En riktigt bra söndag

Började söndagen med en träningstur med det vanliga söndagsgänget. Någon minusgrad och en kall östlig vind på 7 - 8 sekundmeter va det som stod på programmet. Med andra ord inte speciellt inbjudande, men det bryr sig mina träningskompisar om.....dom bara kör...oavsett väder. Anders W, Mats Murare, Patrik, Johan och Sätofta Lasse va dagens sällskap. Vi drog österut och började med två och en halv timme motvind. Eftersom de mindre vägarna fortfarande är isiga fick vi tyvärr hålla oss till de större vägarna. Jag försöker alltid träna på så små vägar som möjligt för att slippa så mycket trafik det går....men den planen gick inte att hålla idag. Vi drog mot Flyinge - Harlösa - Övedskloster - Sjöbo där tog vi vänster ut på den alltid mycket trafikerade vägen mot Hörby. Detta är en väg som jag försöker undvika att träna på om det går....men idag gick det inte att undvika den. När vi kom fram i Hörby svängde vi vänster mot Osbyholm och fick äntligen vinden i ryggen. Sen styrde vi mot Fogdarp på en väg som de flesta motionärer känner igen från Ringsjön Runt. Ner mot Snogeröd och sen uppmot Pugerup och vidare mot Hurva. I backen i Hurva va det isigt och Johan gick omkull men som tur va utan större skador. En öm armbåge va minnet från den vurpan. Sen drog ner mot Skarhult där vi skiljdes...Patrik, Johan och Mats styrde mot Flyinge och vi andra mot Ellinge via golfbanan och sen vidare till Eslöv. En bra träningstur i ett kallt och blåsigt väder då de flesta gubbar i min ålder hade nöjt sig med att begränsa utomhusaktiviteten till att åka och köpa frukostbullar. 104 km och ett snitt runt 27 va det som stod på mätaren när cykeln rullades in i garaget.

Johan med öm armbåge och hål i vindjackan

Alltid trevliga och starka träningskompisar, Mats Murare, Anders W och Sätofta Lasse

Efter ett snabbt bad va det dags att bänka sig framför TV för kolla in eftermiddagens sport.....den va inte att leka med. Först finalen från Austrailen Open i tennis....vilken match...helt otroligt.... efter sex timmars kamp stod Djokovic som segrare. Världsidrott när den är som bäst.

Sen va det dags att plocka fram datorn för att kolla in VM i cykelcross från Koksijde i Belgien. Livestream är fantastiskt för oss cykelfreakar. Trodde ett tag att det va belgiska mästerskapen...sju belgare först på en tekniskt svår sandbana som kräver en speciell teknik. Niels Albert som en suverän vinnare.


Förra gången VM gick i Koksijde 1993 va jag och brosan där ock kollade. Då va det inte många svenskar som över huvudtaget visste va cross va för någonting. Vi bodde i Gent och samåkte med våra kompisar Pete från Nico Sport och Graham Webb....amatörvärldsmästare i landsvägscykling 1967.

Paul Herijgers, hård som flinta... öppen tröja och snö

                                                          

Det va en riktigt trevlig helg med många bra stories. Vinnare den gången va Paul Herijgers som idag jobbar för Sporza i Belgien som crossspecialist. Kolla in denna länk där han lär en norrman köra cross i sand......riktigt bra.

      http://www.sporza.be/cm/sporza/videozone/MG_sporzatips/MG_WK_veldrijden/1.1206926

Sen va det dags att kolla in Danmark ta guld i handbolls EM.......riktigt kul och det är bara att lyfta på hatten för danskarna....som är bäst när det gäller. Ingen bra match men som vanligt i idrott gäller det att vinna och inte spela snyggt. Sådana här söndagar som denna skulle man ha fler av....

Hur svårt kan det vara?

Vi hade ju i alla tur som fick träna på rullar inomhus!

