Det blev en bra avslutning

På dagen innan nyårsafton blev det årets sista utomhuspass. Som vanligt drog vi ut på en bra runda....denna gång utan dubbdäck. Lite duggregn och 6 grader varmt när vi gav oss iväg mot Lund. Lucas, Mats Andersson och Anders W. gjorde mig sällskap denna söndag. Vi mötte upp Patrik, Mats Murare, ytterligare ett danskproffs Lars A. och inte minst Linus Dahlberg. Ett riktigt bra träningsgäng som vanligt på vintersöndagarna. Eftersom vinden va sydlig körde vi söderut för att få lite go medvind i ryggen sista biten hem. Linus som är en smart kille kom med korta skärmar och fick naturligtvis slänga sig in längst bak. I vårt gäng gäller 32 mm däck med punkteringsskydd, hela fast monterade skärmar med förlängare fram och inte minst bak. Vem vill se ut som om man spenderat en dag i kolgruvan när man kommer hem från träningen. Det går knappt att få kläderna rena och cykeln ska vi inte snacka om.
Vi körde ner över Harlösa - Vomb innan vi kom ner till Veberöd där vi svängde vänster mot Blentarp. Hela tiden i motvind..... sen svängde vi höger upp mot Kläggeröd vilket är en lång sugande backe upp till Stenberget.

Snabbt stopp uppe på Stenberget

                                                                 
Uppe på toppen tog vi höger ner mot Janstorp och Häckeberga. Vidare mot Lyby - Kongsmarken där vi fick göra ett stopp när Patrik punkterade.....vi andra körde framåt en bit för att sen vända tillbaka, allt för att hålla värmen. När Patrik fått på hjulet hann han 100 meter innan det va dags för ytterligare en  punktering på det andra hjulet. Vi andra fick köra framåt en bit och vända om igen....innan vi kom vidare. Finns det något tråkigare än att få punktering på vintercykeln.....man håller på att frysa ihjäl när man står där......för att inte snacka om hur skitig man blir om händerna.

Patrik mekar, Anders håller cykeln och Mats konsultar

                                                                       
Efter vårt pit-stop kom vi vidare mot Dalby och Södra Sandby. Nu rullade det på bra i medvinden...och när Anders W. börjar halvhjula danskproffsen då får man hålla i mössan. Snart var vi tillbaka i Örtofta och sen va det bara Sallerupsbackarna kvar.....denna gång va det med pigga ben så det gick som en dans. Danskproffsen svängde vänster mot Kävlinge för att skarva på ytterligare en timme.....jag styrde rakt hemåt och va nöjd med ytterligare en bra söndagsrunda.
Hemma stod mätaren på 123 km och ett snitt på 29,4 km/h.

Idag kändes det bättre än på länge....Kläggerödsbacken gick hur bra som helst och jag kände mig stark.....tills Mats uppe på toppen sa "tack för att ni tog det lugnt idag". Jag som trodde att formen va på gång......kom snabbt i andra tankar igen.

Jag önskar er alla ett gott slut på året och ett ännu bättre 2013. Håll hjulen rullande!

Annandag Jul

Jo, det blev en träningsrunda även på annandagen. Sätofta-Lasse och jag drog iväg i regnet mot Lund för att möta upp Johan. Det va så där lagom inspirerande att ge sig iväg när det regnade....men va gör man. Nu blev det inte så farligt för efter en stund avtog det och blev helt OK.

Lasse mekar och får goda råd av Johan

                                                            
Vi hann inte långt iväg förrän Lasse fick lite tekniska problem med bakdäcket. När vi stod där och mekade kom Mats Murare smygande och stannade för att assistera. Han skulle ut på en runda med några kompisar han skulle möta upp. Vi tog sällskap och körde mot Kävlinge där vi mötte Andreas och Erik. Sen körde vi vidare mot Karaby och Hofterup för att där styra mot Barsebäckshamn.

Starke Mats va inte döende svanen idag

                                                                   
I det gamla fiskläget är det inte mycket action denna tiden på året, speciellt inte när det duggregnar och snålblåser. Vi körde tillbaka i medvinden mot Löddeköpinge.....vid sandskogen mötte vi OS guldmedaljören i segling Max Salminen som som va ute och tog en löptur.
Vidare mot Stävie - Vallkärra där Johan, Mats och Andreas drog mot Lund medans Sätofta och jag körde vidare i medvinden mot Eslöv.

Lite decimerat söndagsgäng som för dagen blev förstärkta av Anderas och Erik

                                                                    
Bra träningsrunda i ett ganska lugnt och behagligt fettförbränningstempo som verkligen behövs så här efter juldagarna. Det är konstigt....varenda år så tänker man...i år ska jag ta det lugnt med ätandet men ändå blir det som vanligt! Nu är det ju ingen större fara för vi snackar bara om några dagar....men man känner sig riktigt uppsvälld och det spänner i byxlinningen.

Mätaren visade 79 km och hurtbullesnittet blev 26,4 km/h vilket är helt OK med dubbdäck! På tal om dubbdäck så åker dom av nu.....i alla fall för ett tag.

God Jul

Först ska jag önska er alla en riktigt God Jul och hoppas att allt flyter på som det ska.
Träningen senaste tiden har flytit på bra med fina inomhuspass i veckorna och bra söndagsrundor. Idag lillejulafton va det dags igen att rasta vintercykeln. Samling vid nio som vanligt för att möta upp gänget från Lundatrakten. Sätofta-Lasse, Lucas och jag styrde mot Lund i sidvinden. Dra åt skogen va det blåste...dom sa på Radio Malmöhus att det va upp mot 20 sekundmeter i byarna. Detta i kombination med minus två grader gjorde det till rena Sibirienkylan. Att det sen va en klass två vädervarning för inkommande snö gjorde ju inte saken sämre.

