatta att man ger sig ut och tränar i blötan på en racer utan skärmar. Man förstör både cykel och kläder....och kanske sig själv. Känns bättre att gå på spinning!

Gran Canaria är kanon för cykling

Det va ett tag sen jag skrev något på bloggen. Träningen går inte bra......jag har haft min tredje förkylning för i år. Två inomhuspass på tre veckor är inte mycket att skriva hem om. Denna förkylning va nog den segaste jag haft på många år. Ont i halsen, bihålor och en jäkla hosta har varit en nära döden upplevelse. Att jag va tvungen att ta två innepass berodde på att jag bokat en resa till Gran Canaria med några kompisar från gubbagänget och va tvungen att testa om jag kunde träna överhuvudtaget. Träna och träna, det va nog mer frågan om att sitta i en sadel innan vi gav oss iväg.
Vi tillbringade en vecka i Meloneras och hade det riktigt bra. Cyklingen på Gran Canaria är riktigt bra men jobbig eftersom dom flesta vägarna är ordentligt kuperade.

Jag har säkert varit och cyklat på ön tio gånger och det brukar bli samma vägar man kör varje gång. En vecka eller två räcker.....sen kan man alla vägar som finns inom cykelavstånd. Vi körde långa turer i distansfart vilket va OK för mig men backarna va tunga på pga. vintertung cyklist samt inte minst avsaknad av träning i tre veckor. Johan, Alex och Mats körde på bra och jag försökte hänga på så gott det gick utan spränga mig.
Vi mötte massor av cyklister varje dag. Massor av norrmän, tyskar, danskar men dåligt med svenskar och jag fattar inte riktigt varför. OK, man kanske inte åker på träningsläger i December....i alla fall om man inte kör Pro Tour, men kan ju åka dit bara för att cykla.

Vi stötte på Peter Kennaugh och Twan Poels från Team Sky några gånger. Vilka killar! Kul att se att dom bästa proffsen i världen har hjälmen på sig när dom fikar! Här finns det inga centimeter regler! Stilen är kanske något för svenska cyklister att ta efter. Här hemma har det blivit viktigare att vara stilig än att cykla fort! 

En av dagarna körde vi Valley Of The Tears (VOTT) vilken är en riktig mördarrunda. Start i Meloneras - Puerto Mogan - San Nicolas och sen börjar slitet. Första biten upp till dammen går bra...lugnt och tyst....knappt en bil i sikte. Sen när man viker av på den mindre vägen CG-606  börjar helsiket. Första biten är riktigt brant ca.25% sen blir det lite bättre mot Carrizal innan det blir ännu brantare. Här va det så jäkla brant att det var bara min stolthet som hindrade mig från att hoppa av cykeln och gå en bit. Jag har inte gått av i en backe sen 1968 när vi körde backträning på Smålands Taberg med Jönköpings CK. Då va man 12 år och hade 45 x 19 som lättaste växel....nu är man 60 bast och har 36 x 28 och kommer knappt upp!
Denna backe är nästan 10 km till Ayacata och väl där satt kaffet som en smäck. Sedan va det full fart ner till Santa Lucia och Vecendario och tillbaka till Meloneras. 124 km och 3270 höjdmeter.

San Nicolas i horisonten

Alex blev svettig på dagarna!

Totalt blev det 55 mil cykling vilket va absolut max va jag klarade av med min träningsbakgrund senaste tiden. Detta va en av dom bästa träningsresorna jag gjort. Ingen hets, bra cykelkompisar, bra väder och inte minst lite trevligt barhäng.

Nu gör jag en nystart mot 2016 igen.....jag vet snart inte för vilken gång i ordningen!

Johan, vår käre vän Lennart From och  Mats i foten av väg CG-606