Härom morgonen när jag drog av några intervaller på testcykeln innan jag drog till jobbet så funderade jag lite hur inomhusträningen ändrat sig genom åren. När jag började cykla på sextiotalet va det rullar som gällde.......stora tunga rullar av plåt. Tunga att köra på innan man fick upp speeden....när man väl fått upp farten va decibelen inte att leka med. När vi satt 12-15 killar på klubblokalen och körde rullträning till en tränare som markerade intervallerna med en visselpipa va oljudet inte att leka med. När man kom hem på kvällen och skulle lägga sig ringde det i öronen värre än man varit på en rockkonsert.
Sen började testcykeln att dyka upp.....men eftersom dom va ganska dyra tog det ganska lång tid innan klubbarna kunde få ihop några....så det va fortfarande rullar som gällde långt in på sjuttiotalet. Monark gjorde en snikversion av testcykel som hade samma stora svänghjul som idag.....men den hade en spak man kunde dra i för att få sju olika belastningar. Kalibreringen gjorde man genom att mäta belastningsfjädern och inte med en pendel som idag. Att kalibrering blev som den blev är inte svårt att räkna ut. Sittställningen ska vi inte snacka om....den blev som den blev. Sen dök Nicke Welin-Berger upp i Nya Cyklisten....med sin hottade Monark testcykel och alla sa...wow.
När jag gjorde lumpen i Ystad blev det mycket vinterträning med IK Vinco som va en stor klubb på den tiden. På vinterkvällarna va det testcykelträning hemma i den legendariske ledarens Walfrid Hanssons källare på Kapellgatan som gällde. Här stod testcyklarna på rad....alla Monarker med spaken. Jag är fortfarande inte säker på att Walfrid som va stark som en oxe hade fått ihop det med kaliberingen riktigt. Första gången sa han ni kan värma upp på nollan sen kan ni köra dom första intervallerna på ettans belastning. Jag tänkte.....va fan jag brukar ju köra på trean eller fyran. När jag väl spänt clipsremmarna och skulle veva igång kunde jag knappt få runt pedalerna....nollan va som trean på de flesta andra testcyklar och ettan ska vi inte snacka om. Walfrid hade spänt remmen så in i bomben vilket gjorde att belastningen va helt uppåt väggarna. Efter en timme va jag helt slut och hade fått uppleva ett av de jobbigaste testcykelpass jag någonsin upplevt. Där kan vi snacka Ohm i pedalerna. Jag kommer ihåg från denna vinter i källaren att Walfrid son Leif alltid skulle ha sin cykel på samma plats....första gången tänkte jag hur viktigt kan detta vara. Efter passet förstod jag varför...när svettpölen under cykel hade gjort en rännil på det välvda källargolvet bort till golvbrunnen några meter längre bort va Leif nöjd. Här snackar vi inte watt utan ett jäkla ohm i pedalerna. Detta år va Leif sjua på VM i Belgien ......med ett heltidsjobb. Nu när testcykel verkligen gjort en revival så har träningen tagit en jäkla fart runt om i stugorna. Intervaller jag aldrig hört talas om dyker upp.....Tabata va fasiken är det...en japan? Är japaner bra på att cykla? Dödsfyror...låter inte alls kul.....låter mer som jag skulle hoppa träningen. Varje år dyker det alltid upp något nytt program där man ska göra så kort som möjligt men ändå bli lika bra som om man körde långt.....jag har aldrig hört talas om någon cyklist som kört tolv och en halv minut intervaller och vunnit någon större tävling...men det kanske kommer. Själv kör jag gamla klassiska intervaller precis som Nicke Welin-Berger rekommenderade i Nya Cyklisten i början på sjuttiotalet......hur svårt kan det vara?

En underbar vecka i solen

Ja.....då va man hemma igen efter en underbar vecka nere på Gran Canaria. Efter en lång, mörk och inte minst blöt höst va det inte helt fel att få cykla en vecka med kortärmat och bara ben. Jag bodde ihop med Cykel Citys elit team på Hotel Marina Suites i Puerto Rico. Ett riktigt bra hotell med underbar service och mycket vänlig personal. Bara en sån grej som att man får sina träningskläder tvättade var dag är en service man verkligen uppskattar när man är på läger. Maten är också viktig när man tränar varje dag...och här behöver man inte gå hungrig. För mig som är glad i mat gäller det ta det lite lugnt annars kommer man hem med skinnet mer spännt än vanligt. Jag tränade så gott som varje dag med elit laget som körde mest distans dom första dagarna. Ibland va det inslag av styrketräning i några backar....och då fanns det inte en hjalmar att hänga med. Lika svårt va det när dom körde lagtempointervaller......då hängde man som en slips längst bak. En av dagarna mötte vi Saxobank som också låg och tränade på ön. Kul när man hör Kasper Klostergaard säga "där kommer Cykel City" vilket visar att grabbarna satt sig i respekt ute i Europa.
Annars bestod dagarna mest av träning (nån dag va vi ute i mer än sex timmar) ,lite slappande vid poolen, äta upp sig....samt för oss gubbar en öl eller två på kvällen. Sämre kan man ha det.
Den där korpulente tysken att cykla med som jag letade efter hittade jag aldrig.......men det gick bra med lite yngre killar också fast dom gav mig ömma ben i de flesta backarna.
För er som funderar på att lägga en vintervecka på cykling kan jag verkligen rekomendera Gran Canaria. Bra vägar med mycket bra beläggning, för det mesta bra och förstående bilister samt inte minst ett underbart väder. Vi hade tio minuters regn på en vecka. Den enda nackdelen som jag kan komma på är att ön är lite väl kuperad. Men på vintern när man mest försöker få ihop timmar så är bara att ta den fart man kan....upp kommer man alltid.
Jag fick ihop nästan 26 timmars cykling på 6 dagar vilket kändes i benen varje kväll man kröp ner under täcket.
Efter att ha pustat några dagar va jag på gymet i morse för första gången på två veckor. Jag kände träningsvärk redan på väg hem i bilen...så i natt blir det nog till att ligga med stödkäpp.