Sätofta-Lasse innan han fick problem med kedjan

Danskproffs

                                                          
 Från Lund kom Mats Murare, Patrik och Johan glidande. En snabb vändning och sen ut i medvinden mot St. Harrie.....det är inte ofta man kör med dubbdäck i femtio! Här anslöt nästa danskproffs Lars Andersson, sen ut i motvinden mot Remmarlöv där ytterligare ett danskproffs anslöt, Lars bror Mats. Sen körde vi upp mot Trollenäs och helt plötsligt fick Lasse problem med cykeln. Det va en stel länk som inte gick att få ordning på....han körde vidare ett tag men kedjan rappade hela tiden så han han vände hemåt mot Eslöv. Vi andra körde upp mot Trolleholm -Billinge i motvinden. Sen svängde höger mot Hasslebro och vidare mot Höör. Här stod vi helt stilla i motvinden, jag kollade ner på mätaren och den stod på 12 km/h och det gick knappt framåt. Mats Andersson tyckte att jag tog lite korta förningar i motvinden. Om det beror på åldern, fan jag är ju äldre än hans föräldrar eller om det va hustruns sista ord innan jag slog igen dörren "kom nu inte hem som ett kolli som du brukar på söndagarna....tänk på att det är lillejulafton och vi ska äta gott i kväll". Hur som helst är det inte lätt att hålla igen när det blåser som idag....slår man av lite så stannar man. Vi svängde ner mot Ormanäs och sen vidare mot Stanstad och kom fram till stoppet vid foten av Orupsbacken. Sen höger på wirevägen mot Rolsberga fram till gamla Bo där vi tog höger mot Södra Munkarp. Nu började Mats Murare bli lite sliten men med lite vilja och och några kompisar som gav lite extra lä kom han med upp över backarna. Ner mot Pugerup och ut i medvinden mot Skarhult gick det nästan av sig själv....igen va det över femtio blås och man hörde dubbdäcken smattra mot asfalten. Vi skiljdes vid Skarhult, danskproffsen skarvade på för dom skulle köra fem timmar idag. Mats M. Patrik och Johan körde mot Flyinge och jag körde mot Eslöv över Ellinge.
När kom hem i garaget stod mätaren på 90 km och hurtbullesnittet hamnade på låga 25,6 km/h vilket är just över skamgränsen.....men va ska man göra dubbdäck, ett par minus och inte minst full storm.

Cykel City Veteran önskar alla en God Jul.

                                                                  
Det kan ju inte vara sällskapet det är fel på, vi måste ha en av dom bättre träningsgrupperna i Sverige. Lucas har kört i elitklassen i mer än tio år och va i år fyra på SM, Lars har kört i junior och seniorlandslag och va i år tvåa på SM och hans lillebror Mats som körde VM i Holland i år. Alla tre kör nästa år i det danska continentalteamet Concordia. Sen har vi några starka gubbar som Johan B. och Patrik som fyller på....det är inte konstigt att man blir trött ibland.
Denna lillejulafton blev en hård dag.....och ni som inte kom ut idag, kom ihåg att det va den 23 december som kan vara skillnaden på tävlingarna nästa säsong.
God jul på er alla!!!

Årets idiot

                                                               

Det endas om saknas är dom svarta strumporna!

                                                                    
Så här års kommer det många listor om årets händelser. Vi cyklister tycker nog att denna är en av listorna vi kunde vara utan.

Dubbdäcksdebut

Idag va det dags för första gången i mitt liv att prova på dubbdäck på vintercykeln. Jag har kört MTB med dubbdäck vilket va helt OK på grusvägar. Men idag skulle det klämmas asfalt på lite halvisiga vägar.

Lucas och Lars, dom bästa träningskompisarna man kan tänka sig på vinterträningarna

                                                                             
Det blev lite manfall idag så här i jultider. Någon skulle köpa julgran, någon var tvungen att jobba och det var till och med en av gubbarna som skulle äta tårta, vilket inte va en dum idé idag. Anders W. Lucas och jag körde mot Lund för att möta upp Mats Murare som kom smygande i Örtofta. Sen drog vi mot Kävlinge och mötte upp nästa danskproffs Lars A. Det här med dubbdäck va en upplevelse, tungrullat så man tror att bromsarna ligger mot.Styrningen i kurvorna va också en upplevelse innan man blev van. Mats va den smartaste killen idag...han körde odubbat. Vi bestämde att vi skulle hålla oss till dom lite större vägarna för att slippa den värsta isen. Vi körde förbi Kävlinge till Dösjebro och vidare mot Annelöv och Billeberga. Sen drog vi till Asmundtorp och därifrån till Häljarp. Vi tänkte att om vi kör på raksträckorna ut mot Barsebäckshamn så kommer det inte att vara några problem med underlaget. Men det va det...... mycket is och spårigt gjorde att vi fick slå av lite på takten. Mats som körde friktionsdäck hade det lite jobbigt både med isen och motvinden. Innan när vi körde i medvinden började han att halvhjula oss andra lite.....jag antar att vi fick igen lite för gammal ost! Väl i Barsebäckshamn började det att duggregna och motvinden tilltog lite...det är vid sådana här tillfällen man funderar om man skulle hitta en mer rogivande hobby....samla på ölunderlägg...frimärken eller trädgårdstomtar.

Mats, the man with the hammer!!!