Det har snöat hela eftermiddagen så vi får se om det är vintern som är på gång eller det är det vanliga skåneblasket.

Henke Åbom stöttar mig efter många timmar i sadeln

Ola, Formtoppen cykel, Mats, Cykel City Veteran och Magnus, Formtoppen Cykel

Bra körande Åbom

Robert Pölder

En urstark Landis Landström

Svenske mästaren Philip Lindau, alltid lika glad

En trött Johan Broberg, efter backtävlingen

Kurt, ägare till Morgan Blue hade några trevliga dagar med sitt favorit team Cykel City

En trött men glad Jonas Bjelkmark

Det rullar på....

Här nere i Skåne rullar det på som vanligt. Senaste veckan har bjudit på ganska taskigt väder, men ändå blivit en bra träningsvecka. Ute någon dag och testcykel någon dag, vilket brukar bli den vanliga mixen. I fredags som va trettondagen hade vi här nere det bästa vädret vi sett på länge.....några minusgrader på morgonen och inte minst en klarblå himmel.....så det blev en bra tur med det vanliga gänget. Idag va det som vanligt igen......grått och tråkigt. Vi blev ett bra gäng med Sätofta Lasse, Johan, Mats Murare, Anders W och inte minst danskproffsen Lucas och Lars som nästa år kör för Team Concordia. Vi styrde kosan norrut men först gjorde vi några klingelikrokar i mellanskåne......för Sätofta skulle till ishallen på eftermiddagen och hann inte köra så långt. Kompisar som vi är styrde vi upp det utan problem....en Sätofta Lasse med trötta cykelben i Höörs ishall är nog inget ingen vill se. Kågeröd - Billesholm och upp mot Åvarpsbacken som ni flesta säkert känner igen som den andra backen på Cykel City Gran Fondo. Detta är en ganska fin åkbacke där Lucas och Lars höll ett jämnt och fint tempo uppför. Uppe vid Stenestad skiljdes våra vägar.....danskproffsen körde mot Sönnarslöv för att dryga ut distansen. Vi andra styrde ner mot Kågeröd...för att uppleva den i min mening värsta backen på åsen. Jag har tränat på Söderåsen i fyrtio år och varenda gång jag kommer till denna backe så bränner det i benen. Man rullar frihjul ner från Stenestad och sen när man ska börja ta i igen i den knäppan upp mot dammarna är det alltid en jäkla pina. Varken brant eller speciellt lång utan bara jäkligt seg. Ni som kört på åsen känner säkert igen knäppan jag menar. Efter Kågeröd blev det Svalöv - Teckomatorp - Norrvidinge....här svängde vi mot Marieholm - Reslöv. Där drog vi vänster mot Virke där Mats och Johan körde mot Lund och Anders och jag mot Eslöv. Bra träningsrunda i ett gråkallt väder. Hemma stod mätaren på 137 km och hurtbullesnittet på 29,8 km/h.

Mats Murare, en stilåkare

Johan, den flygande doktorn

Danskproffsen Lars och Lucas

Varje gång man kommer upp för en backe på vinterträningen på lättaste växeln stönar och pustar man som man ska dö......och varje gång tänker man hur fan ska det det gå i sommar. Tunga ben, tung cykel, mycket kläder på sig kan vara en av anledningarna. Kanske åldern kan vara en anledning till att man tycker att backarna blir både längre och brantare för var år.



Trött gubbe

 På tal om backar......nästa vecka ska jag försöka överleva ihop med Cykel City Elit Team på Gran Canaria, vilket inte blir det lättaste. Gran Canaria är det bästa stället i Europa om man vill cykla på vintern....alltid bra väder, inte mycket trafik och inte minst bra vägar med fin beläggning. Att det också är massor av cyklister där gör ju inte saken sämre.......har jag tur kanske kan jag hitta en korpulent tysk att ta sällskap med i backarna.