                                                                   
 Men snart va vi i Löddeköpinge sen ner mot Bjärred - Lomma och Åkarp. Det rullade på bra i motvinden och duggregnet. Vid Åkarp började Mats klaga på en ankommande hammare. Men han hängde på där bak när vi styrde mot Staffanstorp - Kyrkheddinge. Där tog vi cykelbanan mot Dalby.....men det va inget bra beslut för det va rena isbanan. Vi fick stanna vid flera tillfällen och leda cyklarna en bit för det hade också blåst upp snö i drivor. Men vi va snart i Dalby där Mats svängde av hem och vi andra körde mot Södra Sandby och Gårdstånga.Äntligen fick vi lite vind i ryggen men inte hjälpte det för nu började danskproffsen stå på lite mer och Anders och jag fick slänga oss in där bak. Nu började benen säga ifrån och kolhydraterna började ta slut. Men vi kom vidare till Örtofta innan vi svängde mot Eslöv.....och dom där jäkla Sallerupsbackarna. Nu va pulvret slut så jag tog min egen takt upp.....och den va inte snabb.....just över styrfart. Anders och jag körde sista km till Eslöv, Lucas körde med Lars mot Kävlinge för att skarva på en timme till.

Anders, alltid glad och inte minst stark!

                                                                         
När jag rullade in cykeln i garaget tänkte jag att det här med dubbdäck är inte dumt...om dom bara inte hade rullat så tungt. Det är som att köra i ett svagt motlut hela tiden....och det vet ju alla hur kul det är.
Mätaren stod på 120 km och hurtbullesnittet låg på 27,6 km/h vilket är OK en dag som denna.

Detta va första utepasset på 3 veckor och det kändes....annars har det mest varit inomhuscykel som gällt i det taskiga vädret. Men det är fortfarande gott om tid och säsongen är fortfarande långt borta....men tiden går snabbt.

Nu blev det vinter

Så kom vintern även i år. Jag tycker att det är lite tidigt med snö redan den första december, men det är väl bara att gilla läget. Nu verkar det bli kallt ett tag framåt så vi får se om man får se några bara vägar på ett tag.
I söndags började det plinga i telefonen tidigt på morgonen. Det va alla kompisar som ställde in träningen till höger och vänster. Det gjorde dom helt rätt i för det fanns ingen möjlighet att åka ut på vägarna och träna. En decimeter lössnö och landsvägscykling är inget man kombinerar. Det är inte vädret eller temperaturen som är problemet...... för så fina vinterkläderna är idag kan man inte skylla på mycket. Problemet är snömodden på vägarna. Det är en total livsfara på vägarna med bilar som sladdar hit och dit.

Här cyklas det!

                                                                    
Nu kan man naturligtvis köra MTB, men det gick inte att styra upp med så kort varsel denna gången.
I Sverige är det mycket viktigt att vinterträna, mycket viktigare än i dom flesta andra länder jag cyklat i. Helst ska man ut och cykla när det är en meter snö......och helst ska det vara 10 grader kallt också. Jag fattar inte detta riktigt....för på sommaren när det är fint väder och underbart att cykla då har dom flesta redan tröttnat och börjat planera nästa säsongs vinterträning.


Den här sliter jag på, ofta.

                                                                  
                                                                    
Så nu blir det till att hålla sig inomhus och se till att hålla svänghjulet glödande på inomhuscykeln. Som tur är tycker jag att det är roligt att sitta och svettas på inomhuscykeln. Om det är ett sundhetstecken kan jag inte svara på..... men troligtvis inte.

Kan du slå en pensionär?

Jag brukar försöka köra lite gymträning på vintern. Inte så mycket för att cykla fortare utan mer för att försöka hålla förfallet stången. Jag tror inte att det är fel att köra lite styrketräning, om inte annat för bli lite starkare och därmed göra vardagen lite lättare. Mitt lokala gym öppnar redan klockan sex på morgonen så det går alldeles utmärkt att klämma in en timme innan dagens jobb. Tidigt på morgonen är det inte mycket hoodtröjor, mjukisbyxor eller tatueringar man ser. Här handlar det mer om pensionärer som tränar eller rehabtränar. Alltså lugnt och skönt!

Bertil 75 år och 174 kg i bänkpress och jag 57 år och 55 kg. Den pensionären slår vi inte!

                                                      
För några år sen så träffade jag en äldre man som inte riktigt passade in på denna tiden. Med tiden blev vi lite polare och började snacka lite. Jag sneglade lite i ögonvrån när han lastade på vikter....i mängder.
Att man ska ha respekt för äldre...har man fått höra sen man va liten.....här snackar vi respekt i kubik. Efter ett tag berättade Bertil som han heter att han har tränat i hela sitt liv. Först höll han på med kanot och senare styrketräning. Ingen Bodybuildning utan klassisk styrketräning.

För ett tag sen berättade han att han fyllde 75 år, vilket är bara att gratulera till. Men han berättade också att han blev förbannad för han klarade inte sitt årliga mål, vilket inte går av för hackor. I många år har hans mål varit att klara sin ålder plus 100 kilo.....dvs. i år 175 kilo i bänkpress. Han hade laddat upp två dagar innan med att köra fyror på 145 kg och fått lite ont axeln. Med lite bättre uppladdning tror jag att Bertil klämmer 176 kg nästa år utan problem.
Tur att man inte har sådana mål med sin träning....för bänkpress är inget man leker med. Jag har själv snart kommit upp i vikter som motsvarar min ålder. Dom där extra 100 kg Bertil lägger på kan jag nog bara fantisera om.
En sak är säker...jag kan inte slå en pensionär...i alla fall inte i gymet.

Idag funderade jag...

Idag funderade jag på om det börjar bli dags att hitta någon annan fritidssysselsättning än vintercykling. Det första jag hörde när jag vaknade i morse va hur vinden ven utanför. Det första jag kände va hur sliten jag va i benen efter veckans träning. Jag la på lite mer vikter på stången när jag va på gymet i fredags morse och det straffar sig direkt i form av grym träningsvärk. Nu är det inga vikter att snacka om......just lite mer än bara stången som jag hittills hållt mig till.

Danskproffset Lars är en stark träningskompis

Idag dök Johan upp i solglasögon, han trodde nog inte att vi skulle känna igen honom ifrån förra veckans massaker.

                                                            
Anders W. och jag fick sällskap av danskproffset Lucas på vägen söder ut för att möta upp Johan och Patrik.....sen en helomläggning mot Södervidinge för att möta upp nästa danskproffs, Lars A. Sen en helomvändning ut i motvinden.....och nu snackar vi motvind mot Gårdstånga för att möta upp nästa cyklist, Linus Dahlberg som ville hänga på idag. Linus är en trevlig kille som är smart.....idag va han så smart att han bara hade korta skärmar på cykeln. Hos oss innebär korta skärmar att man blir där bak......annars kommer alla efter en stund som om man gjort ett skift i kolgruvan. I den vinden som det va idag hade det inte varit fel att haft korta skärmar.

Linus, trevlig kille med korta skärmar

                                                                  
 Vidare genom Flyinge - Holmby - Hammarlunda i motvinden innan vi svängde vänster efter Hunneberga upp i Idarödsbacken. Här fick vi vinden från sidan....vilket är nästan lika tungt när det går uppför. Framme vid Löberöds Slott tog vi vänster mot Skarhult i en medvind som inte gick av för hackor. Här fick Anders som är vår medvindskung i overdriven......så det va bara att slänga ner den på tretton kuggen och veva va det gick. Ganska kul att ligga i över femtio och titta ner på mätaren och se att pulsen är riktigt låg....och man känner inget ohm i pedalerna. Synd att detta fenomen bara inträffar i medvind.....och inte i motvind.

Anders är grym i medvind, också!

                                                                 
Förbi Skarhult - Ellinge - Eslöv - Virke i medvinden innan det va dags att svänga höger mot Reslöv och Marieholm. Nu började vinden komma mer och mer från sidan och mina ben började bli slitna. I Kävlinge körde vi rakt fram över ån sedan vänster mot V.Hoby. Just denna väg är riktigt trevlig att träna på......om man är pigg, vilket inte va fallet idag. En riktig motvind som nu kryddades med piskande regn i ansiktet gjorde att man verkligen kände att man levde. Det finns ett par sugande backar.....eller i alla fall knäppar som kändes som berg i motvinden. När vi passerade Hoby hade nog Johan fått upp värmen för nu började han halvhjula eller ännu värre halvcykla alla han fick tag i. Tungt med fartökningar.....men man måste ju hänga på annars tar man sig aldrig hem själv i motvinden.

Här snackar vi inte halvhjul utan mer halvcykel

                                                            
När vi kom upp på sista knäppen drog Johan höger i sidvinden mot Lund medan vi andra fick fortsätta i motvinden till Örtofta. Här styrde Patrik och Linus mot Sandby medan vi andra körde mot Eslöv. Sallerupsbackarna i sidvind och med slitna ben fick mina tankar att gå till La Marmotte och inte minst Galibier. Nu kanske inte just den jämförelsen är rättvis......men så kan det bli när man omger sig med starka träningskompisar. Jag vet inte om Anders va sliten, snäll eller om han saknade Sätofta för han sa inte ett knyst om någon skyltspurt vid Eslövsskylten.
Hemma stod mätaren på 115 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på låga 29,0 km/h vilket i vanliga fall är styrfart men i den här vinden va det ett tufft jobb.

Ibland när vi ser att det ska bli regn så zig-zagar vi lite runt i mellanskåne som har ett riktigt stort vägnät. Detta för om skyarna öppnar sig så kan man korta ner rundan lite så man inte har så långt hem. Naturligtvis lite tråkigare....men det är inte så kul att vara två timmar hemifrån och få ösregn....i alla fall inte i slutet av November.

Väl hemma blev det en stund i favorit fåtöljen innan det va dags att kolla Live-Stream från World Cup cykelcrossen i Gieten i Holland. Där va det också full storm och killarna sa i intervjuerna att det är inte ofta man får köra ett cross race med kantvind. Tävlingen va bra men inte så bra som tävlingen igår i belgiska Koksijde.....fantastiskt race.....med Sven Nijs som vinnare.

Här hjälps vi åt...

Att man ska dela på arbetet framme i klungan är något som alltid diskuterats. När man tränar så tycker jag att man ska försöka vara med så länge man kan efter sin förmåga, annars blir man aldrig bättre. Är man ett bra kompisgäng som tränar löser man det hur enkelt som helst......dra lite i början....sen smyger man in där bak och kommer fram lite när man kan.....svårare är det inte....och alla får den träning dom vill ha.
Kör man motionslopp så tycker jag att man ska dra så länge man kan.....sen slänger man sig in där bak....och hänger på så länge det går. Detta är ett bra knep för få fart och lära sig av mer rutinerade cyklister och därmed bli bättre.
Kör man en cykeltävling så kör man för att vinna eller i alla fall försöka få en så bra placering som möjligt. Då gäller det att hushålla med krafterna och köra vid rätt tillfälle. Detta kräver rutin och många tävlingar innan man vet hur man ska läsa en tävling....men tävlar man ofta så kommer det i regel med tiden.
Att ligga på rullen och sedan spurta till sig en placering är någonting som alltid har diskuterats....och kommer att diskuteras. Någon tycker att vinna eller i alla fall placera sig är huvudsaken....andra tycker att man ska hjälpas åt. I en resultatlista står bara placeringar och inte hur mycket man dragit.....sen kan man ju diskutera hur roligt det är att ligga bara ligga på rulle helg efter helg.

Mario Cipollini är en kille som inte dragit mycket men ändå vunnit hundratals proffstävlingar

                                                          
Men en del är ju spurtare och andra som jag själv inte.....det är ju detta som gör cykeltävlingar roliga....olika förutsättningar....olika taktik...

Gösta Fåglum vann nog aldrig en spurt....han körde bara ifrån dom

                                                                  
När jag var ung och gick upp i A klassen då fick man oftast vara dra vare sig man ville eller ej. Va man loss ett gäng och en av dom rutinerade skrek något grov till en så drog man oavsett hur trött man va. När Inge Henningsson Kind CK spände ögonen i en och sa att här hjälps vi alla åt...då drog man. Eller ännu värre när Lennart Fagerlund sa något grovt åt en.... då blev det jäkla fart i en.
Oftast slutade det med att man blev trött som en apa och ifrån körd på slutet.....och det visste dom naturligtvis. Men efter ett tag hade man lärt sig.....och hängde med till slutet.

Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs

                                                            
Det har alltid funnits cyklister som skrämt folk till både det ena och andra. Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs har nog skrämt livet av dom flesta utländska cyklister i Belgien....inklusive dom flesta killarna i Team Cykel City. Men efter tag så lärde dom sig också......och började nonchalera honom.

Så här såg hårda cyklister ut på sjuttiotalet

                                                                
En av dom värsta jag mött genom åren är en levande legend från Newcastle som heter Paul Blackett. Han körde i elitklassen i många år och i engelska landslaget under flera år. Han va stark som en oxe, speciellt när det va tungkört med mycket upp och ner. 1976 körde jag en tävling i Consett i norra England .......det va en ganska stor tävling med ganska många startande. När det va två-tre mil kvar till mål va vi 6 st som va loss och jag va ganska säker att på att utbrytningen skulle hålla till mål. Då försökte jag smyga in lite snyggt där bak på rulle för att spara på krafterna till slutet. Det tog inte många km innan Paul B. kom ner och skrek att här hjälps vi alla åt. Jag slet upp flaskan och började dricka för att hitta på en ursäkt för att ligga där bak. Någon km senare va det dags igen.....men då hade jag en bulle klar att stoppa i munnen. Men då började han förstå att jag spelade....och skrek det ena och det andra. Men jag spelade kall och blev kvar där bak.....då kommer han ner och viftar och skriker.....Hit the front or I gone shit on your grave. Då blev det fart på mig och jag började dra allt va jag kunde för nu begrep jag att det va allvar. När det va dags för spurten va jag kokt och blev femma och Paul blev tvåa.
Han skrämde skiten ur mig.....men sen blev vi polare och då förstod jag att detta va en taktik som han använde på alla unga killar.

Blöt söndag

Det tog inte många kilometer på söndagsrundan innan man kunde konstatera att vädergudarna på Radio Malmöhus hade rätt på prognosen ...denna gång. Regn sa dom och det tog inte lång tid innan det började regna. Inget ösregn utan mer regn typ...... blomsterdusch. Sånt där regn som tränger igenom om allt man har på sig utan man märker mycket av det. Men dåligt väder är inget som skrämmer vårt söndagsgäng. Anders, jag, danskproffset Lucas och inte minst Sätofta-Lasse mötte upp Johan B. och MatsMurare och styrde kosan norrut. Vinden va syd, syd-västlig......men inte så stark som dom senaste söndagarna. Vi styrde upp mot St. Harrie och och Södervidinge för att möta upp nästa danskproffs, Lars. Medan regnet började tillta körde vi mot Annelöv-Billeberga.....genom byn...förbi stationen....förbi monumentet "Slaget vid Landskrona" som stod 14 juli 1677 då svenskarna jagade den danske kungen Kristian V tillbaka mot Landskrona. Monumentet restes 1911.

Slaget vid Landskrona

                                                        
Vidare mot Sireköping - Halmstad - Ekeby och sedan ner mot väg 110 och den beryktade Ottarpsbacken. Hittills hade det rullat på bra i medvinden.....men nu hände något när AndersW och Sätofta började trissa varann i täten......fartökning och vi där bak började stånka och pusta och inte minst svära. Intervallryck i mitten av November är inget en del av oss gillar....för det är nu vi ska bygga fundament och inte spurta. Men skit i det va det bara att gilla läget och hänga på så gott det gick.

En stark och en mindre stark i ösregn i Billeberga

                                                     
Uppe i Härslöv tog vi vänster mot Vadensjö och Rönneberga Backar......där rullade det på bra utför....vilket alltid är skönt. Snart va vi nere i Asmundtorp där vi tog höger mot Häljarp....och vidare ut på rakorna mot Barsebäck. Detta är vägar jag tränat på tusentals gånger......långa rakor med havet på höger sida.....oftast med en bra sidvind. I vanliga fall kan man se hela Köpenhamns kustlinje.....idag kunde man knappt se handen framför sig. Idag inträffade något som kändes skumt, helt plötsligt gjorde Johan en rokad och hamnade innanför mig när jag skulle fram i första paret. Jag förstod att det va något på gång.....eftersom han mumlat ett tag med dom andra killarna.Jag hann inte mer än fram förrän han började öka....jag gick upp brevid....då ökade han igen.....efter ett tag skrek det i benen på mig och jag va tvungen å fråga va han pysslade med......Då väser han....Kommer du ihåg förra söndagen vid Flyinge? Klart jag kommer ihåg det.....men då va det inte jag som ökade utan Johan som då hade en begynnande hammare och började släppa. En del saker glömmer man aldrig!!
 I Barsebäckshamn svängde vi vänster mot Löddeköpinge och vidare över Kävlingeån mot Stävie och ner över Nybo till Vallkärra.......allt i ett tilltagande regn. Johan och Mats körde mot Lund och vi andra körde mot Eslöv i en go medvind och strilande regn. Nu va det bara Sallerupsbackarna kvar....men som tur va var det min tur och dra och det innebar att jag bestämde tempo, vilket va just över styrfart.....men med snälla kompisar som blev kvar på rullen kom jag upp denna gången med. Hemma stod mätaren på 123 km och hurtbullesnittet hamnade på 30,3 km/h

Danskaproffsen Lars och Lucas är riktigt bra träningspolare på långpassen

Idag hade Johan, den flygande doktorn O´boy i flaskorna igen, som vanligt

                                                                     
Cykla i regn är ingen större konst nu för tiden.......med dom kläderna som numera finns. Det är helt och hållet en inställningssak.....vill man verkligen träna.....så gör man det...oavsett väder.

Annars rullar veckorna på med mycket jobb.......lite gymträning och intervaller på testcykeln......i min ålder handlar det inte så mycket om att bygga fundament utan det är mer en fråga om att förhindra förfallet.

Bra helg i cykelns tecken

Lördagförmiddag hoppade jag på testcykeln och drog av några längre intervaller av klassisk karraktär. Det sved gött i benen som det brukar.....men det är väl tanken bakom träningen.
Sedan en snabblunch, innan jag och några goda vänner drog över till Roskilde i Danmark för att kolla in en cykelutställning. Danmark kan låta lite exotiskt för er i norra delarna i Sverige, men för oss skåningar är det en baggis att ta sig dit...speciellt sen Öresundsbron byggdes för tio år sedan. Eslöv - Roskilde klipper man på en timme om man trycker ner pedalen lite.
Cykelutställningen är ju inte jättestor....men ändå mycket och titta på. Lite nyheter inför 2013 är ju alltid kul att kika på.
Jag sprang också på några kompisar som va kul att träffa.....Jan Höegh 66 år ung såg mer vältränad ut än någonsin.....och började snacka om UCI Master VM i Trento i september. Jag vet att sista 15 km går rakt upp i himlen.....det är nog en anledning till att Jan tränar mer än han äter!

En stark Johan och starkare Anders

Patrik biter ihop med danskproffset Lucas

                                                                
På söndagen va det dags att möta det glada gubbagänget igen. Idag va jag, Johan, Patrik, Sätofta, Anders W. och Mats Murare förstärkta av danskproffset Lucas Persson. Vinden låg på ganska bra från sydväst så vi styrde söderut mot Harlösa och vidare över Revingefältet till Veberöd. Ner förbi Kulturens Östarp och sedan höger upp mot Kläggeröd och inte minst Stenberget. Det gick på ganska i sidamotvinden.....längst fram Lucas och Patrik....och vi andra hängde på som iglar där bak.
Uppe på Stenberget tog vi höger ner till Janstorp och vidare mot Häckeberga. Vidare till Lyby - Esarp och upp den långa sugaren till Bonderup innan vi va i Dalby. På väg ut från Dalby mot Torna Hällestad kommer nästa långsugare.....men den gick också bra. Vänster i Hällestad ner mot Revingefältet och vidare mot Södra Sandby....Flyinge - Gårdstånga och upp mot Odarslöv. Här i backen fick Johan som tidigare klagat på att han va trött i overdriven och drog på ett ryck och la sig 10 meter framför oss i en km. Ingen hade en förklaring varför....inte ens Johan själv. Johan fortsatte mot Lund....Patrik svängde vänster mot Sandby och vi andra höger mot Örtofta....lite segt i sidvinden....tills en bettransport glider förbi och vi va inte sena att kasta oss in på rullen i ett par km. Snart va vi Örtofta och sen va det bara Sallerupsbackarna kvar.......kvar och kvar! Seg sidvind....Lucas kör ifrån oss och Sätofta ligger på bra med Anders och mig snett utanför på rullen. Plötsligt vänder sig Sätofta om och säger till mig....idag får du ta skyltspurten mot Anders! Jag vet inte om jag ska tolka det som om Lasse va sliten eller inte.....men spurtade gjorde han ändå.

Tio grader varmt och Sätofta har slängt handskarna

                                                            
Hemma visade mätaren på 126 km och hurtbullesnittet låg på 30,3 km/h.

I batterilampans sken

Någonting som blir mer och mer populärt är cykelträning i mörker på vardagskvällar. Fler och fler cyklister man snackar med tränar i batterilampans sken. Detta tycker jag är en trevlig utveckling för utecykling är ju just det vi cyklister älskar mest av allt. Inneträning i all ära men för mig är det lite av ett surrogat för utecyklingen. Jag kan tänka mig att en skidåkare känner likadant.....rullskidor är OK, men det är skidåkning på snö som gäller.

Nefa lampa

Nefa lamphållare för snabbkoppling

                                                                     
I början på sjuttiotalet när vi körde uteträning på kvällarna va det konstant med livet som insats. Trafiktätheten på den tiden va inte i närheten av vad den är idag....det var inte belysningarna heller. Vi körde med dom danska Nefa lamporna som hade ett 1,5 volts ficklampsbatteri. Brinntiden va inte lång......och skenet dog ut på några km när batteriet började ta slut. Framlampa och baklampa fästes med ett fäste genom snabbkopplingen. Efersom man på den tiden va ung och odödlig samt att man hade konstant dålig planering.....blev skenet därefter. När man skulle ut och träna hade man glömt att köpa batterier....(uppladdningsbara batterier fanns inte på den tiden) så blev det till att köra med lite glöd på lampan. Oftast va vi ett mindre gäng som körde ut och ibland va det bara kille som efter stund hade en fungerande baklampa.....den lyckosten fick ligga längst bak hela rundan. Reflexer hade vi inte heller.....nu när man tänker tillbaka så va det fan inte klokt....men jag tror de flesta cyklister från den tiden känner igen sig.

Ever Ready Framlampa

                                                                 
Några år senare kom det en betydligt bättre framlampa från engelska Ever Ready. Den satt man fast på styret med ett fäste.....och ville man inte ha fästet fastskruvat på styret använde man en clipsrem. Denna lampa hade två 1,5 volts batterier vilket gav ett lite bättre sken samt inte minst längre brinntid. Nu plötsligt kunde man se va man skulle ta vägen i mörkret....vilket inte varit helt lätt innan.

Ny version av sjuttio talets vintercyklar

                                                                         
Klockan sex tisdag och torsdag kväll drog vi väg från klubblokalen på våra vintercyklar. Rakt styre, lädersadel, inga växlar....47 x 18 i utväxling med frihjul, 27 x1 1/4" hjul 32 mm. däck. Vikten vet jag inte....men den va inte lätt att bära upp för trappan från klubblokalen. En och en halv till två timmar brukade vi köra lampans sken......om man hade nya batterier.

Idag finns det lampor som har sken som slår de flesta bilar från sjuttiotalet......helt otroligt. Uppladdningsbara lampor med många timmars brinntid....fäste för styre om du vill köra racer....hjälmfäste om du vill köra MTB i skogen.

Träna på.........i mörkret, se bara till att ha rätt prylar för den typen av cykling ni sysslar med.

Då va det dags....

Då va det dags för en av årets 2-3 förkylningar. Inte så konstigt, varenda själ man pratar med klagar på förkylning...om dom inte själv är drabbade så är det någon i familjen. När man träffar så mycket folk som jag gör på dagarna är det konstigt att man inte är mer förkyld än man är!
En annan anledning som jag upplevt vara en vanlig orsak till förkylning är att immunförsvaret blir sämre när man tränar hårt.......nu kan inte detta vara något större problem för mig...i alla fall inte för stunden.
När jag vaknade i fredags morse så kände jag mig lite småseg, men ändå helt OK. Så snabbt ner till gymet för en timmes workout innan jag drog till jobbet. Sen kändes dagen helt OK och jag jobbade som vanligt. På lördag morgonen kände jag mig ännu lite segare.....men hoppade ändå på testcyklen för att dra av en timme på tröskeln. Men det sket sig totalt.....efter första åtta minutaren va jag kokt.....och efter 4 minuter på den andra intervallen stod benen rakt ut....och då va jag ändå inte i närheten av Stefans wattsiffror.
Rullade lite lugnt i en halvtimme till och funderade på livet.....innan jag duschade och gjorde mig grann för helgen.

Jag brukar säga "går inte motorn rent kan man inte prestera" oavsett om det är träning eller ännu värre tävling.

Åren går och hjulen snurrar

                                                                 
Jag kommer ihåg en gång på slutet av sextiotalet när jag bodde i Jönköping och tävlade för JCK skulle vi köra Augustiloppet i Dalsjöfors. Jag hade varit förkyld och inte gått i skolan på hela veckan, men eftersom jag var anmäld till söndagens tävling frisknade jag naturligtvis till på fredag eftermiddag. Jag va fortfarande lika förkyld men drog en story för föräldrarna att jag kände mig mycket bättre. Dom blev förbannade och menade kan du inte gå i skolan kan du inte tävla på cykel. Dom hade naturligtvis helt rätt....som vanligt! Men efter mycket tjat fick jag åka med klubb bussen till Dalsjöfors på söndagmorgonen. 
Jag han inte mer än starta tempoloppet förrän jag höll på att dö.....då gick motorn verkligen inte rent.....det bara skrek i lungorna. Jag kommer inte ihåg om jag blev sist.....om inte... så blev jag i alla fall bland dom sista.
Efter denna skräckupplevelse har jag aldrig gjort om denna dumhet...


Gösta forsar fram

                                                                  
Augustiloppet 1958 va för övrigt Gösta Fåglums första tävling och han vann naturligtvis.....men han va nog inte förkyld.

Söndagsturen blev idag inställd....men ge mig ett par dagar så är jag på gång igen.

Söndagen blev en slappedag i det fina vädret.....och som Kinks säger " Sunny afternoon " är helt OK

The Kinks

                                                                                                                                  
Kolla in denna ...... från 1966 med The Kinks och inte minst Ray Davies.
                                                             
                                                               http://youtu.be/1h1oRP7FfBw
                                                     


Ray Davies

                                                           

Kolla in denna från 2011......åren har gått....i detta fallet till det bättre. Musik blir inte bättre än så här. Amen.
                                                                  http://youtu.be/KCDA-OzZNdw 
                                                      

Söndagsrunda utan pina

Veckan har gått lika fort som veckorna gör nu för tiden, det känns som det snart bara är måndagar och fredagar. Har hunnit med något pass på testcykeln och gymet denna vecka. Efter förra helgen som gick i plågans tecken tog det några dagar att repa sig och få ording på påkarna.
Det är konstigt vad återhämtningen blir sämre med åren. Jag kommer ihåg på sjuttiotalet när vi körde vinterträning så tränade vi alltid lika hårt på lördagen som på söndagen. På den tiden va Tipsextra som visade engelsk fotboll ett mycket populärt program som sändes på lördageftermiddagen. Eftersom vi i Sverige aldrig sett engelsk fotboll live på TV var ju programmet ett måste på lördagen. Sen kan man ju diskutera hur upphetsande det va att se Wolves - Stoke spela 0 - 0 på en leråker i Wolverhamton.

George Best i Tipsextra

                                                       
Väl hemma efter lördagens långpass och lördagsmiddagen brukade det bli sängläge i TV soffan. Det brukade inte ta många minuter innan ögonen ramlade ihop. Efter Tipsextra kom det upphetsande programmet Helgmålsringning...där dom ringde i en kyrka eller klockstapel någonstans i Sverige. När väl klockan började klämta brukade man vakna till liv och hade inte en aning om vad det blev i matchen. Resultatet fick man kolla in i tidningen morgonen därpå.....för text TV va ju inte uppfunnen.

Här är grejor som hjälper mot ömma ben

                                                               
Nu för tiden kan man knappt träna hårt två dagar i rad.....i alla fall inte på vintern. Detta fast hjälpmedel som recovertights, återhämtningsdryck osv. är uppfunnit. Man får väl skylla på åldern eller kanske träningssällskapet som kör som om dom hade eld i baken.

Danskproffset gjorde oss sällskap en stund idag

                                                                     
Dagens runda blev ytterligare en höjdartur i guldväder. Jag, Patrik, Anders W, Sätofta, Mats Murare, Johan B. fick sällskap en bit av danskproffset Lucas. Temperaturen visade på några minus när vi styrde iväg på morgonen men det va inte ett moln på himlen och dom skånska vindmöllorna stod nästan helt still.....vilket vi här nere verkligen inte är bortskämda med.

Pitstop vid Ekeby

                                                                    
Idag körde vi upp mot Södervidinge - Annelöv - Billeberga - Sireköping - Ekeby där vi tog höger ner till Kågeröd och fortsatte rakt fram mot Ask....fast en del tyckte att vi skulle tag vänster upp mot åsen.....men det får vänta någon månad tills vi är bättre igång. I Ask svängde vi vänster till Röstånga där vi tog höger mot Billinge och Hasslebro. Denna väg är ingen höjdare med mycket trafik....men det gick bra idag frånsett att vi stötte på dagens idiot. Vi kör två par och håller som vanligt in ordentligt mot vägkanten. På en lång raksträcka utan möte blir vi omkörda av en fjåne som styker oss väldigt nära samtidigt som han kör med vindrutespolarna på vilket gör att vi blir duschade i spolarvätska. Det är konstigt......varenda gång man är ute och tränar stöter man på någon idiot. Det är synd om en del människor.

Två trygga ryggar att följa

Ringsjön låg spegelblank, vilket är ovanligt

                                                               
 I Hasslebro svängde vi vänster mot Höör och sedan höger till Ormanäs - Stehags Kyrkby. Där tog vi vänster mot Gamla Bo....en av mina favorit träningsvägar....lite kuperat....vacker utsikt mot Ringsjön.....och inte en bil. Sedan drog vi höger upp mot Pugerup....och ner mot Skarhult där Patrik och Mats styrde mot Flyinge medans vi andra körde mot Ellinge. Här började Johan få upp värmen efter att ha kört lite avvaktande under dagens runda....han kommer ihåg förra söndagens slägga. Idag hade han bara en flaska med Oboy....sonen Kalle hade blivit förbannad på att farsan lånade hans mellanmål. I den andra flaskan som han tog mot slutet....hade han blandat till rena raketbränslet. Vitargo Proffesional och Red Bull va det som gällde......hoppas att han drack upp det på vägen mot Lund.....för tog han det när han kom hem kan han nog inte sova i natt.

En laddad Johan

                                                              
Den sedvanliga skyltspurten förlorade jag som vanligt....mot Anders och Sätofta......får nog börja träna fartökningar.
Väl hemma på garageuppfarten visade mätaren 128 km och hurtbullesnittet 30,7 km/h.

Söndagsrunda med pina

När jag klev ner från sängen i morse värkte det i påkarna från gårdagens Kastbergalopp. Min första tanke va...... hur ska detta gå? Efter den vanliga grötfrukosten va det dags att dra iväg. Sätofta-Lasse och Anders W. och jag drog mot Lund för att möta resten av gänget som för dagen bestod av Patrik, Mats Murare och den flygande doktorn Johan.      

Här är killarna som kan dra, timme efter timme

                                                              
Vädret va underbart och vinden va nästan obefintlig, men vi kunde ana en svag nordvind....så vi styrde norrut. Stora Harrie - Södervidinge - Annelöv och Billeberga klämde vi snart av. Bra tempo och svidande ben va det som gällde. Johan stod på som om han snott cykeln och vi fick lugna honom flera gånger när det gick för fort. Billeberga - Sireköpinge - Kågeröd där man kunde höra röster om att vi skulle rakt fram över åsen men det sket sig denna gången istället svängde vi höger vidare mot Konga där vi styrde vänster över Blinkarp till Röstånga. Ner för backen och vänster till Ljungbyhed över Allarp. Hittills hade det gått OK och benen gick i alla fall runt. Anders och Patrik och inte minst Sätofta stod på bra över backarna mot Forestad och vidare mot Hallaröd. Helt plötsligt började Johan stöna där bak......det va hammaren som kom smygande. Han började som dom säger i Frankrike "pedalier in beurre" trampa i smör. Sonen Kalles Oboy började ta slut i flaskorna och det va fortfarande lång väg hem.

Sätofta lika glad som vanligt fast blicken är lite glansigare

                                                                          
Ner mot Ringsjön och vidare uppför backen mot Stehags Kyrkby och nu började pulvret i benen ta slut. Fick kämpa på upp mot Kungshult och äntligen kom nerförsbacken till Skarhult. Johan hängde längst bak och snackade om "upp som en sol och ner som en pannkaka" jag tänkte mer på en Duracell kanin.

Oboy´en i flaskorna är slut, lika slut är Johan

Vår stilåkare Mats körde bra som vanligt

                                                                                                                                  
Vi skiljdes åt vid slottet, Patrik bogserade hem Mats mot Flyinge och vi andra drog mot Ellinge. Eftersom vi alla har stora hjärtan fick Johan tömma våra flaskor och vi skickade även med honom en nödgel så han kunde ta sig till Lund. När vi fick syn på Eslövsskylten kunde inte Anders hålla sig utan började trissa Sätofta.....vilket man helst inte ska göra. Dom spurtade medans tog mig framåt i styrfart. Väl hemma va både kolhydrater och ben helt tömda.
Mätaren stod på 134 km och hurtbullesnittet låg på 31,5 km/h vilket är helt bra för att vara på vintercyklarna. Men så kan det gå när man har starka kompisar.

Återhämtning när man blivit äldre är inget man leker med. Det ohm´et jag kände i pedalerna idag är inget man är glad över och allt beror på lördagens Kastbergalopp. Så är det när man kör med starka killar.